Komatsu 895 som närmaste kollega: ”Det är en robust traktor”

Intill den leriga skogsvägen tronar deras närmaste kollega upp sig – en rejäl och pålitlig skotare av märket Komatsu 895, Comfort Ride.

– Skotaren har en fjädrande hytt och stolen är uppbyggd på en vågskålsplatta. Jag sitter alltid plant oavsett hur mycket maskinen lutar. Det är på gott och ont, säger Johan Kumlin och skrattar.

– Jag får vara uppmärksam då jag inte känner hur mycket maskinen vickar. Men sit right-funktionen är skonsammare för kroppen och gör att jag kan slappna av.

Justerbar hyttfjädring i sidled

Att skotaren är bekväm att köra blir även Bioenergitidningen varse om, när vi får möjlighet att prova traktorn.

Den hydraliska hyttfjädringen med sin fyrapunktsdesign dämpar stötar och vibrationer från ojämnheter i terrängen, banden och krankörningen.

Det går även att justera hyttfjädringens styvhet i sidled, vilket gör körningen bekväm oavsett om föraren krypkör över ett hinder i terrängen eller med tomt lass från avlägget till nästa virkeshög.

– Det är en robust traktor på drygt 200 hk med en lastkapacitet på 20 000 kilo. Det är 2015 års modell och den har rullat i snart 20 000 timmar, berättar Johan Kumlin.

Röjer barkborreangripna träd

Han är inhyrd som maskinförare åt Mats Åberg skogsavverkning som äger maskinen. Uppdragsgivare är Skogstjänst som förvaltar skogen åt Rydboholms slott.

– Vi började med att ta ned barkborreangripna träd. Sedan har vår kollega skördat skogen som är cirka 80 år gammal. Den bestod till 99 procent av gran och 1 procent tall. Sedan ska det planteras nya träd, säger Johan Kumlin.

Han berättar att körningen i området stundtals är tuff, så marken är sank. För att råda bot på lervällningen lägger Johan och hans kollega Martin ut rismattor som den 50 ton tunga skotaren kan köra på.

– Skördaren åker en gång på vägarna, men vi behöver åka många vändor för att hämta timmer. Det blir slitage på marken. Men fördelen med en stor maskin är att vi kan lasta mycket och därför inte behöver åka fram och tillbaka lika många gånger som om vi haft en liten skotare. Det är mer tidseffektivt också, säger Martin Andersson och får medhåll från kollegan Johan Kumlin:

– Man får lägga ris och virke på marken så man inte sjunker. Det blir ganska svårt att hämta virke när det gungar mycket, men samtidigt är det också lite roande måste jag säga.

Hur ser en vanlig arbetsdag ut för er?

– Vi jobbar i två skift, en av oss kör förmiddag och en eftermiddag. Ofta börjar Martin kring sextiden och jag tar över vid tvåtiden, eller tvärtom. Rullar det på en dag kör man gärna längre, säger Johan Kumlin.

Ofta passar avbytaren på att ta med sig diesel till skotaren vid bytet. Tanken rymmer 150-180 liter diesel, vilket räcker i cirka 14 timmar.

– Går det tungt, småspinner och är lera så vill skotaren ha diesel. Åker jag på en grusväg så drar den väldigt lite, säger Johan Kumlin.

Planering och problemlösning

Om en vill jobba i skogen krävs det att en är uppfinningsrik som person. Problemlösning är vardagsmat och det gäller att en inte är rädd för att ”hugga i och skita ned sig”.

– Man måste lösa alla problem som uppstår. Går maskinen sönder är det bara att laga. Det är väldigt sällan jag ber om hjälp, säger Johan Kumlin, som minns tillbaka när han tidigare körde en annan skotare utanför Härjedalen, som gick i två delar mitt under snörusket.

– Då var det bara att bita ihop och lösa problemet, även då det var 20 minusgrader.

Tycka om att vara själv

Det kan också vara en fördel att tycka om att vara själv. Att köra skogsmaskin innebär många ensamma timmar i hytten och ett visst mått av ”nötande”.

– Man ska tycka om att ”nöta” då det blir en hel del monotont arbete. Om jag känner mig ensam brukar jag ringa någon av mina vänner som också kör i skogen. Vi som jobbar i skogen har bra sammanhållning. Ibland kan samtalen hålla på i flera timmar utan något vettigt sagt, men alla är nöjda och glada, säger Johan Kumlin.

Om ingen kompis svarar brukar Johan Kumlin istället lyssna på ljudböcker och då helst deckare.

Snus och cola

I Komatsuns hytt är det 23 grader varmt året om. Värmen från hydralpaketet fungerar som golvvärme och kollegorna föredrar att köra utan skor. Hytten rymmer också en matvärmare vars hetta på ett dygn kan omvandla en köttbit till en brikett, något som Martin Andersson själv fått erfara.

– Det blir väldigt varmt där. En gång glömde jag matlådan i värmaren och då var maten som kolbriketter dagen efter, säger Martin Andersson och skrattar.

Kollegan Johan Kumlin däremot klarar sig fint med en snusdosa, några colaburkar och en påse bullar under arbetsdagen.

– Jag brukar ha svårt att ta mig tid att äta när jag kör. Jag hamnar lätt i trans och då flyger tiden förbi, säger Johan Kumlin.

Vad är det bästa med att jobba i skogen?

– Friheten. Att kunna titta ut genom fönstret och se skog och vilt. Jag får vara ute i alla väder oavsett årstid, säger Johan Kumlin och berättar vidare:

– Jag kan kliva ut på bandet och pissa utan att någon ser mig. Jag kan tänka både en och flera vändor i lugn och ro.

Båda skogsmaskinisterna uppskattar också den mängd vilt som brukar cirkulera kring skotaren. Det är inte ovanligt att vildsvin går så nära som 10 meter från maskinen. Likaså betar älgarna gärna i en skogsglänta i närheten.

– Jag har även sett björnar och lodjur. Viltet är i regel inte rädda för maskinen. Går man med motorsåg brukar de heller inte vara rädda, då avgaslukterna maskerar lukten från mig, menar Johan Kumlin.

Vilka utmaningar finns det?

– Den här platsen har varit en utmaning, då det är mycket sumpmark. Annars kan det vara tufft när något går sönder samtidigt som det är kallt och blåsigt, eller nollgradigt och spöregn. Oturligt nog är det ofta då något går sönder. Men i år har vi exempelvis lagt på banden i tid på däcken – annars brukar vi stå med lera upp till brösten och kladda på dem, för det är då vi kommer på det, säger Johan Kumlin och flinar.

Ett lyckat skogsjobb bygger på ett gott samarbete. Skördaren ska vara noggrann på hygget och skapa framkomliga vägar för att skotaren ska få ett lätt arbete att samla upp timret. Skotaren i sin tur behöver göra fina timmerhögar för att timmerbilen lätt ska kunna hämta timret.

Enligt Johan Kumlin tar det lite kortare än en timme att köra ett lass timmer ut till grusvägen.

– Lite tävlingsinstinkt ska man ha för att köra. Det är roligt när det växer vid vägen. Maskinägaren får betalt per kubik och timme. Han har ingen fast kostnad, så ju mer vi timmer vi hämtar, desto mer tjänar han och i slutändan också vi.

Kvinnor bättre maskinförare

När Bioenergitidningen frågar Johan Kumlin och Martin Andersson om könsfördelningen inom skogsyrket berättar de att fler kvinnor börjat köra både timmerbilar och skogsmaskiner.

– Jag tror i regel att tjejer kan vara lite bättre än oss killar på körningen, då de planerar rutten bättre och har ett lugnare körsätt. Det medför att arbetet flyter på och att maskinen håller längre. Att producera ett timmerlass mindre på en dag, är ingen kostnad jämfört med om en maskin går sönder. Allt handlar i slutändan om hur mycket du har kvar, säger Johan Kumlin.

Faran med stora maskiner

En annan viktig insikt som maskinförarna lyfter är faran vid kombinationen folk i skogen och skogsmaskiner.

– Tre gånger har jag varit nära på att fälla träd på folk. En gång smög sig en markägare upp vid maskinen precis när jag fällde en stor gran, en annan gång dök ett äldre par upp precis intill maskinen för att plocka svamp, då de tyckte att jag förstörde deras svampställe, berättar Johan Kumlin.

– Ofta är det oförstånd, då människor tror att vi kan kontrollera maskinerna mer än vad vi kan. Man kan inte stanna maskinens rörelser när man tycker på vissa knappar, säger Martin Andersson.

Men det allra mest oväntade tillfället måste ändå varit när en bekant till Johan och Martin fann en påverkad kvinna sittandes på sin skogsmaskins motorhuv mitt i natten.

– Han var ute och körde sin skördare långt ut i skogen på natten och vred på sin hytt. Plötsligt fick han syn på den främmande kvinnan som klättrat upp på maskinen och satt sig. Han blev väldigt chockad och fick sedan hjälpa henne hem, avslutar Johan Kumlin.