Nu har det hänt! Två gånger den senaste veckan har jag kört till mackar där jag inte hittat E85 till min bil. Konkreta bevis för att avvecklingen av E85-distributionen nu är i full gång. Första gången var i Södertälje. Jag började få tomt i tanken och det var dessutom köbildning på E4 så jag svängde av till den Circle K-mack som jag rätt ofta besökt genom åren. Ingen E85, men däremot HVO.
Andra gången handlade det om den OK/Q8-mack i Solna där jag oftast tankat genom åren, och ibland stått i kö till biltvätten på lördagsmorgnarna.
Visst gick det att hitta E85 på andra ställen – i Solna alldeles intill på Preem. Men ändå är det en besvikelse att inte kunna köpa sitt bränsle där man är van och dessutom är något av stamkund.
Ännu några år kommer vi som envist behållit våra flexifuelbilar att kunna tanka E85, men det kommer säkert att bli allt svårare att hitta tankställen. Det verkar dessutom vara de stora och välbelägna mackarna som byter ut E85 mot HVO.
Inget fel på HVO. Det är ett bra biobränsle för dieselbilar, där allt fler bilmärken ger klartecken för att tanka HVO-bränsle. Men min dotter undrade följande:
Varför har dom två pumpar för bensin, både 95 oktan och 98 oktan, när dom inte kan ha pumpar både för E85 och HVO? Ska vi inte bort från fossila bränslen?
Ja, vad svarar man? Utvecklingen går inte alltid i rätt riktning, och de som styr är inte alltid kloka.
Jag vill påstå att den svenska etanolavvecklingen, som nu fullföljs genom nedläggningen av E85-nätet, är vårt största klimatpolitiska misslyckande, som har gett oss helt onödiga utsläpp av hundratusentals för att inte säga miljontals ton fossil koldioxid. Det har skett utan större debatt och nästan utan opinionsbildning eller protester från miljösidan.
I början av 2000-talet var Sverige föregångare i Europa när det gällde att introducera etanol. Man hade redan tidigt börjat med etanolbussar i Stockholm, men nu genomfördes bred upphandling av etanolbilar och etanolproduktionen kom igång i Norrköping. Under några år kring 2005 – 2009 såldes mängder av flexifuelbilar. Något år var inte mindre än var fjärde ny bil en etanolbil. Jag köpte själv min Ford Focus flexifuel i december 2006. Etanolbilarna gav miljöbilsstöd och reducerat förmånsvärde i beskattningen av företagsbilar, fri parkering, undantag från trängselskatt osv. Pumplagen genomfördes för att garantera att det skulle finnas biobränsle på alla större mackar. Det blev totalt nästan 2 000 E85-pumpar på mackarna. Idag finns 1 723 kvar enligt SPBI:s hemsida.
Den svenska etanolen var en framgångssaga och satsningen var unik i Europa.
Framför allt var utbyggnaden av distributionsnätet unik. Det gick att köpa och köra etanolbil när man var säker på att det fanns bränsle, även om fördelen med flexifuel är att man också kan tanka bensin om det kniper. Vår egen bil har tankats med bensin tre gånger sedan 2006.
Men sedan kom nedgången. Steg för steg togs alla förmåner bort. Som lök på laxen tvingade EU-kommissionen Sverige att beskatta etanolen trots att svenska staten gjort den skattefri.
Pumplagen var både en välsignelse och en förbannelse. Jag skrev själv ett remissyttrande från Svebio där vi avrådde från att införa lagen. Vi tyckte inte att staten kunde tvinga enskilda företagare att investera i något som inte lönar sig. Vid många mackar var underlaget för lågt och genom den tvingande pumplagen fick etanolen ett dåligt rykte. Man påstod till och med att lagen var det samhällskrav som tvingade en del stationer i glesbygd att lägga ner.
Redan innan pumplagen infördes hade de stora kedjorna med OK och Statoil i spetsen satsat stort på att frivilligt bygga ut nätet av stationer för E85. Det fanns redan E85-pumpar på de flesta orter.
Och idag finns de flesta pumpar kvar, även om de är under långsam avveckling. Denna avveckling sker samtidigt som man i Frankrike bygger ut nätet för E85, liksom i Mellanvästern i USA, där man dessutom allt mer har E15 i de vanliga bensintankarna.
Alla springer åt samma håll
Ett utmärkande drag för det svenska samhällslivet är att alla springer åt samma håll. Plötsligt tycker alla på ett nytt sätt jämfört med vad de tyckte nyss. Ena dagen är Anders Tegnell hjälte och förebild för alla. Nästa dag ifrågasätter alla Anders Tegnell, trots att han säger precis samma saker som dagen innan.
Likadant är det med klimatpolitik och bilar. Ena året är det bara etanol och flexifuel som gäller. Ett par år senare ska alla ha en snål diesel. Nu är det bara elbilar med sladd som gäller, oberoende av hur tunga och energikrävande de är, och ingen bryr sig ens om att undersöka hur mycket laddhybriderna går på fossilt bränsle och vad de i praktiken släpper ut. Och lika plötsligt är det ingen som pratar om bilarnas utsläpp utan klimatfrågan ska lösas genom att vi slutar äta kött och slutar flyga.
Alla älskar alltid biogas och biogasbilar, men ytterst få köper dem. Man borde klara av att parallellt satsa både på rena elbilar, på laddhybrider med krav på förnybart bränsle, på etanolbilar, på snåla dieslar som körs på biodiesel och på biogasbilar. Alla behövs.
Vad man inte ens borde sälja idag är bilar som bara kan gå på bensin. Ändå är de flesta bilar som säljs just sådana. Inte undra på att det är svårt att nå klimatmålen i transportsektorn.
För att rädda E85-stationerna innan det är för sent bör man göra följande:
- Införa samma bonus inom bonus/malus för flexifuelbilar som för biogasbilar, och därmed också se till att etanolbilar betraktas som miljöbilar i upphandling.
- Införa ett krav på att laddhybrider ska vara flexifuel och köras på förnybart bränsle när de inte går på el. Annars ska de inte ha bonus.
- Införa ett konverteringsbidrag för bilägare som vill anpassa sin bensinbil till att kunna köra på E85. Kostnaden är inte hög, men det kan behövas en stimulans.
- Och givetvis måste vi snabbt införa E10-bensin som standard.
Med de här åtgärderna kan jag hitta en mack till min etanolbil också om några år och dessutom ha möjlighet att köpa en ny flexifuelbil när vår egen så småningom måste skrotas