Är kyrkans skog illa skött, för att man avverkar med slutavverkningar (kalhyggen)? Är den biologiska mångfalden hotad i de gamla prästgårdsskogarna?
En artikel i tidningen Miljö & Utveckling (Nr 6/2022) belyser debatten i Svenska kyrkan på ett bra sätt.
Utgångspunkten är Växjö stift. Artikeln är detaljrik om dagens situation, men den saknar ett historiskt perspektiv.
Det fick man däremot i en artikel i Smålandsposten i höstas (22 september). För hundratio år sedan fanns det nästan ingen skog i stora delar av Växjö stift, och vid kyrkobygget i Sjösås 1860 hade man svårt att få fram byggnadsvirke i socknen!
Det pågår alltså en debatt om hur Svenska kyrkan ska sköta sin skog, inte minst på tidningarnas debatt- och insändarsidor. Kyrkan är en av landets största skogsägare och förvaltar omkring en halv miljon hektar skog och åker. Det handlar om de gamla prästgårdarnas mark, väl spridda över hela landet.
I den befintliga kyrkoordningen står det att de ska förvaltas så effektivt som möjligt för att ge största möjliga uthålliga totalavkastning (överskottet används till kyrkans övriga verksamhet), och att det ska ske med beaktande av naturvårdens och kulturmiljövårdens intressen. Produktion och miljöhänsyn hand i hand, ungefär som svenska skogslagstiftning föreskriver.
Införa kontinuitetsskogsbruk
Men nu finns det en stark rörelse för att kyrkan ska bedriva skogsbruket på ett radikalt annat sätt än andra skogsägare, sluta med kalhyggen och införa så kallat kontinuitetsskogsbruk.
Kyrkomötet har tillsatt en utredning om detta, för att ”säkerställa en så ekologiskt, ekonomiskt, socialt och andligt(?) hållbar skogsförvaltning som möjligt”. Jag sätter frågetecken bakom ”andligt”, för jag är osäker på vad som avses med begreppet.
Det är två helt olika synsätt som framträder. Det finns en stor grupp som vill prioritera biodiversitet framför alla andra intressen, inte minst före kyrkans behov av inkomster från skogen.
Delade meningar i samhället
I botten finns samma motsättningar som i den allmänna debatten om skogen. Det finns en rörelse för att låta skogen stå istället för att användas. Man argumenterar att avverkningar minskar kolförrådet i skogen, och att skogsbruket hotar den biologiska mångfalden.
På den andra sidan finns alla de skogssakkunniga som menar att skogens upptag av koldioxid bara kan garanteras på sikt om vi sköter skogen effektivt och ser till att det alltid finns skog i alla åldrar, inklusive unga, snabbt växande bestånd.
Dessutom, menar förespråkarna för aktivt skogsbruk, ger ju skogen intäkter och sysselsättning, och produkterna och skogsenergin ersätter fossila material och energikällor…
Läs hela blogginlägget här.