I Frankrike sker en omfattande satsning på flexifuelbilar och E85. I USA tillåter allt fler delstater inblandning av 15 procent etanol i bensinen – E15 som standardbensin. I Brasilien är 88 procent av alla bilar flexifuelbilar som kan gå på etanol.
Etanolens klimatprestanda har förbättrats mycket kraftigt både i Europa och USA under senare år. Sverige har sannolikt världens mest klimatnyttiga etanolproduktion i Norrköping. Sverige införde E10 i augusti 2021 och har EU:s största distributionsnät för etanolbränsle, E85.
Etanolen är globalt det överlägset ledande biodrivmedlet globalt och står, tillsammans med bilarnas effektivisering, för en mycket stor del av den växthusgasreduktion som hittills skett i transportsektorn. Mycket mer klimatnytta än elfordonen kommer att kunna göra på många år ännu.
Allt detta är fakta. Ändå framställs den svenska satsningen på etanolanvändning och etanolproduktion som en grön bubbla som mest kostat staten och konsumenterna pengar.
”Allmänt misslyckande”
Etanolen beskrivs som ett allmänt misslyckande och en felaktig satsning på en olönsam teknik utan klimatnytta. Den bilden börjar nu spridas på fler håll än tidigare.
Hittills har etanolen främst motarbetats av ”miljöorganisationer” som Transport & Environment och Birdlife. Nu har de fått sällskap av debattörer till höger i det politiska fältet. Och inom EU verkar motståndet mot biodrivmedel från åkergrödor vara cementerat.
Ensidig och missvisande beskrivning
Jag skrev i mitt senaste blogginlägg om professor Christian Sandströms beskrivning av ”gröna bubblor”. Han använder satsningen på etanol som ett exempel.
Hans beskrivning av etanolsatsningen är ensidig och till största delen missvisande. Han nämner över huvud taget inte det viktigaste styrmedlet, den skattebefrielse som infördes för att möjliggöra byggandet av etanolfabriken i Norrköping, och som sedan blev det huvudsakliga styrmedlet för att gynna biodrivmedel ända fram till reduktionsplikten infördes 2018.
Istället fokuserar han på pumplagen och den miljöbilspremie som infördes 2007. Stort utrymme ägnas också åt att en del ägare av etanolbilar drabbades av motorskador när dålig etanol kom ut på marknaden.
Han skriver också att ”många börjar ifrågasätta det etiska i att maten från fattiga länder används i våra bensintankar”, ett påstående som saknar all vetenskaplig grund. Sandström skriver ingenting om vilken klimatnytta etanolen gett och om biodrivmedlen varit ett kostnadseffektivt sätt att minska klimatutsläppen i Sverige.
Flexifuelbilarnas nedgång
Det som straffade ut flexifuelbilarna från 2010 och framåt var inte brister i deras funktion, eller att de gav otillräckliga reduktioner av koldioxidutsläppen. Förklaringen var istället att man tog bort en rad direkt och indirekta stöd med motiveringen att bilarna var ”etablerad teknik” som inte längre krävde stöd.
Miljöbilspremien försvann, men framför allt försämrade man villkoren inom förmånsbeskattningen av företagsbilar. Det dödade en viktig marknad för nya etanolbilar. Istället blev det under några år en hajp för snåla dieselbilar.
När bonus-malus infördes gynnade man ensidigt elbilar och hybrider, och man ställde inga krav på att hybrider skulle använda förnybart bränsle, utan lät dem gå på bensin.
Pumplagen – ett misstag
Pumplagen är ett särskilt kapitel. Det var ett misstag att införa den. Redan innan den kom på plats hade Statoil, OK och andra distributörer installerat hundratals pumpar för E85 vid sina mackar.
Lagen var överflödig, och ett uttryck för en vilja att på politisk väg detaljreglera marknaden. Vi på Svebio avrådde i vårt remissyttrande från att på det här sättet tvinga småföretag (mackägare) att genomföra olönsamma investeringar.
Det kan inte vara statens roll att garantera distribution. Lika lite då som med dagens subventioner till laddstolpar. Statens roll måste vara att utforma styrmedel som sätter ett pris på de utsläpp man vill ha bort, och sedan låta marknaden bestämma om man ska satsa på effektivisering, biodrivmedel eller el, där distributionskostnaderna måste ingå.
Misshandlats av svenska staten och EU
Etanolen var ingen bubbla. Men etanolen har sedan 2010 misshandlats både av den svenska staten och av EU. Om det finns en bubbla så är den skapad av dålig politik. Etanolen är inte död, utan i högsta grad levande, både i USA, Brasilien och i EU.
Och etanolen kan mycket väl få en renässans, när den nuvarande hajpen för elektrifiering har passerats och man börjar inse problemen och kostnaderna för vätgas. Då kan etanolen bli en bubblare…
Läs hela blogginlägget här.