OECD sällar sig till raden av expertinstanser som varnar den svenska regeringen för att genomföra sina idéer om att radikalt dra ner på omställningen från fossila drivmedel till biodrivmedel – reduktionsplikten, skriver Svebios näringspolitiska chef Kjell Andersson.
Den globala samarbetsorganisationen med säte i Paris konstaterar precis som alla andra experter att Sverige kommer att få mycket svårt att klara sina klimatmål om man fullföljer den här politiken.
Utan att minska användningen av fossila drivmedel i våra befintliga bilar, lastbilar och arbetsmaskiner kommer vi inte att kunna minska koldioxidutsläppen tillräckligt.
Den analysen har tidigare gjorts av Klimatpolitiska rådet, Trafikverket, Naturvårdsverket, Fossilfritt Sverige och av klimatexperten Magnus Nilsson för ESO, Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi. Och nu även OECD.
Sänkt reduktionsplikt leder till ökade koldioxidutsläpp
Alla är överens om att Tidöpartiernas idé om att sänka reduktionsplikten till bara 6 procent, från dagens 30,5 procent för diesel och 7,8 procent för bensin kommer att ge ökade årliga koldioxidutsläpp med flera miljoner ton, sannolikt en 10-procentig ökning av de totala svenska utsläppen av växthusgaser.
Naturvårdsverkets preliminära redovisning av Sveriges territoriella utsläpp 2022 ger också en bekräftelse av reduktionspliktens betydelse.
När kvoten höjdes kraftigt 2022 sjönk utsläppen från trafik och arbetsmaskiner omkring 10 procent och det gav en total sänkning av de svenska klimatutsläppen med mer än 5 procent.
Sverige inte bättre än resterande EU?
Visserligen finns det en hel del debattörer som försöker hitta vägar runtom för att slippa dra de här slutsatserna. Man talar om att Sverige inte behöver ha ett eget hårdare klimatmål i trafiken än EU.
Man försöker hävda att det går att köpa sig fri genom att lämpa över utsläppsmålet på andra EU-länder och köpa sig fri med pengar, eller att låta skogsägarna eller jordbrukarna ta smällen genom att lägga mer börda på markanvändningssektorn än på trafiken.
Allt fler sviker omställningen från fossila drivmedel
Vi har också fått se allt fler ifrågasättanden av biodrivmedel generellt. Nu är det inte bara radikala miljöaktivister som Greenpeace och ETC på den ena kanten och klimatförnekare inom Sverigedemokraterna som infrågasätter biodrivmedlens klimatnytta.
Nu har långa rader av borgerliga ledarskribenter och opinionsbildare knutna till näringslivet anslutit sig till kritikerna av biodrivmedel. De bryr sig inte om klimatutsläppen. Deras intresse är snarare maktpolitiskt.
Precis som under valrörelsen. Vidlyftiga löften om sänkta diesel- och bensinpriser handlade om att tippa över majoriteten i väljaropinionen och därefter har det gällt att hjälpligt infria dessa löften. Och då måste man offra klimatmålen. Att ”snacka ner” biodrivmedlen blir nödvändigt för att kunna motivera den klimatpolitiska reträtten.
Etablerade ekonomer sviker omställningen
Liksom under bioenergins långa inhemska historia ser vi också hur etablerade ekonomer sviker omställningen från fossilt till bioenergi. Argumenten är många: Sverige behöver inte längre ”gå före” eftersom det nu finns en starkare EU-politik på klimatområdet.
Sverige ”dammsuger världen” på råvaran till biodrivmedlen. Det senare argumentet används flitigt trots att Sverige bara använder ett par procent av världens biodiesel. Man sprider också det felaktiga narrativet att den svenska satsningen på biodrivmedel, och särskilt etanol, varit ett misslyckande som kostat skattebetalarna stora pengar.
Dessutom antyder man att biodrivmedlen har begränsad klimatnytta, trots att alla biodrivmedel som säljs i Sverige måste uppfylla EU:s och den svenska hållbarhetslagens krav på utsläppsreduktion i förhållande till de fossila bränslen de ersätter. Biobränslen med låg klimatnytta är helt enkelt förbjudna i den svenska lagen. Det låtsas man inte känna till.
Läs hela blogginlägget här.