Alla ämnen
Beredskap & trygg energiförsörjning

Försvarets drivmedelsstrategi ännu i sin vagga

Försvarets drivmedelsstrategi ännu i sin vagga
Den största Natoövningen på decennier, Swift Response, genomförs mellan januari och juni 2024. Swift Response 24 med luftlandsättning pågick i Östergötland och Småland i april och maj. Foto: Amanda Gahm/ Försvarsmakten

Ett försämrat säkerhetspolitiskt läge i Europa, en Natoansökan och slutligen ett Natointräde gör att Försvarsmakten har fullt upp. Samtidigt har Försvaret, precis som andra aktörer i samhället, en skyldighet att minska sina utsläpp och ställa om till fossilfria drivmedel.

– Så småningom ska vi gå över till fossilfria drivmedel, men det är många bitar som måste falla på plats innan dess, säger Jonas Eriksson, hållbarhetsstrateg på Försvarsmakten, som tror att en tydlig strategi för en övergång kan dröja upp emot fem år.

– Det beror på hur snabbt vi klarar av att växa samt hur batteri- och vätgasutvecklingen går.

Enligt en studie från 2022 står militära styrkor för 5,5 procent av världens utsläpp. Hos den svenska Försvarsmakten är flygvapnet den största utsläpparen. 70 procent av Försvarets drivmedel går till flyget, enligt en FOI-rapport.

Försvarsmakten är undantagen från den svenska reduktionsplikten, men omfattas av Natos uttalade klimatmål, om att minska utsläppen med 45 procent till 2030 och nå nettonoll till 2050. Dessa mål ska nås genom ökad användning av biodrivmedel, energieffektiviseringar och elektrifiering.

– Försvarsmakten i Sverige är inte så stor som man tror. Vi står i dagsläget för ungefär fyra promille av Sveriges utsläpp, så vi är på många sätt marginella, säger Jonas Eriksson.

Ökad efterfrågan framåt

Den 31 maj arrangerade 2030-sekretariatet, Drivkraft Sverige och Teknikföretagen seminariet Totalförsvaret och transportsektorns omställning, där representanter från Försvarsmakten, transportslagen och energibärarna deltog.

Michael Malm, från totalförsvarsavdelningen förklarade att medlemskapet i Nato förenklat innebär två saker – avskräckning i fredstid och försvar i krigstid. För att bäst jobba framåt behöver Sverige tänka bort landsgränser och se de olika transportslagen som ett nordeuropeiskt system.

– Vi ser en ökning av transporter. Om vi ska bedriva operativ verksamhet mer högintensivt framåt kommer behovet av olika typer av drivmedel öka extremt mycket. De behov vi har i dag utifrån enbart den svenska försvarsmakten är nästan som en rännil. Det kommer ställas stora krav på produktion, distribution, depåer och infrastruktur för att kunna hantera detta. Vår idé är att vi vill ha ett diversifierat utbud av drivmedel för att kunna lösa den här uppgiften, sade Michael Malm under seminariet.

Foto: Försvarsmakten

Inget självklart val

Försvaret har ett antal förutsättningar att ta i beaktning vid val av drivmedel. Driftprofilen är annorlunda för materielen och fordonens långa livslängd gör att stora delar av dagens fordonsflotta kan finnas kvar till 2045.

Dessutom ska drivmedlen kunna förvaras under långa perioder och fungera i kallt klimat utan att sätta igen bränslefiltren. Försvarsmakten ska även kunna operera internationellt, vilket gör att deras fordon måste kunna tankas i exempelvis Afrika. Lika så ska gästande förband kunna tanka sina fordon i Sverige.

Nato har dessutom en Single Fuel Policy, som innebär att medlemsländerna i praktiken ska kunna tanka flygplan, stridsfordon och vanliga markfordon med samma gemensamma drivmedel. Något som är positivt ur logistiksynpunkt men som innebär en utmaning när Nato ska ställa om till fossilfria drivmedel.

Andra drivmedel med Nato

I dag är fordonsdieseln MK 1 standard i Sverige på militära mackar. Drivmedlet FAME har Försvaret exkluderat på grund av den korta lagringstiden. Man använder sig av bensin 95 och 98, där inblandningen av etanol får vara max tio procent respektive fem procent, då Försvaret har en del äldre fordon som inte tål en högre inblandning av etanol.

Nato har F54 som standard, men inom EU är det E50 som är godkänt. Nationerna väljer själva om de vill blanda in FAME, HVO eller inget alls. Motorbensin 67 används, och enligt Natostandarden får det max vara 5 procent etanolinblandning.

Inom flyget används Jet-A1 som bas, men Sverige ska nu gå över till Natos flygfotogen F34. Nato menar också att fordonen ska kunna drivas med F34, vilket både sker i Norge och USA. På fartygssidan använder Sverige främst dieselbrännolja 60 utan FAME-inblandning. Nato vill nu att Sverige ska gå över till fartygsdieseln F-75, vilket kan innebära vissa utmaningar framhåller Ingela Bolin Holmberg, produktledare inom drivmedel hos Försvarsmakten, under seminariet.

– Vi ser att klimatomställningen för Försvarsmakten inte är en omställning eller ett teknikskifte, utan många olika skiften som behöver vara kompatibla med Nato. På kort sikt visar våra utredningar att det är möjligt att använda HVO både för fartyg och fordon samt SAF för flyg. Nato ska också bilda en ny arbetsgrupp för att titta mer på batterier, vätgas och metanol som kan vara den framtida vägen. Men det kommer kräva ett teknikskifte för Försvarsmakten, säger Ingela Bolin Holmberg.

Svenska och utländska fartyg och flyg i Östersjön. Foto: US Navy

Kan e-metanol fungera som drivmedel för Försvaret?

– Metanol till sjöfarten är i alla fall bättre än ammoniak. Men vad händer om ett fartyg träffas av en granat? Metanolen brinner med osynlig låga och det finns ingenstans att fly. Metanol fungerar knappast till flyget, men kan i teorin fungera till en dieselmotor. Vi har haft etanolbilar och bussar i 30 år, men de kräver betydligt mer skötsel. E-metanol är inte omöjligt, men det är inget vi har beslutat om, säger Jonas Eriksson.

Vilket drivmedel är tryggast ur säkerhetssynpunkt och kan driva flera fordonstyper?

– Ett drivmedel med ganska långa kolatomer – ett flytande bränsle som vi kan distribuera och har logistiken för. Det behöver vara ett bränsle som fungerar för alla applikationer. Natos flygbränsle går att använda med en viss tillsats i dieselfordon, vilket jag ser har potential. Men innan en fullskalig övergång kan göras behöver flesta tester utföras och produktionspotentialen utredas, menar Jonas Eriksson.

Hur ser ni på försörjningstryggheten av förnybara bränslen?

– Vi är inte där än, vi ska framför allt först börja titta på försörjningstryggheten för fossila drivmedel, säger Jonas Eriksson.

Sverige är beroende av några få raffinaderier som förser oss med fossilt bränsle. Är det inte säkrare att sprida ut risken på ett större antal mindre producenter som kan tillverka biodrivmedel nationellt?

– Vad som kommer hända i en krigssituation är svårt att säga. Efter 2040 kommer väldigt många raffinaderier i Europa ställas om eller läggas ned. Vi räknar med att länderna inom Nato hjälper varandra. Efter 2030 kan vi heller inte köpa nya förbränningsmotorer till våra EU-bilar. Men det kommer fortsatt finnas amerikanska och asiatiska bilar, menar Jonas Eriksson.

Hur ser ni på användningen av elbilar i Försvaret?

– Alla elbilar som finns att köpa på marknaden är uppkopplade mot molnet och registrerar var du kör, hur fort du kör och vem du pratar med i handsfree, kanske till och med vad du säger, vilket inte är bra ur säkerhetssynpunkt. Men det kommer finnas applikationer där elbilar kan användas, avslutar Jonas Eriksson.

Bioenergis mest lästa

Få de senaste nyheterna inom bioenergiområdet.

Prenumerera gratis på Bioenergis nyhetsbrev.
Skickar begäran
Jag godkänner att Bioenergi lagrar mina personuppgifter.
Läs mer om vår integritetspolicy