Med krösatåg genom Bioenergisverige

Familjen bestämde sig för att resa till Köpenhamn i påsk. Förra påsken hade vi avverkat Oslo. I bägge fallen ville vi ta tåget. Inte för att vi skulle känna flygskam utan för att mina ungdomar ska få en känsla av hur långt det är till våra grannländers huvudstäder och hur det ser ut längs vägen dit. Flyg hade troligen varit både snabbare och billigare.

SJ ställde emellertid till det för oss. Först genom att inte släppa sina påskbiljetter till Sydsverige förrän långt fram på vårvintern. Det gjorde att vi ett tag tänkte ta bilen. Så fick vi ett oväntat problem med vår åldrande Ford Fokus, och hann inte få in den på verkstad. Men då fick vi problem med SJ igen. Biljetterna på södra stambanan var redan slut på alla lämpliga avgångar, alternativt fanns det bara dyra förstaklassbiljetter kvar. Så vi bestämde oss för att åka lokal- och regionaltåg istället. Vi åkte till Köpenhamn via Kalmar!

Så hamnade vi på Krösatåget mellan Linköping och Kalmar på vår väg ner genom Sydsverige. Sedan tog vi Öresundståg via Växjö till Malmö. Och på vägen hem danskt lokaltåg till Helsingör och Pågatåg från Helsingborg till Hässleholm, för att åter hamna på Krösatåget genom Småland. Vi upptäckte att det finns bekväma och fräscha lokaltåg som alternativ till stambanornas numera rätt slitna snabbtåg.

Sveriges landskap från första parkett

Det blev en resa genom det svenska landskapet, med kvarliggande snötäcke i Östergötland och vårkänsla i Skåne. Och överallt skog. I Kronoberg såg vi mycket ungskog som växt upp efter Gudrun. Jag är ingen expert på skogsbruk, men mitt intryck är att talet om monokulturer och ”granåkrar” är starkt överdrivet. Jag såg mycket lövskog, mycket björk och få stora hyggen.

Vi såg också mycket djur: tranor, änder, gäss och svanar, rådjur, harar och hjortar, och inte minst spår av vildsvin överallt.

Vi reste genom ett landskap fullt av biobränslen. Inte bara växande biomassa i skogen och grotvältor längs vägarna, utan också i form av energianläggningar och industrier. Som familj till en bioenerginörd får man leva med att pappa håller utkik efter skorstenar och pekar ut den ena anläggningen efter det andra.

Här är ett litet urval:

• Redan på stationen i Linköping har man det biobränsleeldade kraftvärmeverket i ryggen, och när man reser söderut på Stångådalsbanan följer exemplen slag i slag.
• I Kisa håller Meva på att installera en förgasare på pappersbruket Sofidel. Anläggningen ska ersätta fossil gas med biogen gas som görs av pellets och ska bli klar i år.
• I Vimmerby finns inte bara Vimmerby Energi och miljös kraftvärmeverk Tallholmen, som givetvis använder skogsbränslen, utan också Arlas stora mjölkpulverfabrik, en mycket stor flisanvändare, med en bränsleanvändning som värmeverket i en mindre stad. Strax utanför staden ligger också Orkla Frödinge, känt för sin ostkaka, som härom året konverterade sin energianläggning till pellets.
• Utanför Hultsfred finns Stockhorvans pelletsfabrik. Dessutom IKEA:s spånskivefabrik – givetvis med egna biprodukter som energikälla.
• Mellan Hultsfred och Målilla ligger Hagelsrums gård, med en stor biogasanläggning och egna biogasmackar i omgivande samhällen.
• I Målilla passerar vi Uny Konsult, ett bolag som jobbar med pelletsanläggningar.
• I Mörlunda finns ett av Vidas sågverk. En mil västerut ligger Järnforsen, där man tillverkar pannor för biobränsleeldade värmeverk.
• Tåget går genom den vackra Emådalen, och strax i sydväst hittar vi Fågelfors, där Bitus har hyvleri och tillverkar pellets.
• Efter Högsby kommer vi till Långemåla. En bit in i skogen ligger Böta kvarn. Också här finns en pelletsfabrik och det expansiva företaget BK-Tech, som genomför konverteringar i industrin runtom i Sverige, från fossila bränslen till pellets. Huvudkontoret finns i Blomstermåla, nästa samhälle längs banan.
• I Blomstermåla kan man ta bussen till Mönsterås. Där finns Södras massabruk, som dels producerar stora mängder biokraft, dels har investerat i en anläggning som utvinner metanol ur brukets restflöden.
• Mellan Mönsterås och Fliseryd planeras också en mycket stor biogasanläggning av Scandinavian Biogas, som främst ska ha gödsel som råvara. En investering på 760 miljoner.
• Efter övernattning på Slottshotellet i Kalmar (kan rekommenderas!), far vi västerut mot Växjö. I skogen norr om järnvägen ligger Kalmar Energis stora biobränsleeldade kraftvärmeverk Moskogen.
• I Trekanten värmer Svenska Skogsplantor sina växthus med pellets.
  Strax efteråt är vi i Nybro, där Kährs gör trägolv och tillverkar pellets av det som blir över.
• Lite söder om järnvägen, efter Emmaboda, hittar vi Långasjö, där Södra tillverkar pellets vid sitt sågverk.
• I Växjö passerar tåget alldeles intill Sandviksverket, Växjö Energis stora kraftvärmeverk, ett av landets största användare av skogsflis, som också studerar möjligheterna att tillverka flygbränsle och att avskilja koldioxid för negativa utsläpp (bio-CCS). Så kan man hålla på. Både på nervägen och hemvägen.
• Strax före Lund passerar vi Örtofta. På ena sidan om järnvägen ligger Kraftringens stora kraftvärmeverk, på den andra sidan Nordic Sugars sockerbruk. Bolagen samarbetar kring energin, och förra året invigdes en ångledning från kraftvärmeverket till sockerbruket, som innebär att bioenergi ersätter fossil gas, och reducerar utsläppen av koldioxid med 25 000 ton om året.

Bioenergi i hundratals lokalsamhällen

Förutom kraftvärmeverken längs tågsträckan, i Vimmerby, Kalmar, Nybro, Växjö, Hässleholm och Lund, finns det biobränsleeldade värmeverk längs hela vägen, både i städer och småorter: i Kisa, Gullringen, Södra Vi, Storebro, Högsby, Blomstermåla, Ålem, Emmaboda, Lessebo, Hovmantorp, Alvesta, Vislanda, Älmhult, Osby, Hästveda, Sösdala, Höör … Man kan hitta alla orterna på vår biovärmekarta.

Jag håller just på att sammanställa energistatistik för 2022 för Svebios verksamhetsberättelse. Att bioenergin är Sveriges ledande energikälla har vi kunnat notera sedan 2009, då vi passerade oljan. Vi ligger nu kring 39 procent bioenergi i vår slutliga energianvändning. Resan med krösatåg och öresundståg illustrerar att statistiken har en motsvarighet i verkligheten, i hundratals lokalsamhällen runtom i Sverige. Bioenergin ger värme, el och drivmedel, liksom energi till företag som tillverkar allt från mjölkpulver, socker och ostkaka till ekgolv, spånskivor och tissue för toapapper och servetter.

//Kjell Andersson