”Avveckla biobränslet”. Under den rubriken tar Sveriges ledande finanstidning Dagens Industri 3 maj 2021 ställning mot produktionen och användningen av biodrivmedel. Det är ett anmärkningsvärt ställningstagande, men det väcker också en del minnen hos oss som varit med ett tag i den energipolitiska debatten. Minnen som får oss att fundera på vad som kan vara den djupare motiven bakom ett sådant ställningstagande.
Jag skriver att Dagens Industris ledarsidas ställningstagande är ”anmärkningsvärt”, och jag gör det av flera skäl:
Sverige är det EU-land som redan idag har den särklassigt högsta andelen förnybara drivmedel i transportsektorn, och det mesta är förstås biodrivmedel. Mer än var femte liter bilbränsle är idag biobränsle.
Högsta andelen av ekonomin inom skogssektorn
Sverige är också det EU-land som det mest ambitiösa målet för omställning av transportsektorn till 2030. Det officiella målet för hela EU i förnybartdirektivet är 14 procent förnybara drivmedel 2030, inkluderande dubbelräkning, så i praktiken är det bara omkring 10 procent. Sveriges mål är att reducera utsläppen till 2030 med 70 procent, vilket i praktiken betyder ännu högra andel förnybara bränslen. Det kan bara nås med en stor andel biodrivmedel.
Sverige har vid sidan av Finland den högsta andelen av ekonomin inom skogssektorn, och det finns omfattande planer på att producera biodrivmedel från skogsråvara och förädla skogsindustrins rest- och biprodukter.
En dragkamp med EU-kommissionen
Den svenska regeringen och de svenska aktörerna (det Dagens Industri kallar ”bioenergilobbyn”, ett begrepp som dyker upp allt oftare) befinner sig just nu i en dragkamp med EU-kommissionen om rätten att få utveckla den här industrin och vår skogsnäring. Striden handlar bland annat om den så kallade taxonomin, men också om andra regelverk.
I det här läget ger den ledande finanstidningen oss en dolkstöt i ryggen. Tack för den!
Det är inget tillfälligt hugskott. DI:s ledarredaktion hade redan i ett par andra texter börjat ifrågasätta bioenergin. DI:s ledare den 3 maj, signerad av ledarredaktionens chef P M Nilsson, föregicks av en ledare av Frida Vallnor den 28 april med rubriken ”Dags att fasa ut även biobränslen” och redan i höstas hade Ellen Gustafsson liknande tankegångar (”Biodrivmedel är en återvändsgränd”).
Jag ska inte kommentera P M Nilssons text i detalj. Men den innehåller många rena sakfel och missförstånd. Gamla skrönor dyker upp, som att det är sockerrörsodlingen för etanol som ligger bakom avskogningen i Amazonas, när sanningen är att i stort sett allt sockerrör odlas på 400 mils avstånd från regnskogen. I grunden har P M Nilsson köpt kolskuldsteoretikernas världsbild, och han gör ingen skillnad på det naturliga kolkretsloppet och fossilt kol. Inriktningen är att skogen ska stå istället för att odlas, skördas och användas. Argumentationen får förödande konsekvenser, inte bara för vår energiförsörjning och våra klimatmål, utan i högsta grad för vår skogsindustri och våra skogsägares rätt att bruka sin skog.