Det finns ett strukturellt fel i de synsätt och regelverk som driver utvecklingen av energisystemet. Dels gör man sällan skillnad på effekt och energi, och dels skiljer man inte tillräckligt väl mellan högvärdiga och lågvärdiga energiformer. En kilowattimme el har ett högre värde än en kilowattimme varmt vatten. Detta är också en viktig orsak till den kapacitetsbrist som råder i elnätet.
Regelverken som påverkar bebyggelsen styr mot uppvärmning med el under kalla vinterdagar då elsystemet är som mest belastat. Boverkets byggregler gynnar eldrivna värmepumpar framför andra uppvärmningsformer. Detta slår sedan igenom i de frivilliga certifieringssystemen för byggnader, som till exempel Miljöbyggnad. En styrning som i sin tur förstärks av olika former av ”grön” finansiering där det krävs att byggnader certifieras.
Fastighetsägare får störst utväxling av skattelättnaden för egenproducerad solel om man har en hög elanvändning, vilket man får om man värmer byggnader med el. Eftersom solcellerna producerar el sommartid och el för uppvärmning behövs vintertid förvärrar detta problemet med hög eleffekt.
Många kommuner och företag värderar el som nordisk elmix i sitt klimatarbete, vilket med det traditionella sättet att räkna styr mot elbaserad uppvärmning. Denna styrning stärks ytterligare för de aktörer som accepterar avtal om ursprungsmärkt el. Genom att avtala om ursprungsmärkt förnybar el får man en på papperet ”grön” miljöredovisning även om man använder mycket el när elbalansen är ansträngd.
Problemet med att avräkna energi på årsbasis är speciellt tydligt för så kallade plusenergihus. Detta koncept innebär ofta att byggnaden genererar ett överskott av el sommartid och ett underskott vintertid.
Elcertifikatsystemet gör inte skillnad på att olika kraftslag har olika förmåga att producera el beroende på efterfrågan. Energiskatten på el är densamma under höglasttid och låglasttid.
I Sverige finns en tydlig säsongsvariation i behovet av el och värme. På vintern är efterfrågan markant högre än på sommaren, med tydliga toppar när det är kallt och mörkt. De regelverk och beräkningsmetoder som beskrivs ovan måste reformeras för att bättre beakta detta. Det är enda möjligheten om man långsiktigt ska komma tillrätta med problemet med hög eleffekt i elnätet.
Regering och riksdag har det övergripande ansvaret för att säkerställa att lagstiftningen är effektiv och systemriktig. Men det räcker inte. Det handlar också om att tankemönster och vedertagen praxis hos berörda aktörer måste ändras. Det krävs en attitydförändring som innebär att man måste vara beredd att försöka förstå och beakta de komplexa samband som råder i energisystemet. Beräkningsmetoder för miljöbokslut och klimatvärdering av el och värme måste anpassas så att de styr rätt, på riktigt.
Text: Erik Dotzauer, Skatte- och styrmedelsexpert på Stockholm Exergi
Denna krönika publicerades först i Bioenergi nr 6-2019 som finns att läsa som e-tidning här