Annons Annons
Annons Annons

Koldioxid fångas in för lagring i berggrunden

Luleå tekniska universitet har beviljats tio miljoner av Energimyndigheten för att i samarbete med förpackningsföretaget BillerudKorsnäs, utveckla en teknik som fångar in koldioxid från industrin för framtida lagring i svensk berggrund.

BillerudKorsnäs

Foto: BillerudKorsnäs

Det unika är att vi använder industrins egna biprodukter för att fånga koldioxiden och att vi för första gången undersöker potentialen för en landsomfattande landbaserad geologisk lagring av koldioxid i Sverige, säger projektledaren Glenn Bark, universitetslektor i malmgeologi vid Luleå tekniska universitet

Tanken är att fånga in så kallad biogen koldioxid som bildas vid förbränningen av biomassa vid BillerudKorsnäs produktionsenhet i Karlsborg, så att gasen inte når atmosfären. Med hjälp av enzymbaserad teknik som utvecklas vid Luleå tekniska universitet och förpackningsföretagets egna biprodukter ska forskare inom biokemisk processteknik effektivare kunna fånga in den biogena koldioxiden. Därefter omvandlas gasen till bikarbonater, som är en vattenlöslig form av koldioxid och därmed säkrare att pumpa ner för lagring i berggrunden.

Vi jobbar ständigt med att minska vårt klimatavtryck. Vår produktion i Karlsborg är 99% fossilfri och hållbarhet är a och o i vår verksamhet. De utmaningar som världen står inför kräver samarbeten och vi ser fram emot att vara en del i att hitta lösningar till att ytterligare förbättra vårt klimat, säger Eva Ekholm Stenberg, teknisk chef vid BillerudKorsnäs i Karlsborg.

När koldioxiden från förpackningsföretaget eller motsvarande industri har fångats in och omvandlats till bikarbonater/karbonater krävs det att dessa förvaras säkert så att inte koldioxiden läcker ut till atmosfären. Ett sätt är att pumpa ner materialet i berggrunden och den möjligheten ska forskarna nu undersöka landsomfattande i Sverige. På Island har man sedan ett tiotal år testat den här metoden, och resultaten där koldioxiden pumpats ner i den vulkaniska berggrunden är mycket lovande. Där har man visat att nästan all koldioxid som pumpats ner har övergått i den säkrare mineralformen, karbonatmineral inom loppet av två år. Därefter frigörs inte koldioxiden förrän berggrunden har eroderat ner till samma djup som koldioxiden pumpades ner till, och detta tar miljontals år. I Norge där förvaring sker i sandstensformationer till havs, vilken är den typ av lagring som idag diskuteras mest, tar det uppskattningsvis tusentals år för koldioxid att övergå till den säkrare formen karbonatmineral.

Geologiska platser i Sverige som forskarna vid Luleå tekniska universitet kommer att undersöka inom projektet har en berggrund som är relativt reaktiv, det vill säga en berggrund som lätt reagerar med koldioxid, för att bilda karbonatmineral. En berggrund av exempelvis basaltisk karaktär (typ av vulkanisk berggrund) är lämplig, som på Island. I Sverige finns det stora mängder basalter, men den stora skillnaden mellan Island och Sverige är att berggrunden i Sverige är mycket äldre. Inom projektet kommer forskarna att studera om den här åldersskillnaden har betydelse för hur effektiv den geologiska lagringen blir. Forskarna använder en rad avancerade mikroanalytiska metoder för att se om berggrunden lämpar sig för lagring, rent kemiskt, mineralogiskt, texturellt och strukturellt.

Projektet om infångning och lagring av biogen koldioxid är ett samarbete mellan forskningsämnena malmgeologi och biokemisk processteknik vid Luleå tekniska universitet och företaget BillerudKorsnäs, inom ramen för regeringens klimatsatsning, Industriklivet.

Det här är en unik möjlighet att sammanföra kompetenser inom olika forskningsområden för att tillsammans med industripartnern BillerudKorsnäs hitta lösningar för att minska utsläppen av biogen koldioxid. Jag tror att den här typen av samarbete behövs för komma fram till banbrytande forskningsresultat, säger Ulrika Rova, professor i biokemisk processteknik vid Luleå tekniska universitet.

I forskningsprojektet medverkar även Paul Christakopoulos, professor i biokemisk processteknik, Io Antonopoulou, biträdande universitetslektor i biokemisk processteknik, Christina Wanhainen, professor i malmgeologi, vid Luleå tekniska universitet.

Vi använder oss av cookies. Läs mer