Sverige väntade på kriget och beredde sig på det värsta. Beredskapslagren var fyllda till bredden, kasernerna var fyllda med värnpliktiga och för varje katastrof fanns det en plan. Underjordiska cisterner fyllda med olja skulle trygga vår energiförsörjning och den svenska tigern teg. Sedan försvann lede fi och civilförsvaret behövdes inte mer, beredskapslagren tömdes, värnplikten avskaffades och en framtid i fred och trygghet väntade. Allt var frid och fröjd i landet Sverige.
Nu är vi rädda igen. Värnplikt och krigsplacering återinförs, civilförsvaret ska byggas upp på nytt och Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) har dammat av beredskapsbroschyren ”Om kriget eller krisen kommer” och i den uppmanas var och en av oss att klara vår egen beredskap i minst 72 timmar om det värsta skulle inträffa. Och bara denna vinter har vi sett flera exempel på att det faktiskt kan inträffa. Efter en vattenläcka i Vallentuna uppmanades invånarna att koka vattnet under fem dagar, stormen Alfrida svepte in och lämnade tusentals abonnenter i Roslagen utan ström i mer än en veckas tid och nu senast fick ett tekniskt fel följden att hela Tele2:s mobilnät slutade fungera. Vatten, el och kommunikationer slogs ut. När samhället nu ska elektrifieras och vi är mer och mer beroende av el, undrar jag var beredskapslagren finns i dag.
Väderberoende energikällor
Fyra av tio svenska kärnreaktorer, med en effekt på totalt nästan 2 900 MW, ska tas ur drift senast 2020 och därefter avvecklas. Någon egentlig ersättning för den förlusten av elproduktion finns inte utan det förväntas lösa sig med en utbyggnad av sol- och vindkraft. Att det är intermittenta och väderberoende energikällor som kanske inte levererar när det som mest behövs, talas det helst inte om. Det talas helst inte heller om vilka enorma investeringar det innebär och att det nu börjar bli ont om tid för den utbyggnaden. Det svenska stamnätet inte är dimensionerat för att transportera elen de långa sträckor som krävs. När fler och fler fastighetsägare går över till eluppvärmning istället för fjärrvärme i tron att färre köpta kilowattimmar innebär positiva effekter för både plånbok och miljö försvinner också underlaget för en av Sveriges andra stora basresurser – kraftvärmen. Det är ett faktum att det redan råder elbrist i flera av våra städer.
När kärnkraften avvecklas och underlaget för kraftvärme långsamt minskar förloras en viktig del av den väderoberoende reserv som finns i dag. För att trygga elförsörjningen i en kris krävs en politisk vilja att styra mer mot inte bara hållbar utan även stabil energiproduktion. Men vi konsumenter har ett lika stort ansvar att inte förlita oss på samhället. Som kunder bör vi bland annat fundera över vilka bränslen och uppvärmningsformer vi väljer och vad de långsiktiga konsekvenserna av våra val blir. Hur redo är det svenska samhället egentligen när kriget eller krisen kommer? Och framförallt, hur redo är du?
Text: Richard Unger, driftchef med ett personligt intresse för energifrågor
Denna krönika publicerades först i Bioenergi nr 1 – 2019. Den finns att läsa som e-tidning här.