Mode- och textilbranschen är världens andra mest miljöförstörande bransch, säger den svenska miljöministern Karolina Skog, enligt Dagens Nyheter. Hon hoppas att Sverige ska ta på sig ledartröjan i arbetet för hållbarhet i klädbranschen. – Bara oljebranschen genererar globalt sett större miljöproblem, enligt ministern.
Artikeln har rubriken ”Bara en femtedel av kläderna återvinns”. Jag tycker att artikeln vittnar om en stor omedvetenhet om skillnaden mellan förnybara och icke-förnybara processer och villkoren för bioekonomin.
Visserligen finns det ett råd om att ”främst använda biobaserat eller återvunnet material”, men så upprepas det ofta använda argumentet att produktion av bomull kräver stora mängder vatten, som ofta är en bristvara i produktionsländerna.
Jag tvivlar på att klädindustrin är världens andra mest miljöförstörande bransch. Förutom vattenåtgången – ”det går åt 2000 liter vatten för att tillverka en enda t-shirt” – nämner man kemikalieåtgången vid färgning och beredning och spridningen av mikroplaster, konstfibrer som sprids när kläderna slits vid tvättning.
Först vattenåtgången. All odling kräver vatten. Därför odlar man där det finns vatten – där det regnar eller där man kan bevattna. När man odlat bomull i USA:s sydstater har man aldrig haft konstbevattning. Men man hade som bekant andra hållbarhetsproblem, av social art. På vissa håll har man haft ohållbar bevattning för bomullsodling. Det gäller exempelvis Uzbekistan, där man tappat för mycket från floden Amu-Darja, så att Aralsjön till stora delar förvandlats till en saltöken, och dessutom använt kemiska bekämpningsmedel på ett ohållbart sätt. Ett katastrofalt arv från Sovjetunionen.