I år ska den svenska klimatpolitiken utvärderas, och alla blickar riktas mot transportsektorn. Sverige fick förra året en klimatlag och ett skarpt klimatmål, som ska ge långsiktig styrning av klimatpolitiken. Som övervakare av att klimatlagen följs inrättades det Klimatpolitiska rådet. Ordförande är Ingrid Bonde och vice ordförande Johan Kuylenstierna.
I rådet ingår bland annat Svebios förre ordförande Tomas Kåberger och kanslichef är Ola Alterå, som bland annat tidigare varit vd på Svensk Fjärrvärme och statssekreterare i näringsdepartementet.
Klimatpolitiska rådet avlämnade för några veckor sedan sin första stora utvärdering av den svenska klimatpolitiken. Ungefär samtidigt kom Naturvårdsverket med sitt underlag för utvärdering av klimatpolitiken, beställt av regeringen. Enligt klimatlagen ska regeringen varje år göra en klimatredovisning i budgetpropositionen. Där ska man redovisa hur utsläppen förändrats, vilka åtgärder som vidtagits och hur de påverkar utsläppen, samt vilka ytterligare insatser som krävs.
UTSLÄPP OCH MÅL I TRANSPORTSEKTORN
Klimatpolitisk handlingsplan
Vart fjärde år ska regeringen lämna en klimatpolitisk handlingsplan. Det ska ske året efter att det hållits allmänt val. Det ska alltså komma en sådan handlingsplan i år, och Naturvårdsverkets underlag och Klimat-politiska rådets rapport kommer att ha stor inverkan på vad regeringen kommer att föra fram i handlingsplanen.
Är Sverige då på rätt väg? Ja, men inte tillräckligt snabbt. Utsläppen minskar år för år, men det går för långsamt. Klimatpolitiska rådet konstaterar att vi hade en bra minskningstakt från 2003 till 2014, men att det sedan dess gått långsammare. Det finns flera förklaringar, bland annat att vi haft en god tillväxt i ekonomin och snabb befolkningsökning. Men det är också besvärande för den rödgröna regeringen att det skett en inbromsning.
Transporterna avgör
Vad som händer i transportsektorn är särskilt viktigt och Klimatpolitiska rådet ägnar denna del av ekonomin en fördjupad analys. Också Naturvårdsverket lyfter fram transporterna. Hur vi lyckas med att ställa om transportsektorn är avgörande för att nå klimatmålen. Den tunga industrin tar längre tid att ställa om, och här är det i första hand EU:s utsläppshandel som bestämmer takten.
Både rapporten från Klimatpolitiska rådet och rapporten från Naturvårdsverket drar slutsatsen att hittills beslutade styrmedel för transportsektorn inte räcker för att nå målet att minska utsläppen av koldioxid med 70 procent mellan 2010 och 2030. Det finns ett gap på 6 – 7 miljoner ton koldioxid 2030. Idag är utsläppen omkring 16 miljoner ton från inrikes transporter.
Svante Axelsson från Fossilfritt Sverige skrev på DN Debatt 8 april att 18 procent redan är avklarade till 2018, och att resten kan klaras med 32 procent från biodrivmedel, 15 procent med mer körning på el, och 5 procent med transporteffektivare samhälle. Den största delen måste alltså klaras genom att skärpa reduktionsplikten för att få in mer biodrivmedel.
Energi- och klimatplan till EU
Sverige ska innan årets slut lämna in en ”integrerad nationell energi- och klimatplan” till EU-kommissionens i enlighet med den nya styrordningen (EU 2018/1999). Det är ett dokument där man ska belysa ett stort antal frågor och redovisa planer för hela perioden fram till 2019. Avsikten är att kommissionen sedan ska bedöma om medlemsländerna kommer att nå de gemensamma målen för energieffektivitet på 32,5 procent, andel förnybar energi 32 procent, och minskade växthusgasutsläpp med 40 procent jämfört med 1990.
Styrordningen innehåller detaljerade anvisningar till vad som ska vara med i rapporten. Sverige lämnade in ett utkast redan förra sommaren, som uppdaterades före årsskiftet. Det utkastet är mycket märkligt. Det innehåller nästan ingen tillväxt alls för bioenergi under 2020-talet eftersom man utgått enbart från de styrmedel som fanns på plats när man gjorde beräkningarna, utan förväntad skärpning av reduktionsplikten efter 2020.
Nu har nya scenarier tagits fram av Energimyndigheten med samma princip: bara styrmedel antagna fram till i juli 2018 har tagits med.
Regeringen har inte berättat hur man tänker ta fram den slutliga planen. Svebio anser att det är viktigt att planen får en bred förankring i det svenska samhället. Den kan inte bygga på mekaniskt framräknade prognoser från Energimyndigheten.
Framför allt är det viktigt att den svenska regeringen tydligt redovisar ambitionerna inom transportsektorn, där Sverige ligger långt före alla andra EU-medlemmar. Tyvärr kan EU:s direktiv bli ett hinder för utvecklingen i Sverige när det gäller att utnyttja olika typer av biodrivmedel.
Kjell Andersson, Svebio
Denna artikel publicerades först i Bioenergi nr 2-2019 som även går att läsa som e-tidning.