Mot bakgrund av Ukrainakrisen borde Europa fundera mer på försörjningstrygghet. Sverige har kommit en lång bit på väg, med över 60 procent inhemsk förnybar energi. Tyskland har under de senaste åren gjort sig allt mer beroende av rysk fossil gas. Det är en politik som är svår att förstå, skriver Kjell Andersson, näringspolitisk chef för Svebio.
På 1970-talet, när den stora oljekrisen slog till, hade vi i Sverige betett oss lika illa. Vi hade gjort oss till 80 procent beroende av importerad olja för vår energiförsörjning. Det stora oljeberoendet hade byggts upp på kort tid, under bara ett par årtionden från slutet av andra världskriget.
Att Sverige gjorde sig så beroende av importerad energi kan i efterhand tyckas obegripligt, inte minst efter de erfarenheter man gjort under andra världskrigets avspärrning.
Beroende av importerad olja
Dessutom pågick det kalla kriget. Sverige satsade stora summor på ett starkt försvar och förberedde sig för kärnvapenkrig, med skyddsrum för hela stadsbefolkningen, utrymningsplaner med anslag i alla portgångar om vart man skulle bege sig vid ett krigsutbrott kombinerat med utdelning av broschyren ”Om kriget kommer” till alla hushåll.
Ändå lät man energiförsörjningen passivt utvecklas till ett närmast totalt beroende av importerad olja, förutom att elproduktionen till största delen kom från vattenkraft. Men också en betydande del av elen producerades med oljekondens.
Ved och torv
Under både första och andra världskriget, när gränserna spärrades och det inte gick att få in kol till pannor och industrier, fick Sverige på kort tid ställa om till inhemska bränslen: ved och torv. Under andra världskriget lärde man sig till och med att köra bil på ved genom att hänga på gengasaggregat. Det tillverkades också en hel del motoralkoholer vid massabruken…
Läs hela blogginlägget här.