När denna krönika skrev var det mitt emellan presidentvalet i Brasilien och mellanårsvalet i USA. Och drygt en månad kvar till klimatmötet i Katowice i Polen.
För tre år sedan slöts klimatavtalet i Paris. Då gladdes vi åt att världens alla länder stod enade och samlade för att möta utmaningen om global temperaturökning och gemensamt börja reducera utsläppen av koldioxid från fossila bränslen. Nu ser det inte lika ljust ut. Med Donald Trump som inspirationskälla har flera ”starka män” runtom i världen börjat ifrågasätta klimatöverenskommelsen, i Brasilien, i Australien och på andra håll. (Se Svebiobloggen 11 oktober.)
Tydligt budskap från IPCC
Vetenskapssamhället tvekar däremot inte. IPCC:s rapport den 8 oktober hade ett entydigt och skrämmande budskap.
Den hittillsvarande förbränningen av fossila bränslen tillsammans med andra mänskliga aktiviteter har gett en höjning av medeltemperaturen med 1°C jämfört med förindustriell tid. Vi kommer att få en höjning med 1,5°C inom snar framtid – kanske redan till 2030 men allra senast till 2050. Temperaturökningen ligger kring 0,2 grader per årtionde.
I Paris 2015 enades man om att sträva efter att hålla nere ökningen ”väl under 2 grader” och sträva efter att klara 1,5 grads höjning. Det senare verkar i stort sett omöjligt om man läser IPCC:s rapport
Man måste nämligen börja minska utsläppen drastiskt redan inom några få år för att omkring 2055 ha nettonoll-utsläpp globalt, d.v.s. större upptag än utsläpp.
Se på det här förenklade diagrammet. Det är ett av flera tänkbara scenarier, men det mest rimliga. Det beskrivs så här:
”Ett medelvägsscenario i vilket såväl den sociala som den teknologiska utvecklingen följer historiska mönster. Reduktionen av utsläppen uppnås främst genom att ändra det sätt som energi och produkter framställs, och i mindre grad genom reducerad förbrukning.”
Vägen till 1,5-gradersmålet
Tre slutsatser av diagrammet
- Redan omkring 2020 måste de globala utsläppen av koldioxid börja minska mycket snabbt.
- Före 2040 måste avskogningen ha upphört helt.
- Från omkring 2040 måste Bio-CCS-tekniken finnas tillgänglig och börja tillämpas i stor skala.
Inget av dessa tre är sannolikt, särskilt inte den första punkten. Det krävs mycket stark politisk vilja och mycket starka styrmedel för att genomföra den här utvecklingen. Just nu ser det illa ut på bägge fronter.
Skälet till att vi måste reducera utsläppen så kraftigt och snabbt för att klara 1,5 grader är att koldioxiden bryts ner mycket långsamt i atmosfären. Även om utsläppen upphör kvarstår den uppvärmande effekten under århundraden till årtusenden.
Vilken skillnad gör en halv grad?
Rapporten från IPCC är en beställning från Paris-mötet 2015. Politikerna och diplomaterna ville veta hur stor chansen är att klara ett 1,5-gradersmål och hur stor skillnaden blir mot ett 2-gradersmål.
På den senare punkten kan man säga att skillnaden inte är dramatisk, men att alla risker och negativa effekter blir större vid 2 graders temperaturhöjning. Det är en självklarhet.
Här är ett par klimateffekter där det blir skillnad:
- Höjningen av havsytan, som vid 1,5-grader beräknas bli 3 – 8 decimeter fram till 2100, blir med 2 graders höjning ytterligare 1 decimeter.
- Risken för extremt höga temperaturer ökar påtagligt mellan 1,5 och 2 graders höjning. En medeltemperaturhöjning för hela jorden ger mycket högre temperaturhöjning på land än över haven.
- Effekten på befolkningen av extrema temperaturer blir ökad dödlighet, ökning för vissa typer av sjukdomar, bildning av skadlig ozon mm.
- Effekten på korallreven blir stor i båda fallen – försurningen av haven hänger direkt samman med koldioxidhalten i luften. Vid 1,5 grads höjning skadas 70 – 90 procent av reven, vid 2 grader skadas 99 procent!
IPCC:s rapport innehåller mängder av fakta av det här slaget, grundat på tusentals vetenskapliga rapporter. För de flesta fall handlar det om ”gradskillnader” mellan 1,5 och 2 grader. Påverkan är densamma, men vid högre temperaturökning förstärks effekterna på alla områden.
Skogens roll och Bio-CCS
IPCC:s rapport innehåller omfattande resonemang om behovet av att skydda skogar, stoppa avskogning, återbeskoga redan avskogade områden och satsa på nyplantering av skog. Alltför lite fokus finns på substitution av fossila bränslen med biomassa, men det blir den naturliga följden av omfattande satsningar på Bio-CCS. Biomassan måste ju förbrännas för att man ska kunna avskilja koldioxiden och lagra den. För vår del tycker vi att fokus i första hand ska vara på att odla både i skog och på åker och därefter använda biomassan optimalt. Det är billigare än CCS. Men CCS-tekniken kan bli nödvändig när det visar sig otillräckligt att stoppa de fossila koldioxidutsläppen. Att bara lagra kol i stående skog, som en del forskare förespråkar, ger otillräcklig klimatnytta.
Den svenska regeringen har nyligen tillsatt en utredning där man ska se på hur Sverige kan gå före med att satsa på Bio-CCS. Vi har unika förutsättningar genom att redan har stora förbränningsanläggningar för biobränslen, både i fjärrvärmen och i skogsindustrin.
Kjell Andersson
Tel: 08-441 70 87
kjell.andersson@svebio.se, www.svebio.se
Denna text publicerades först i Bioenergi nr 5 – 2018 som du hittar i vårt e-tidningsbibliotek