Ska det äntligen bli slut på ställningskriget om avvägningen mellan naturskydd och virkesproduktion i skogen?
Två av punkterna i fyrpartiöverenskommelsen, nr 26 och 27, handlar om skogen, om hur man ska se på avvägningen mellan skogsägarnas rätt och behovet av att skydda värdefull natur. Kan man hoppas på att den här känsliga frågan ska kunna lösas i samförstånd under de närmaste åren? I så fall ett av de viktigaste konkreta resultaten av den politiska överenskommelsen i mitten. Både Miljöpartiet och Centerpartiet har ju varit med och förhandlat och skrivit under. För oss som arbetar med skogen som energiresurs är det en viktig grund att stå på, att veta att våra politiker har en samsyn om hur skogen ska utnyttjas på ett lagligt hållbart sätt.
En aktuell dom från mark- och miljödomstolen i Umeå illustrerar problematiken. Markägarna i området, som ligger upp mot fjället och anses ha höga naturvärden, förvägrades avverka av staten, genom Skogsstyrelsen. Men de fick inte heller ersättning. Domstolen säger nu att markägarna måste ersättas, och tilldömer dem 18 miljoner kronor. Den avgörande frågan i rättstvisten har varit om det anses bedrivas skogsbruk i området och om markanvändningen avsevärt försvåras. Om det är så, måste det utgå ersättning. Domen har stor betydelse för alla de markägare som har skog i inlandet nära fjällen.
Att domstolen ger markägarna rätt kan få stor betydelse också i andra sammanhang, exempelvis när man stoppar avverkning därför att man hittat sällsynta bombmurklor på skogsskiftet eller om en tjänsteman från länsstyrelsen fått syn på en lavskrika i trakten.
Beroende på hur man tolkar reglerna om naturhänsyn, till exempel artskyddsförordningen, kan det komma att handla om stora ersättningar framöver, och behov av att avsätta mer formella reservat. Inte så klokt i det sammanhanget att riksdagen just antagit en budget, grundat på Moderaternas och Kristdemokraternas reservationer, som skär ner anslaget till naturvårdsersättningar kraftigt. Det handlar om två olika anslag: ”Skydd av värdefull natur” som minskades med 740 miljoner kronor, och ”Åtgärder för värdefull natur” där neddragningen var 600 miljoner. Totalt mer än en halvering av anslagen.