Regeringen vill ha ny kärnkraft till varje pris och är beredd att överge principer som teknikneutralitet och fri marknadsekonomi för att få igång bygget av nya reaktorer. Men med samma logik borde man istället satsa de statliga pengarna på elproduktion som kan komma till stånd snabbt och som ger samma typ av stabilitet i elsystemet som nya reaktorer möjligen kan ge i en avlägsen framtiden.
Det jag avser är biokraft, ett kraftslag som ingen nämner i debatten om ökad elproduktion. Vi kommer att diskutera biokraftens potential vid vår stora biokraft- och värmekonferens i Karlstad i nästa vecka.
Några politiker kommer att vara på plats och jag hoppas att de kommer att lyssna på våra argument.
Regeringen ordnar presskonferens efter presskonferens om kärnkraft. Henrik Torehammar i Svenska Dagbladet skriver om ”regeringens eviga kärnkraftspressträffar”.
Ambitionerna skruvas upp, och finansministern tvekar inte att lova ut omfattande ”garantier”, dvs i praktiken ett löfte om att täcka framtida förluster. John Hassler föreslog i sin hastigt hopkomna rapport till och med att staten direkt ska ta en del av kostnaden för ny kärnkraft (förslag 35).
Ett något märkligt utspel av en ekonomiprofessor. I praktiken är finansminister Elisabeth Svantesson inne på samma tankegång när hon i Aktuellt jämför ny kärnkraft med nya vägar och järnvägar. Ny kärnkraft ser hon som en del av samhällets grundläggande infrastruktur, som alla är överens om är ett statligt ansvar.
Vad alla kan vara överens om
Jag tror att alla som deltar i den här debatten och mediabevakningen kring den kan vara överens om ett par grundläggande fakta kring ny kärnkraft:
Läs hela inlägget här.