Naturskyddsföreningen gav härom veckan ut en rapport om fossila subventioner i Sverige. Budskapet var att vi subventionerar fossil energi med 30 miljarder om året! Flera debattörer har hakat på och kommenterat att också vi i Sverige otillbörligt gynnar fossila bränslen. Bilden målas upp av att vi minsann inte är bättre kålsupare än andra och att vi är ett land av klimatskadliga subventioner.
Logiken bakom rapporten är emellertid inte självklar. Om vi skulle sänka(!) skatten på bensin skulle nämligen en stor del av ”subventionerna” i ett slag försvinna. Om vi höjde skatten på bensin med säg en 50-öring skulle också subventioneringen öka med ytterligare ett antal miljarder. Visst är bakvänd logik?
Bensinskatten används nämligen som normalskatt i beräkningarna, och allt som är lägre beskattat än bensin betraktas som ”subvention”.
Naturskyddsföreningen är inte ensam om att räkna på det här sättet. OECD räknar likadant, liksom en grupp inom G20 som kallas FFFSR, Friends of Fossil Fuel Subsidy Reform. Till och med den svenska regeringen räknar på det här sättet i budgetpropositionen. Att fossil diesel har lägre skatt än bensin anses utgöra en ”skatteutgift” på 8,2 miljarder 2017, som i år kommer att växa till 8,7 miljarder (Utgiftsbilaga 22, sidan 21). Det är siffrorna ur budgetpropositionen som Naturskyddsföreningen har använt.
De stora tidningarna har hakat på. DN:s ledarskribent Lisa Magnusson skrev den 21 mars under rubriken ”Industrin är inte vår kompis” om dessa 30 miljarder – ”tre gånger mer än statsbudgetens miljöpost”. Hon blandade stort och smått, och läsaren fick intrycket att det främst handlar om stora klimatskadliga subventioner till svensk industri.