I lövsprickningen ser man plötsligt hur mycket lövsly det finns i det svenska landskapet. Det är naturlig energiskog med väldig växtkraft, som kan skördas och tas tillvara för att ge el och värme. Forskarna på SLU har räknat ut att det handlar om 5 – 10 TWh (terawattimmar) om året. Några hundra MWh (Megawattimmar/miljondels TWh) ligger längs åkerkanterna i mitt sörmländska landskap, som vittnesmål om potentialen.
Det är en vanlig uppfattning bland miljödebattörer, forskare och byråkrater att biomassa för energi är en begränsad resurs. I någon yttersta teoretisk mening är det naturligtvis sant – inga träd växer upp i himlen – men i praktiken är det oändligt långt tills vi slår i taket. Och i Sverige har det aldrig varit brist på biobränslen.
Tvärtom, det har alltid varit överskott, och ju mer man använt desto mer har det kommit ut på marknaden. Vi på Svebio brukar säga att man kan producera dubbelt så mycket biobränslen som vi producerar idag. Men om det är exakt 100 TWh mer eller bara 80 TWh mer, eller kanske 140 TWh mer, det har inte så stor betydelse. Det viktiga är att vi kan öka, och dessutom öka mycket redan i närtid.