Man blir allt mer förbryllad över hur de europeiska miljöorganisationerna tänker när det gäller EU:s energi- och klimatpolitik. Tror de på allvar att det går att genomföra den stora, nödvändiga omställningen bort från fossila bränslen utan att använda förnybara biobränslen och avfallsbränslen?
Debatten kommer att vara intensiv under de kommande veckorna och månaderna i Bryssel, när villkoren ska fastställas för perioden 2020 – 2030. Den europeiska miljörörelsen är på kollisionskurs med bioenergibranschen, men i praktiken också med avfallsbranschen och fjärrvärmeföretagen, på grund av sin ortodoxa och fundamentalistiska syn på skogsbruk och avfallshantering.
Den linje miljöorganisationerna driver gynnar bara fossilbränsleindustrin, och hotar att försena den nödvändiga omställningen, och därmed också klimatmålen.
Situationen kan illustreras med den här färska bilden från AEBIOM:
EU-kommissionen lade 30 november sitt Vinterpaket med förslag om energi- och klimatpolitik för tiden efter 2020, efter att de nu gällande målen och direktiven ska vara uppfyllda. Tillsammans med tidigare förslag om utsläppshandel, klimatmål och hantering av kol i mark och skog (LULUCF), liksom tillsammans med förslag om avfall och cirkulär ekonomi, börjar det nu finnas en sammanhållen politik. Allt är inte bra. Målen är för låga och man arbetar alltför mycket med detaljerad reglering istället för med generella styrmedel. Ordet koldioxidskatt nämns nästan inte alls! Men mycket är bra, och en del kan göras bättre.
Men miljöorganisationerna är missnöjda. Framför allt är de upprörda över att de inte lyckats sätta käppar i hjulet för bioenergin, utöver att de fått stopp på biodrivmedel från åkergrödor. Under förra året drev de en intensiv kampanj för att sätta tak också för fasta biobränslen och tvinga fram regelverk som skulle jämställa biobränslen med olja, kol och fossil gas.
Dessbättre fick de inget gehör i kommissionen. Nu riktar de in sig på EU-parlamentet. Deras kampanj mot bioenergin fortsätter och har intensifierats.
I förra veckan hade man filmvisning i Bryssel på biografen Nova Cinema av en dokumentär med titeln ”The Burning Issue – When bioenergy goes bad”, som sägs visa vilket stort problem bioenergin är. Det är en uppföljning till skriften ”The Black Book of Bioenergy – Good intentions gone bad”, som kom ut i höstas, och som ger en svart bild av bioenergin, både i ord och bild (Det är den skriften som hålls upp för journalisterna på teckningen ovan). Enligt den inledande texten på omslaget berättar skriften om ”8 fall jorden runt som avslöjar gärningsmännen bakom bioenergins kol-lurendrejeri !” Det är vår direkta översättning. Språkbruket visar att man gärna framställer bioenergi som brottslig verksamhet.
Bakom skriften står Birdlife International och Transport & Environment. De här två organisationerna är de mest aggressiva. Men en rad andra organisationer ger sitt stöd, som ActionAid, Oxfam, Fern, Greenpeace, EEB och andra.
I skriften och i filmen framställs en rad exempel på bioenergi som skadliga för miljön. Det gäller exempelvis pelletsfabriken i ryska Viborg, som gör träpellets av ryska aspar, biogasanläggningar i Italien och odling av majs i Tyskland som biogröda. Man beskriver också gallring (selective logging) av bergsskogar på Sardinien som ett miljöhot. Jag tror att man i vart och ett av de fall som beskrivs kan visa på klimatnytta och samtidigt visa att man tagit rimliga miljöhänsyn. Ingenting är bara svart eller vitt, det går säkert att hitta övertramp. Men miljöorganisationerna har bestämt sig för att måla allt som har med bioenergi att göra i svarta färger.
En aktuell parallell gäller utnyttjande av avfall för energiutvinning. En rad miljöorganisationer protesterar mot att man ger stöd från EU till värme- och kraftvärmeverk som använder avfall som bränsle. Under de senaste åren har länderna i Central- och Östeuropa fått 5,4 miljarder euro till 80 anläggningar för ”termisk behandling” av avfall, det som också kallas EfW-anläggningar (Energy from Waste).
I Sverige tycker vi att det är en självklar sak att man kan elda det avfall som inte går att materialåtervinna, för att få el och fjärrvärme. Men för miljöorganisationerna på kontinenten är detta en styggelse. Allt ska återanvändas och återvinnas. Helst ska en stor del också komposteras. Till och med biogasproduktion framställs ibland som fel.
EU-kommissionen har delvis gett den här opinionen rätt. I ett meddelande från kommissionen – en så kallad kommunikation – den 26 januari om ”the role of waste-to-energy in the circular economy” anger kommissionens sin syn, och energiåtervinningen ses som en allra sista utväg. När kommissionens vicepresident Frans Timmermans presenterade meddelandet sa han att energiåtervinning skall undvikas så långt som möjligt, men att den är oundviklig för en liten andel, när återvinning inte längre är möjlig. Argumentet både från kommissionen och från miljöorganisationerna är att utbyggnad av värmeverk för avfall minskar motivationen för att materialåtervinna.
Avfall står idag för cirka 1,5 procent av energitillförseln i EU. Drygt hälften av avfallet är normalt av biogent ursprung, dvs förnybart.
Den restriktiva hållningen i fråga om utvinning av energi ur avfall leder på kort sikt till att onödigt mycket hamnar på tippen, och att värmeverken fortsätter att bränna fossila bränslen i onödigt hög utsträckning. Detsamma gäller naturligtvis när vi avstår från att ta vara på biobränslen från skogen, åkern och industrin. Vi eldar då onödigt mycket fossilt och förvärrar klimatproblemet.
Så här skriver AEBIOMs ordförande Didzis Palejs i en kommentar till Birdlifes och T&E:s filmpremiär:
”During a time when the US president expresses his support to the fossil fuel industry and Europe faces a stall in renewables investment, the campaign plays a risky game seeking to tarnish the reputation of bioenergy, a central solution to providing clean energy. As the final objective of the campaign is to support a limit on the use of biomass for energy, we are left with only one alternative: an increased use of fossil fuels, resulting in higher greenhouse gas emissions. This ‘burning issue’ was not addressed.”
Det är i sanning ganska märkligt att miljöorganisationernas kommentarer om EU-kommissionens vinterpaket inte handlar om det fortsatt stora berondet av fossila bränslen och de alltför höga klimatgasutsläppen, utan skjuter in sig på bioenergin. Och att man ifrågasätter den ledande förnybara energikällan i ett läge när den globala klimatpolitiken torpederas av den nya amerikanska regimen.
/Kjell