Biobränsle har tung roll när Helsingfors fasar ut kol

– Det är extremt intressanta tider. Hela energisektorn transformeras, och det går mycket snabbare än vi förväntade oss, säger Timo Aaltonen, som är vice vd och ansvarig för produktionen på Helen.

Helen satsar nu allt på att bli kvitt den kolbaserade produktionen i kraftvärmeverken i Hanaholmen och Sundholmen så fort som möjligt.

Hanaholmen med en produktionskapacitet på 430 MW värme och 220 MW el skulle ha avvecklats i slutet av 2024, men stängs istället redan i april 2023.

Sundholmen, med 300 MW värme och 160 MW el, tar ett ännu större steg. Sundholmen skulle ha eldat kol fram till 2029, men nu är beskedet att sista kolet ska förbrännas i april 2024, fem år tidigare än planerat.

– Det är fråga om ett betydande beslut med tanke på Finlands nationella klimatmål. Finlands koldioxidutsläpp kommer att minska med cirka fem procent när kraftverken på Hanaholmen och Sundholmen stängs, säger Helens styrelseordförande Osmo Soininvaara, från partiet Gröna förbundet.

Kolpriset viktig orsak

Det finns flera skäl till Helen skyndar sig att sluta med kol. Priserna har rusat på både kol och utsläppsrätter. Skatten har ökat. Lönsamheten att elda kol har alltså minskat.

Dessutom finns det ett tryck från helsingforsarna att ställa om till fossilfritt. Så sent som i höstas uppdaterade staden, som äger Helen, sin framtidsstrategi med mer ambitiösa mål för att minska koldioxidutsläppen.

– Marknadsförutsättningarna har ändrats dramatiskt. Allmänhetens och kundernas förväntningar har också ändrats, de vill att vi ska gå snabbare fram, säger Timo Aaltonen.

Naturgas kvar i mixen

Kvar på den fossila sidan finns efter kolet, några spetslastpannor för olja och ett gasdrivet kombikraftverk i Nordsjö på totalt 595 MW värme och 645 MW el. Så även framöver kommer Helens värme- och elproduktion i Helsingfors till en del att vara fossilberoende.

Trots att kolet avvecklas fem år i förtid kommer helsingforsarna inte att behöva frysa. Redan i dag finns en reservkapacitet på 700 MW värme. Helen har utvecklat och kommer att utveckla mer elbaserad värmeproduktion med värmepumpar.

Just nu byggs också ett nytt värmeverk i Nordsjö som ska börja leverera värme till vintern 2022–2023, ett år tidigare än planerat. Nordsjöpannan, som samlokaliseras med gasturbinerna, får en värmeeffekt på 260 MW.

Biokraft bedöms olönsamt

Men den nya stora biopannan byggs alltså inte för elproduktion utan bara värme. Enligt Helen tittade man på en kraftvärmelösning, men kom fram till att det inte längre är lönsamt.

Även om priserna har varit skyhöga i vinter, är prognosen för elpriset framöver att det ska vara måttligt.

– Vi måste titta på elpriserna på en längre sikt. På nordisk nivå är förväntningarna att de nuvarande priserna är temporära och kommer att sjunka på lång sikt, säger Timo Aaltonen.

– Men vi har plats och möjlighet där. Vi har byggt anläggningen så att om lönsamheten ökar med kraftvärme kan vi göra en ytterligare investering senare och även producera elektricitet, säger Timo Aaltonen.

Tveksamhet till bioenergi

Han påpekar att det inte finns något generellt motstånd mot bioenergi i företaget. I dag finns en pelletpanna vid Sundholmen på 90 MW och pellets används även upp till tio procent tillsammans med kol i kolpannan i Sundholmen och Hanaholmen.

Helen utreder också möjligheten att ställa om en kolpannan till biomassa men det finns ännu inte något beslut om saken.

– Att förbränna biomassa är en del av värmeproduktionen och det kommer att finnas kvar som en del för en viss tid.

Viktigt med flera energikällor

För Helen är det dock viktigt att ha en diversifierad energiproduktion, som kommer från många olika källor. Det är också ett skäl till att man avstår från elproduktion vid den nya flispannan.

Tillgången på skogsbränsle är inte oändlig ens i skogslandet Finland. En fjärdedel av flisen som eldas importeras från Ryssland. Och hållbarheten är viktig.

– Vårt bränsle kommer främst från finska källor. Vi har redan säkrat allt bränsle för i år och nästa år. Hållbarhetsfrågorna måste hanteras väl, vi kan inte bara köpa virke från någon innan vi är säkra på att hållbarheten är dokumenterad. Bränslet ska vara certifierat, säger Timo Aaltonen.

Vind- och kärnkraft ersätter

Helsingforsarna ska heller inte behöva sitta i mörker utan el när kolet är borta. 2020 var elförbrukningen i Helsingfors, 4,2 TWh. De cirka 2 TWh som försvinner när kolet fasas ut kommer att ersättas med el från vind- och kärnkraft.

Nyligen gick Helen ut med att man tillsammans med Fortum bygger två vindkraftsparker på 56 turbiner i Österbotten med en förväntad produktion på 1,1 TWh.

– Helens mål är att bygga ut vindkraftsproduktionen till hela två till tre terawattimmar per år, både genom direkt ägande och via intressebolag. Vi letar ständigt efter nya bra vindkraftsprojekt till lands och till havs, säger Antti Sallila, som är ansvarig direktör för strategi, fusioner och förvärv på Helen.

Elnätet är robust

Helen äger också tio procent av kärnkraftsbolaget TVO, vars nya reaktor OL3 söder om Björneborg är tänkt att leverera sina

1 600 MW från och med april. Den el som ska till Helsingfors ska alltså inte behöva vara importerad kolbaserad el från Estland eller Ryssland. Och elnätet ska vara väl utbyggt för att klara det faktum att huvudstadens el produceras 30 mil bort.

– Redan nu har vi en situation där det inte är någon elproduktion i Helsingfors alls på sommaren, så nätet är redan starkt och det är en normal situation som kan hanteras utan problem, säger Timo Aaltonen.

Havsvattenvärme utreds

Helen har också flera spännande framtidsprojekt. Ett handlar om att utvinna värme ur havsvatten. I förstudien undersöks tre alternativa metoder: en kort och en lång havsvattentunnel samt att ta till vara den fasomvandlingsvärme som avges när vattnet fryser.

På grund av de krävande förhållandena måste tunneln, upp till 27 kilometer, som sträcker sig ut till öppna havet utföras med tunnelborrningsutrustning.

”Hållbarhetsfrågorna måste hanteras väl, vi kan inte bara köpa virke från någon innan vi är säkra på att hållbarheten är dokumenterad.”

För utsläpp av vattnet som kylts ned vid värmeutvinningen granskas fyra alternativa utloppsställen. Miljökonsekvensbedömningen pågår som bäst för alla alternativen.

Geotermi är ett annat spår som Helen utforskar. I Brunakärr har man under hösten provborrat ned 2,5 kilometer i berggrunden och i sommar ska pilotanläggningen vara klar.

På två och en halv kilometers djup är jordens temperatur cirka 40 grader. Vatten får cirkulera i borrhålet och när vattnet når värmepumpen har det värmts upp till cirka 10–15 grader.

Värme från bergrum

Ett tredje spår är värmelagring. Tillsammans med Skanska utreder Helen möjligheterna att bygga ett gigantiskt säsongslager för uppvärmningsenergi i de gamla grottorna under Kronberget i Helsingfors.

Grottorna rymmer 300 000 kubikmeter och ligger 50 meter under havsnivån.

Den energilösning som Helen planerar bygger på en modell där byggnaderna i Kronobergstranden värms och kyls med hjälp av värmepumpar. Under sommaren fylls grott-orna med Kronbergsfjärdens ytvatten som värmts upp av solen.

Under sommarsäsongen tar man också vara på överskottsvärmen från byggnader som värmts upp av solen. Under vintern används vattnet sedan som energikälla för värmepumparna.

Säsongslagring förändrar marknaden

I Blåbärslandet har tre bergrum på 260 000 kubikmeter fyllts med vatten och anslutits till fjärrvärmenätet via en värmeväxlare.

Även vid kraftverken i Nordsjö och på Sundholmen har Helen värmelager i bergrum på gång. Det är inte bara vatten som kan vara medium, även sand kan vara aktuellt.

– I Norden kommer säsongslagring, när den blir kommersiellt gångbar, att förändra marknaden. Då kan vi utnyttja sommaren mer effektivt och också använda biomassa mer effektivt, säger Timo Aaltonen.

Stöd för små kärnkraftverk

För att så småningom byta ut gasturbinerna undersöker Helen också möjligheten att bygga SMR, små modulära kärnreaktorer, också dessa i första hand för värmeproduktion. SMR har en effekt på mellan 70 och 300 MW, att jämföra med reaktorn OL3 på 1 600 MW.

Enligt Timo Aaltonen är kostnaden för att bygga små reaktorer lägre än för storskalig kärnkraft, och säkerheten högre. Och det grundläggande stödet finns, 75 procent av finländarna är positiva till kärnkraft.

– Jag tror fullt och fast att det kommer att ske. Det handlar mer om allmänheten acceptans och lagstiftning. En stor överraskning för mig har varit den positiva attityden för SMR hos allmänheten, säger Timo Aaltonen.