Annons Annons
Annons Annons

BioDriv: Varför utmålas bilägare som sämre samhällsmedborgare?

Det pågår en kampanj mot bilägare framför allt på sociala medier, som Twitter. Den riktas främst till dem som äger en större bil (SUV). Flera ledande personer och så kallade influensers (i det här fallet ofta yngre modemedvetna kvinnor i hippa stadsdelar) ironiserar och hånar dessa bilägare. Uttryck som ”SUV är klimatmonster” och ”penisförlängare” blandas med hånfulla saker från exempelvis politiska intresseorganisationen CAR Sverige.

De säger sig företräda företag och personer som gillar att sälja, åka och köra bil men som istället parodierar och gör satir på bilägare. Gärna med anknytning till att bilägare är nationalister och ser ner på ”patrasket som åker kollektivt”.

En del politiker är klara med var skåpet ska stå. ”Törstiga SUV:ar kommer få högre skatt”, Lorentz Tovatt (MP). ”Vi kan inte fortsätta utvecklingen där fler och fler privatpersoner kör i stora SUV:ar”, Isabella Lövin. Carl Schlyter, nu på Greenpeace, säger självsäkert att ”en SUV drar alltid mer energi än motsvarande vanlig bil. Har du råd med plug-in/el SUV har du garanterat råd med en energieffektivare elbil”.

Från Vänsterpartiet säger Jens Holm att själva bilresandet måste minska då ”det är helt ohållbart från ett klimatperspektiv” och han skickar även in coronapandemin och hävdar även att ”bilresandet är också ohållbart från ett smittspridningsperspektiv” (oklart hur). DNs ledare hoppar på den negativa berättelsen med ”bilar är skadliga för hälsa och miljö. De måste bort från våra städer.” Naturskyddsföreningen vill inte vara sämre: ”halvera antalet bilar”. Malena Ernman tycks göra frågan om bilar till en genderfråga: ”kvinnor reser i snitt 22 kilometer med bil per dag. Motsvarande siffra för män uppgår till 38 kilometer”.

Trodde att utsläppen var det viktiga

Jag som trodde att det var utsläppen och ersättandet av förbränning av fossila bränslen som var det viktiga för mänskligheten och planeten? När byttes diskursen ut till att gälla bilars storlek och hela dess existens? Nu är det så att en bilägare kan vara en ung kvinna, en farbror, en student, en mormor – eller en medelålders man också för den delen. De kan ha en liten eller större bil beroende på behoven. De tankar mindre eller mer biodrivmedel, vilkas andel styrs faktiskt mest av regeringens egen politik, reduktionsplikten.

När bussen går bara en gång i halvtimmen och det är minst ett byte för att åka till träningen blir bilen ett sätt att se till att barnen får träffa kompisar och komma ut och aktivera sig istället för att sitta hela kvällen med TikTok.

Släpp fokus på bilen som om det är den som är planetdödaren och rikta istället det till att införa mer biodrivmedel för att minska utsläppen. Att resa med familjen till svårt sjuka farmor är inte fel bara för att det sker med en större bil, som kanske går på 100 procent förnybart. Ska det vara så svårt att förstå det?


Redaktör: Tomas Ekbom, Programdirektör BioDriv


Denna krönika publicerades först i Bioenergi nr 4-2020 som finns att läsa som e-tidning här. 

Vi använder oss av cookies. Läs mer