Nytt Förnybartdirektiv klart

Regeringscheferna i EU-rådet kom för ett par år sedan överens om ett förnybartmål på bara 27 procent till 2030, men efter förhandlingen om ett nytt förnybartdirektiv har detta mål höjts till 32 procent. Exakt vad det betyder i volym kan inte bedömas än eftersom man inte kommit överens om ambitionen för energieffektivisering. Men det är en betydande skärpning jämfört med vad regeringarna i EU-rådet tidigare accepterat.

Genom att målet inte är fördelat på medlemsländerna finns det inga garantier för att det kan genomföras. EU-kommissionen kommer enligt ett annat direktiv (Governance-direktivet) att få möjligheter att påverka EU-medlemmarnas energiplanering. Inte heller dagens system med fasta mål för medlemsstaterna för förnybart 2020 har fungerat fullt ut. Medan de nordiska länderna och Baltikum verkar klara målen med marginal kommer exempelvis Tyskland att missa sitt mål, främst på grund av dålig politik för bioenergin.

Hållbarhet för fasta bränslen

Systemet med gemensamma hållbarhets-kriterier för hela EU utvidgas från biodrivmedel till alla biobränslen, i stort sett enligt EU-kommissionens förslag från november 2016. Skrivningarna har förbättrats på många punkter.

Gränsen för rapportering sätts vid 20 MW bränslekapacitet för fasta bränslen och 2 MW för biogas. Det innebär att alla mindre värmeverk slipper rapportering. Rapporteringen bygger på riskvärdering, som gör det möjligt att luta sig mot befintlig skogsvårdslagstiftning. Det finns ett antal grundläggande kriterier kring biodiversitet, markvård, återplantering, långsiktig kolbalans med mera.

Slutresultat är i denna del en stor framgång för den europeiska bioenergibranschen, och AEBIOM har gjort ett storartat jobb med sitt lobbyarbete, både när det gäller att få en hög tröskel för rapportering och ett system som förhindrar ny byråkrati vid sidan av befintlig skogslagstiftning.

Risk för särregler

Det positiva med beslutet är att leverantörer och användare av fasta biobränslen kommer att kunna hävda att det finns grundläggande regler om hållbarhet i hela EU. Tyvärr har man infört en paragraf som gör det möjligt för enskilda medlemsländer att införa extra hållbarhetskrav. Det skulle alltså kunna komma ett krav på att man inte får använda bränsle från stamved i något EU-land. Sådana särkrav kan skapa nya handelshinder.

Annars är resultatet bra också när det gäller hoten om råvarureglering. Det har pågått ett intensivt lobbyarbete både från skogsindustrier på kontinenten och från boardindustrin, med stöd från miljöorganisationer, att införa en tvingande råvarureglering för trä enligt samma princip som avfallstrappan. Det finns nu i stort sett bara hänvisningar till detta när det gäller avfall som bränsle. 

Fortsatt broms för åkerbränslen

EU-kommissionen föreslog en stegvis utfasning av användningen av grödebaserade biodrivmedel (från ”food and feed crops”). Ett tak på 7 procent av den totala drivmedelsvolymen infördes redan 2015. Beslutet är nu att behålla 7-procentstaket men att enskilda medlemsländer inte ska få gå över den nivå man har 2020, alltså ett totalt stopp för alla nyinvesteringar i anläggningar för etanol och biodiesel från jordbruksgrödor. Samtidigt inför man en kvot på 3,5 procent 2030 för cellulosa- och avfallsbaserade biodrivmedel (råvaror på Annex IX del A) och ett ”mjukt tak” för biodrivmedel från återvunnen matolja och djurfett (Annex IX del B).

EU-kommissionen hade inte föreslagit något mål för förnybart i transportsektorn, som nu är 10 procent 2020. Nu blir det ett mål på 14 procent 2030, men med följande dubbelräkningar:

• 1,2 gånger för förnybart i flyg och sjöfart.
• 2 gånger för biodrivmedel från Annex IX A+B (allt det som inte är grödebaserat)
• 3,5 gånger för elfordon på väg
• 1,5 gånger för el till spårtrafik (frivilligt)

Enskilda länder ska inte få öka gröde-baserat utöver 7 procent, men länder som ligger under 2 procent ska ha rätt att gå upp till 2 procent. Länder som väljer att sänka ambitionerna för grödebaserat ska då också kunna sänka sitt mål.

Palmoljefrågan

EU-parlamentet ville helt förbjuda palmolja, men det ställer till problem enligt de globala handelsreglerna i WTO att stoppa en enskild produkt. Nu har man mejslat fram en formulering om stopp och utfasning för produkter med stor risk för expansion av odling på mark med höga koltillgångar (läs oljepalm). Ett tak ska sättas vid användningen 2019 och en utfasning efter 2023 till noll 2030.

Förödande klimat- och säkerhetspolitik

Följden av det statistiska kineseriet och restriktionerna för vissa biodrivmedel blir att EU-länderna fortfarande kan ha 95 procent fossilt i transportsektorn 2030 om man har en hel del elbilar med 3,5-dubbelräkning och uppfyller kvoten för icke-grödebaserade biodrivmedel som har dubbelräkning.

Förutom att man förnekar jordbrukare i EU och odlare runt om i världen att bidra till klimatomställning av EU:s transportapparat innebär politiken att Europa blir fortsatt helt beroende av importerade fossila transportbränslen. Tanken är säkert att en massiv introduktion av elfordon ska lösa problemet, men det låga målet för 2030 antyder att man inte litar på att det kommer att ske. Dessutom har man en stor befintlig fordonsflotta som måste ha bränsle.

De europeiska så kallade miljöorganisationerna beklagar att det fortfarande kommer att gå ”att göra drivmedel av mat”, som de skriver i sina kommentarer.

För Sveriges del kan regelverket skapa en hel del problem och omöjliggöra investeringar eftersom vi ligger nära taket för grödebaserade biodrivmedel.

Kvoten för cellulosa- och avfallsbaserade bränslen kan å andra sidan skapa marknader ute i Europa för svenska producenter. 

Text: Kjell Andersson