I år lämnar vi 138 TWh skörderester i skogen

Det är tragiskt för klimatet att vi låter så mycket energi brytas ned i skogen istället för att använda det för att ersätta fossila drivmedel eller stenkol i industrin. När alla dess avverkningsrester bryts ner släpper de ut koldioxid. Det vore bättre för klimatet och arbetstillfällen på landsbygden om man använde mer grot och en del stubbar i energisektorn. Det skriver Gustav Melin i Bioenergi nr 5-2020.

Många pratar om att biobränslena inte räcker men vi tycker att efterfråga är för låg. Om efterfrågan ökar så kan även lantbruket odla energi istället för att lägga ner åkermark. Nu tycker inte vi på Svebio att alla dessa 138 TWh ska användas för energiproduktion. En hel del ska vara kvar i skogen för svampar och insekter att leva av när grenar och stubbar bryts ned.

Vi menar att vi kan ta ut åtminstone 60 TWh skörderester mer än idag på ett ekonomiskt och tekniskt rimligt sätt utan att äventyra biologisk mångfald eller näringstillgången i skogen.

Hur mycket är 60 TWh?

Alla vägtransporter i Sverige gör av med 92 TWh, kärnkraften brukar producera omkring 60 TWh om året, i år blir det lite mindre. Nu kan man inte jämföra 60 TWh trädbränsle från skogen rakt av med 60 TWh färdiga biodrivmedel eller 60 TWh el. Om man ska göra drivmedel får man kanske bara ut 40 procent som färdig produkt. Och om man kör ett kraftvärmeverk får man ut kanske 35 procent el och 65 procent värme. Men jämförelsen kanske inte är så tokig ändå.

Om man gör effektiva systemlösningar så kan 60 TWh extra skogsbränslen ge hög andel el och biodrivmedel. Om man kör en pyrolys som i Setras nya anläggning i Gävle så får man en pyrolysvätska med 40 procent av energiinnehållet. De övriga 60 procenten går in i kraftvärmeverket och producerar el och värme. Om man raffinerar pyrolysvätskan kan utbytet av biodrivmedel bli högre. På samma vis som hos Setra skulle många kraftvärmeverk kunna producera pyrolysvätska som råvara till biodrivmedel från vanlig flis innan de skickar in återstoden i kraftvärmeverket, då får man en hög andel biodrivmedel från flis.

I skogsindustrin eldar man svartlut för att koka massaved. Några bolag vill förgasa svartlut som sedan kan förädlas till biodrivmedel. Då blir utbytet också relativt högt samtidigt som svartluten kan ersättas direkt med skogsbränsle för att producera värme till kokningen av massa. Andra bolag vill producera etanol av cellulosa och får då lignin som biprodukt medan ett annat bolag vill göra bensin av lignin.

Om efterfrågan på biodrivmedel från skog stiger kan bolagen utveckla och optimera sina tekniker så att utbytet från de 60 TWh som idag får ligga kvar i skogen kan användas optimalt.

Den befintliga etanolfabriken i Norrköping fungerar på ett liknande sätt. Av det vete som levereras till anläggningen blir bara hälften etanol, den andra halvan blir proteinfoder och dessutom producerar man också förnybar CO2 för kolsyrade drycker. Låt dig inte luras av att många säger att vi har brist på biomassa. Det är inte sant och när efterfrågan stiger kommer vi att ta fram mer hållbar biomassa.

Biokraft löser effektfrågan

I början av november genomförde vi vårt första digitala biokraftseminarium om effekt i en serie på tre. Seminariet handlade om den nationella effektsituationen och vilka biokrafttekniker som kan vara mest lämpliga för att klara effekten. Jenny Larfeldt från Siemens Energy talade om gasturbiner som kan köras med biogas eller olika slag av biodiesel/metanol och vätgas. Torbjörn Claesson från ENA Energi berättade om hur de installerade en kylanläggning i Enköping år 2003 och kunnat köra elproduktion med kondenskraft i 15 år. Idag är kostnaden för elproduktion vid kylning ungefär tre gånger returträpriset plus 7 öre/kWh, någonstans runt 35 öre/kWh. Motsvarande kostnad med skogsflis torde ligga runt 65 öre/kWh el.

Vid det tidigare kolkraftverket Drax utanför York i Storbritannien producerade man 2018 hela 18,3 TWh el av vilka 75 procent eller 13,7 TWh producerades med träpellets. Eftersom Drax köper 7 miljoner ton pellets om året har de kunnat köpa den till relativt lågt pris och elproduktionskostnaden ligger sannolikt under 90 öre per kWh el. På sikt måste biokraftproduktionen i Storbritannien baseras mer på kraftvärme och inte på kondenskraft, men för att fasa ut kolet har Drax anläggning fungerat väl.

Det intressanta med Drax anläggning, ur ett svenskt perspektiv, är att den visar att man kan producera stora mängder el och effekt när det behövs med biokraft. De har konverterat fyra av sina sex enheter till pellets och uppger att de inte har några problem att reglera upp och ner varje enhet mellan 200 och 660 MW. Detta kan göras på kort tid för att matcha till exempel vindkraftproduktion.

Man kan tycka att 1 krona/kWh är dyrt för el men kostnaden är något lägre än vad de betalar för ny kärnkraft i Hinkley Point, £95/MWh, med den skillnaden att man måste betala det höga priset för all produktion hela året i 35 år med det kärnkraftsavtalet.

Svebio webbinarium ”Så löser Kraftvärme och Biokraft effektproblem i städerna”, den 8 december, handlade om effektproblematiken i städerna. Biokraft i staden löser så klart effektproblematiken utan att bygga mer ledningar. Min fråga är om vi som konsumenter inte hellre väljer elproduktion lokalt i staden för 65 öre/kWh och kyler bort överskottsvärme än betalar lika mycket pengar men fördelat på produktion i fjärran och en hög kostnad för elledningar?

Det är hög tid att se över vem som ska stå för kostnaden att transportera el långa distanser så att konsumenter inte behöver bära kostnaden för nätinvesteringar de inte har någon nytta av.

Text: Gustav Melin, Vd, Svebio


Denna krönika publicerades först i Bioenergi nr 5-2020 som finns att läsa här.

Vi använder oss av cookies. Läs mer