I snitt har de ungefär sju mil att köra ut till jobbet i skogen. Där väntar arbetslagets maskiner och skog som ska gallras. Veteranerna Anders Persson och Thomas Johansson har i höst med sig en ny arbetskamrat – Vera Wiippa – nästa generations skogsmaskinsförare.
Det är kaffedags för arbetslag 1611 i baracken som står utställd vid en knölig skogsväg ett par mil utanför Överkalix. I några veckor är detta deras arbetsplats där de gallrar skog. Anders Persson och Thomas Johansson kör skördare och Vera Wiippa skotare vilken väger 15 ton och lastar lika mycket, men trots maskinernas storlek rör de sig smidigt fram i terrängen.
Vera hänger med Anders och Thomas i höst och är trainee hos Sveaskog. Hon gick ut gymnasiet i våras och att hon hamnade inom skogsbranschen var mest en slump.
– Jag visste inte vad jag skulle läsa och så blev det Kalix Naturbruksgymnasium. Jag tänker att jag vill köra skogsmaskin ett tag till och sedan kanske plugga vidare. Något inom skog, säger hon.
För hennes arbetskamrater är det också lärorikt att ha Vera i laget.
– Det är en utmaning att fundera kring vad jag egentligen gör på jobbet och förmedla det till andra. Jag får lära mig att lära ut, säger Thomas.
Arbetslivserfarenheten Vera får är en fördel när hon sedan söker jobb, även om det är relativt lätt att få en anställning då branschen har ett stort behov av arbetskraft.
– Det är andra året vi har avgångselever som jobbar hos oss på hösten. När de är klara så får de en anställning hos Sveaskog eller så hjälper vi dem att få jobb hos entreprenörer. Förut fanns ett motstånd till att anställa tjejer, men nu är det tvärtom. Att vara maskinförare var en gång i tiden ett skitigt och slitigt jobb, men det är det inte längre på samma sätt, säger Ragnar Lundström som är avverkningsledare och basar över fyra arbetslag varav detta är ett.
Vera ser inga hinder med att vara tjej i skogsbranschen.
– Jag är mindre än männen och det kan märkas att maskinerna är byggda för dem, men annars är det inga problem.
Just fysiken kan vara avgörande för om en person kan jobba som maskinförare och Ragnar menar att det bland annat är sådant de tar hänsyn till vid en anställning.
– Vi hade en person som hade problem med sina händer och inte kunde byta en slang i maskinen när den gick sönder och då går det ju inte att jobba ensam, vilket är en förutsättning.
Intresset för jobbet är också något som Ragnar brukar fråga arbetssökande om.
– Jag försöker ta reda på hur intresserade de är av just det här jobbet. Hur de tänker om maskinen går sönder, om de är lagspelare eller inte, för vi är ju ett lag och jobbar tight ihop.
Grundkravet för att söka sig till yrket är relevant treårig gymnasieutbildning eller lång arbetslivserfarenhet. Det krävs att kunna hålla koll på och underhålla sin maskin med service, planera sitt jobb och minimera spilltid. I slutändan är det maskinföraren som bestämmer vilka träd som ska tas ner vid gallring och då är en bra skogsmannablick en stor fördel.
– Det är sådant de får lära sig på utbildningen, men att välja rätt träd lär man sig också genom erfarenhet, säger Ragnar.
Kaffet är urdrucket och det är dags att gå ut igen. Det är 100 kubik träd som ska gallras. Raka fina tallar med lite kvistar längst ner får stå kvar med lagom mellanrum.
Thomas och Anders har båda runt 25 års erfarenhet var i skogen och jobbade tidigare för entreprenörer, men har sedan några år tillbaka anställning hos Sveaskog.
– Att höra till ett arbetslag betyder också att vi har mer koll på helheten. Vi gör månadsuppföljning och sköter maskinerna. Jag trivs med arbetet. Ingen dag är den andra lik, säger Anders.
Naturupplevelsen och att få se älg och björn är grädde på moset. En sak Thomas, Anders och Vera har gemensamt är att de alla tycker om att vara i skogen även på fritiden.
– Man måste nog vara lite speciell för att jobba så här, säger Thomas.