En statlig utredning lämnade 30 november ett förslag om att införa en flygskatt i Sverige. Det var ett beställningsjobb från regeringen, som i direktiven skrivit in att utredaren, Gabriella Loman, skulle lämna förslag på utformningen av en flygskatt. Utredningen uppgift var inte att utreda hur man ska minska klimatpåverkan från flyget på det mest effektiva sättet, utan hur man ska utforma en svensk flygskatt. Det betyder också att man inte på allvar prövat det självklara alternativet, att kvoter
Förslaget är att den som flyger inom Sverige och Europa (utom Ryssland och Turkiet) ska betala 80 kronor per avgång. För tur och retur till Gotland eller Luleå blir det 160 kronor extra på priset. Men om man reser tur och retur till Berlin betalar man bara 80 kronor, eftersom svensk skatt inte kan tas ut i Tyskland. För att resa utanför Europa, om avståndet är mindre än 600 mil, får man betala 280 kronor för att t ex flyga till Tel Aviv eller Teheran, och om avståndet är längre än 600 mil 430 kronor, t ex för att ta sig till New York eller Sydney. Den i klimatpolitiken så symboliska Thailandresan kommer att kosta 1 720 kronor extra för en familj med två barn. Nivåerna på skatten är inte avskräckande höga, men debatten går nu i ett ganska högt tonläge.
Jag tycker att man måste ställa sig två frågor:
- Är det en realistisk och fungerande metod för att minska utsläppen av växthusgaser att lägga en allmän flygskatt?
- Och i så fall – vad krävs det för att få folk att flyga mindre?