Valdebatten är i full gång, och stridslinjerna är de förväntade när det gäller miljö, klimat och energi. Men kriget i Ukraina och den efterföljande europeiska energikrisen har ställt politikerna inför nya utmaningar.
I vintras och våras handlade debatten mycket om höga bensin- och dieselpriser. Den debatten har lugnat sig något, sedan det globala oljepriset sjunkit med 25 procent under sommaren. Istället har de höga elpriserna seglat upp som huvudfrågan. De mycket höga elpriserna främst i södra Sverige är politiskt sprängstoff.
Vad ska man göra? Och är de förslag som partierna lägger fram den rätta medicinen? Vad kan man göra som ger effekt redan på kort sikt – inför den kommande vintern och under de närmaste två tre åren?
Läget inför vintern är akut, men vi måste också räkna med att det ansträngda läget består under flera år. Europa kommer inte att återigen göra sig beroende av rysk gas, olja och kol.
Kärnkraft inte en lösning
Ny kärnkraft är inte en lösning. Nya reaktorer tar lång tid att bygga. De små modulära reaktorer som många pratar om har inte ens provats i full skala.
Mer vindkraft, helst havsbaserad i stora parker, ger inte heller lindring på kort sikt. Ändå har vindkraften fördelen att den kan byggas ut gradvis och att tekniken är väl känd. Detsamma gäller solenergi. Men bägge kraftslagen har nackdelen att de är variabla och inte planerbara. Det bäddar för snabbt växlande produktion och fortsatt stora prissvängningar. För solkraften gäller dessutom att den ger mycket låg produktion under vintern.
Den förenklade debatten om kärnkraft kontra vindkraft ger tyvärr inte svar på de akuta frågorna. Vi som jobbar med bioenergi har några förslag som däremot kan ge kortsiktig lindring…
Läs hela blogginlägget på Svebios hemsida.