Annons Annons
Annons Annons

Debattinlägg: Sverige behöver satsa mer på att fånga in koldioxid

Ska världen lyckas hålla nere ökningen i temperatur, måste Sverige och EU göra större investeringar för att etablera infrastruktur och anläggningar för koldioxidinfångning, menar Isabella Herstad Norin, Senior specialist processteknik COWI, i ett debattinlägg.

Det har gått fem år sedan Parisavtalet. Tisdagen den 30 mars presenterade Naturvårdsverket en analys av Sveriges utsläpp av växthusgaser. Den goda nyheten är att gapet mellan beslutade åtgärder och de nödvändiga utsläppsminskningarna har minskat sedan i fjol. Det allvarliga är att Sverige fortfarande ligger långt ifrån att nå Parisavtalets mål. Ska världen nå målet måste de totala utsläppen minska med 45 procent fram till 2030, enligt FN:s klimatpanel IPCC. Mer måste därför göras, inte minst genom en övergång till förnybara energikällor som vindkraft och solkraft. Men vi behöver också ta hand om den koldioxid som produceras. IPCC har i flera studier konstaterat att världen måste fånga in koldioxid och lagra en del av den som ändå släpps ut för att lyckas begränsa uppvärmningen till två grader.

Isabella herstad Norin

Isabella Herstad Norin, Senior specialist processteknik COWI

CCS (Carbon capture and storage) har under många år betraktats som en spännande möjlighet. I USA finns några fullskaleanläggningar och i Norge har koldioxid pumpats ner och lagrats i havsbottnen sedan 20 år. I de nordiska länderna har det genomförts ett antal försök på vägen mot CCS i kommersiell skala och vi på COWI har varit engagerade i några av dem.

Vi vet att tekniken fungerar. Det går att fånga in koldioxid och lagra den i flytande form i porös berggrund. Utmaningen är att det är dyrt. Det är flera gånger dyrare att fånga in och lagra koldioxiden än att bara betala och släppa ut koldioxiden.

Det är en farlig obalans

En nyckelfaktor för koldioxidinfångning är hur samhället producerar den värme och el som behövs. Med många små produktionsanläggningar får man ett decentraliserat system – vilket kan vara bra om flexibilitet efterfrågas. Däremot är decentraliserad produktion svår att kombinera med rationell koldioxidinfångning. Därför är det positivt att Sverige har kommit långt när det gäller centralisering i form av en väl utbyggd fjärrvärme. I kombination med att flera av Sveriges ledande industriföretag som idag bidrar till stora punktutsläpp av koldioxid har högt uppställda klimatmål och är beredda att satsa på CCS, innebär detta att det finns förutsättningar att etablera effektiva CCS-system just här.

En nyckelfaktor är hur infångning av koldioxid kan finansieras

Det behövs stora investeringar för att etablera grundläggande infrastruktur. Denna infrastruktur bör Sverige som land aktivt påskynda utvecklingen av. Även om industrin investerar och engagerar sig i klimatet och grön omställning, är kostnaderna för CCS allt för stora för att kunna täckas av enskilda företag.Bara gemensamma investeringar i koldioxidinfångning gör det möjligt att hålla den globala temperaturökningen inom Parisavtalets gränser. Och de kostnaderna måste vi ta nu.Vi har nio år på oss att reducera, fånga in och lagra utsläpp av koldioxid så att vi kan hålla nere temperaturökningarna. Det kan ske genom skattehöjningar på utsläpp och investeringar i infrastruktur för CCS, men det måste ske i en sådan omfattning att vi når en nettominskning av utsläppen på 45 procent till 2030.Hur löser vi det utan koldioxidinfångning? Alternativet att på grund av höga kostnader avstå från att försöka hålla tillbaka uppvärmningen av jorden är inte acceptabelt. Vi behöver mångdubbla investeringarna i CCS under de kommande åren.

Isabella Herstad Norin, Senior specialist processteknik COWI

Vi använder oss av cookies. Läs mer