Utvecklingen av det svenska energisystemet är en framgångssaga och ett föredöme i världen. Statliga och kommunala satsningar på infrastruktur som elnät och fjärrvärmesystem har skapat förutsättningar för kostnadseffektiv produktion i storskaliga anläggningar med bra miljöprestanda.
När länder runt om i Europa och världen kämpar för att nå förnybarhetsmål på enstaka tiotals procent kan Sverige stoltsera med en nästintill fossilfri el- och värmeproduktion. Tack vare mycket goda förutsättningar för vattenkraft, vindkraft och bioenergi finns en unik möjlighet för Sverige att behålla denna tätposition.
Det pågår en omställning av energisystemet. Gamla produktionsanläggningar ska ersättas med nya, men nödvändigtvis inte av samma typ. I elsystemet är detta tydligt. Planerbar och styrbar kärnkraft ersätts av väderberoende produktion med sol och vind.
Vindkraften kommer att expandera kraftigt och vintertid ersätta större delen av den el som i dagsläget produceras med kärnkraft. Vindkraften producerar även under resten av året vilket kommer att ge perioder med överskott av el sommartid. Detta innebär i sin tur att solceller vid vissa tillfällen riskerar att göra mer skada än nytta. Att tillverka solceller i Kina med fossil energi för att transportera dessa till Sverige och producera el på sommaren är inte självklart positivt.
Är små lokala lösningar svaret?
I debatten framstår det ofta som att småskaliga och lokala energilösningar är det självklara svaret på klimat- och energifrågan. Var och varannan vill bli självförsörjande med solceller på taket och vätgastank i källaren. Politikerna inför styrmedel som förstärker bilden och många av de traditionella energibolagen spelar med i spelet av rädsla för att framstå som bakåtsträvare. Kunden har ju alltid rätt.
Hur kan det komma sig att denna energiindividualism har vuxit sig så stark? Är man bara arg på energibolaget eller kan det vara så att självförsörjning är den ultimata lösningen för det svenska energisystemet?
Om energiomställningen ska bli framgångsrik måste den baseras på de goda förutsättningar som finns i landet. På skog och vind eftersom vattenkraften redan är utbyggd. Energiteknik som lämpar sig väl runt Medelhavet löser nödvändigtvis inte de problem vi har i kalla Norden.
El- och fjärrvärmenät är system som möjliggör en effektiv delningsekonomi. Nät som flyttar energi från en plats där det för tillfället är överskott till en annan där det är underskott. Återvunnen och förnybar energi via effektivt styrda energinät är den långsiktiga lösningen för Sverige.
Men elnäten är i behov av upprustning och frågan om hur el ska produceras när vinden mojnar är inte besvarad. Sammanfattningsvis kan man säga att det krävs stora investeringar men att debatten fokuserar på lösningar som är än mer kostsamma. Den självförsörjanderomantik som råder på energiområdet riskerar att fördyra omställningen av energisystemet.
Text: Erik Dotzauer, i Bioenergi nr 4-2018