I rapporten ”Klimatmakthavare i medierna” av Pamina Falck vid Näringslivets Medieinstitut undersöks hur SVT, SR och DN har rapporterat om sex inflytelserika klimatorganisationer under 2021. I rapporten konstateras att medierna favoriserar klimatorganisationerna genom att uppmärksamma deras utspel, demonstrationer och aktiviteter på ett för organisationerna fördelaktigt sätt.
I rapporten analyseras olika miljöorganisationer, varav två, Naturskyddsföreningen och Världsnaturfonden, dessutom får inte helt försumbara statliga bidrag.
I rapporten konstateras att ”En saklig och allsidig rapportering om miljö och klimat kräver att olika infallsvinklar och motstridiga intressen presenteras och vägs mot varandra.”
Det är klart oroande att klimat- och miljöfrågorna ensidigt skildras ur ett ”den onda och den goda”-perspektiv. Den 8 oktober 2020 skrev Pamina Falck följande i Svenska Dagbladet: ”Sträva efter att återge alla parters ståndpunkter” står det i publicitetsreglerna.
”Men Medieetikens Förvaltningsorgan (MeFo), som ansvarar för det medieetiska systemet, har bestämt att principen att höra båda sidor inte gäller när den kritiserade parten är en juridisk person.”
Rena osanningar
Nyligen fick journalisterna bakom SVT:s program Uppdrag Granskning pris för program de gjort om torvbruket. Men det de har prisats för är ingen granskning utan rena osanningar. I motiveringen till priset står att vår bransch använder en förskönande term som beskriver vår verksamhet.
Torv är en jordart och ingår i Miljöbalken, precis som jord- och skogsbruk och alla gröna näringar. Den korrekta nomenklaturen återfinns i denna lag samt i propositionen En samlad torvprövning som anger att det heter ”skörda” eller ”utvinna” torv. Ingenting av detta nämns i programmet.
Programmet innehöll ytterligare en osanning och den gäller proportionerna. Torvbruket omnämns som en ”klimatbomb”. Men inte heller det är sant. Torvbruk sker endast på 12 000 hektar, mindre än 0,5 procent, av Sveriges dikade torvmarker som är 2,3 miljoner hektar.
”Klimat-atombomb”
På resterande 99,5 procent av de dikade torvmarkerna bedrivs det jord- och skogsbruk och från dessa marker är växthusgasutsläppen oerhört mycket större. Majoriteten av utsläppen nämndes inte alls i programmet. Journalisterna får alltså pris trots att de helt missat att rapportera om 99,5 procent av växthusutsläppen som ju utgör en ”klimat-atombomb” i sammanhanget.
Men det mest beklagliga är att SVT:s journalister driver en egen tes, som inte bygger på fakta utan på egna åsikter, och att detta drabbar en hel bransch eftersom publicitetsreglerna ”sträva efter att återge alla parters ståndpunkter” inte tillämpas.
Jag skäms för att kollegor prisas för rena osanningar i program producerat av statliga public service.
Jag skräms av att medierna gullar med miljöorganisationer och att deras makt aldrig granskas eller ifrågasätts vilket omöjliggör en saklig debatt om klimat- och miljöfrågorna.
Det är fler än programledarna i På Spåret som kan fråga: Vart är vi på väg?
Läs rapporten här.