Forskningen visar: Vi kan skörda stubbar för energi utan negativa miljöeffekter

Efter många år av forskning finns det nu ett brett forskningsunderlag kring miljöeffekterna av skörd av stubbar som biobränsle. Slutsatsen kan sammanfattas:

• Det går bra att skörda en betydande volym stubbar utan negativa miljöeffekter.
• Bioenergi från stubbar är bättre än att fortsätta använda fossila bränslen.

För omkring tio år sedan beslutade svenska FSC att i praktiken stoppa användning av stubbar i sin certifiering med hänvisning till att miljökonsekvenserna av stubbskörd inte var tillräckligt kända. Miljöorganisationer som WWF och SNF är också negativa till stubbskörd av miljöskäl.

Frågetecknen kring miljöeffekterna av stubbskörd är skälet till att Energimyndigheten, SLU och FSC-certifierade skogsbolag lagt stora pengar på forskning under de senaste åren. Två stora forskningsprogram har genomförts under åren 2008–2015. Under åren 2008–2011 genomfördes 15 forskningsprojekt, och under åren 2012–2015 ytterligare 24 projekt till en kostnad av drygt 50 miljoner kronor. Forskningen har sammanfattats i en bok med titeln ”Stubbskörd – hur påverkas klimat och miljö?”, där 42 forskare medverkar med korta texter som sammanfattar resultaten. Professor Tryggve Persson vid SLU har varit koordinator för projektet.

Klar klimatnytta

Att elda stubbar ger en positiv klimatnytta direkt jämfört med att elda stenkol, men jämfört med att elda naturgas för samma energiutbyte tar det 10–20 år innan stubbarna ger bättre klimatnytta, som därefter växer för varje år. Förklaringen till den här effekten är att man tidigarelägger utsläppet av koldioxid genom förbränningen jämfört med den långsammare nedbrytningen av stubben i naturen. Men nyttan av att ersätta ett fossilt bränsle är entydig. Energiinsatsen för stubbskörden ligger på under fyra procent av energiutbytet av stubbflisen.

Minskade utsläpp från hygget

Det har hittills varit en etablerad sanning att stubbskörden med åtföljande omrörning i marken leder till ökade utsläpp av koldioxid och andra växthusgaser från hygget. Forskningen visar att det inte förhåller sig så. Avgången av koldioxid minskar istället de första åren jämfört med hyggen där man inte skördat stubbar. Inte heller har man kunnat visa att avgången av metan eller lustgas har ökat när man skördat stubbar.

Däremot minskar naturligtvis mängden kol i marken genom att man tar bort rötter, men man ser inte någon långsiktig minskning av markens kolförråd. Hur mycket kol det finns totalt i skogen beror också på hur trädens tillväxt påverkas. Utlakningen av kväve ökar genom markomblandningen.

Kvicksilver kan vara problem

Metylkvicksilver kan bildas i de vattensamlingar som uppstår efter stubbskörd. Flera försök har gjorts kring den här effekten. Man kunde i ett försök mäta upp höjda halter på hygget, men inte i den angränsande bäcken. Slutsatsen är att man minskar risken genom att undvika stubbskörd i vissa områden och nära vattendrag. Problematiken är densamma som för körskador vid
avverkning.

Mer björk och tall – mindre rotröta

Stubbskörden ökar den naturliga föryngringen av björk och tall, men missgynnar naturlig föryngring av gran. Virkesproduktionen i nästa skogsgeneration ser inte ut att påverkas. Infektionsrisken för rotröta minskar.

Lingon och blåbär trivs intill stubbar och stubbskörden minskar mängden av bärris på unga hyggen.

Slutsats: mer björksly och mindre lingon på hygget med stubbskörd.

Mindre död ved påverkar vissa arter

Den biologiska mångfalden påverkas av att mängden död ved på hygget minskar. Det påverkar arter som lever på död ved, som svampar, lavar, skalbaggar och andra smådjur, samt indirekt fåglar. Man har räknat ut att det finns kanske 2 500 arter som lever i granstubbar. Om man tar bort 75 procent av stubbarna på ett hygge kan man räkna med att 25 procent av arterna försvinner. Frågan blir då hur mycket stubbar man kan skörda i ett landskapsperspektiv. Forskarna ger inget entydigt svar, men skriver att ”risken för artutdöende ökar redan då 30 procent av hyggesarealen i landskapet stubbskördas”.

Om man skördar tio procent av stubbarna är risken liten. Tio procent motsvarar 20 000 hektar per år. 30 procent motsvarar 60 000 hektar.

Om man tar ut tio procent från de bästa markerna kan det ge 7 TWh per år för att sedan öka något över tid. Med ökad erfarenhet och utveckling av metoder som minskar miljöpåverkan kan man därefter öka utöver tio procent av arealen. 

Sly – en ”bortglömd” energiresurs som kan ge 5–10 TWh per år

Det skulle vara möjligt att skörda 5–10 TWh biobränsle om året av sly i det svenska landskapet under de närmaste 10–20 åren. Det framgår av ett forskningsprojekt som genomförts av Centrum för biologiskt mångfald vid SLU. Projektet avslutades redan 2014, men nu finns en populär kortversion av slutrapporten som sammanfattar resultaten.

Stor energiresurs

Forskarna, med Urban Emanuelsson och Rune Andersson som projektledare respektive projektkoordinator, har gjort ett pionjärarbete när det gäller att kartlägga den här förbisedda energiresursen. Den hör ju varken till jordbruk eller normalt skogsbruk.

Totalt säger forskarna att det finns mellan 86 och 275 TWh energi i form av sly i det igenväxande svenska landskapet. Av denna volym är det möjligt att ta ut 5-10 TWh biobränsle per år. Det handlar om ett antal olika kategorier:

• Igenväxande jordbruksmark.
• Åkerkanter och småbiotoper i jordbrukslandskapet.
• Vägkanter och järnvägskanter.
• Kraftledningsgator.
• Grönområden i och runt tätorter.
• Ängs- och betesmarker inom reservat eller med miljöersättning.

Så här definieras sly: Unga träd och buskar, ofta av lövtyp, som spontant etablerar sig på avverkningsytor, längs vägar, i kraftledningsgator, på åkerkanter, i och runt tätorter och i igenväxande naturbetesmarker.

Mängden sly ökar hela tiden genom att landskapet växer igen.

Många nyttor

Forskarna har kartlagt hur mycket energi det finns i alla de här kategorierna och hur mycket man skulle kunna skörda. Sly ger stort energinetto.

Räknat från skörd till värmeverk får man ut 28 gånger den insatta energin. En mer omfattande skörd av sly kan förutom ekonomiskt utbyte ge andra fördelar för landskapet, kulturmiljöer och rekreation. Storskalig slyskörd skulle också kunna ge mellan 1 000 och 1 500 årsarbeten.

Skogforsk har bidragit med kunskap om teknik för slyskörd.

Hur mycket sly finns det?

Om man räknar med all sly inom fem meter från vägar, järnvägar och åkerkanter får man en total mängd sly på 86 TWh. Om man utvidgar zonerna till tio meter blir tillgången hela 275 TWh. En möjlig skörd i alla kategorier, förutom tätorterna, beräknas till 7,9 TWh om året, om man håller sig inom fem meters skördezoner.

Sly i tätorter

När det gäller slytillgångar i tätorter är kunskaperna sämre eftersom det saknas grundläggande statistik om arealer och växtlighet. Rapporten utgår från två fallstudier, Jönköpings och Uppsala kommuner, och beräknar att man skulle kunna ta ut 1,5 MWh sly per hektar tätortsyta. Det skulle ge omkring 1 TWh tätortssly om året på nationell nivå. Forskarna skriver att det finns stora mängder sly i grönområden i tätortsregionerna. Röjningstakten är mycket lägre än röjningsbehoven och kommunerna efterlyser hjälp och rådgivning, liksom effektiv teknik för att klara behoven.

Denna text publicerades först i Bioenergi nr 3-2017