Idag är det bara tre av EU:s 27 medlemsstater som beslutat att anläggningar för energiåtervinning av avfall ska ingå i handeln med utsläppsrätter – enstaka medlemsstater kan nämligen ställa hårdare krav än handelsdirektivet och låta sina anläggningar omfattas. Utöver Sverige gäller det Danmark och Litauen.
– Det innebär att konkurrensen inom EU är totalt snedvriden, säger Klas Svensson, rådgivare på Avfall Sverige. De anläggningar som är inkluderade i systemet idag är bland de bästa i EU på att utnyttja energiinnehållet i restavfallet. För svensk energiåtervinning tillkommer också skatten på avfallsförbränning, vilket ytterligare försvårar möjligheterna för svenska anläggningar att energiåtervinna det avfall som vi inte vill eller kan cirkulera i samhället. Här måste villkoren bli likvärdiga i hela EU. Antingen ska inga energiåtervinningsanläggningar vara med i systemet, som det står i handelsdirektivet, eller så ska alla det.
Frågan ligger högt på Avfall Sveriges agenda. Tillsammans med flera medlemmar förs nu en dialog i frågan med såväl Regeringskansliet, myndigheter och de svenska EU-parlamentarikerna. Även genom den europeiska organisationen för energiåtervinning, Cewep, förs fakta fram till EU-parlamentet, som blir nästa instans att behandla kommissionens förslag.
Ökade kostnader
Kostnaderna för utsläppshandeln och koldioxidskatten har ökat dramatiskt de senaste åren och därtill kommer alltså avfallsförbränningsskatten.
– Dessa kostnader riskerar nu att helt slå ut svensk energiåtervinning av avfall; det vore en katastrof för hela den svenska avfallshanteringen. Att Sverige har bland världen lägsta andel avfall som läggs på deponi beror till stor del på att vi arbetar med hela kedjan från förebyggande av att avfall uppkommer till materialåtervinning och att vi har effektiva anläggningar för energiåtervinning. Varför ska anläggningarna med de bästa miljöprestanda ha de högsta styrmedelskostnaderna? frågar Avfall Sverige.
Läs mer om förslagen i Fit for 55 här och i ett pressmeddelande här.