Annons Annons
Annons Annons

Kväveoxidskatt – nej tack

Kväveoxidavgiften är ett styrmedel som på ett effektivt sätt har minskat utsläppen av kväveoxider i anläggningar inom energisektorn och industrin. Avgiften infördes 1992 och har hyllats av både energimarknadens aktörer och berörd myndighet, Naturvårdsverket. Systemet är nu under översyn i en statlig utredning och risken finns att dess konstruktion kommer att ändras till det sämre. Det skriver Erik Dotzauer, Skatte- och styrmedelsexpert på Fortum Värme, i det senaste numret av Bioenergi.

Konstruktionen är sådan att de anläggningar som omfattas av systemet betalar en avgift beroende på mängden utsläpp av kväveoxider. Respektive anläggning får sedan en återbetalning i förhållande till mängden energi som anläggningen levererar. På så sätt gynnas anläggningar med låga specifika utsläpp (kilogram kväveoxider per levererad kilowattimme energi). Denna snillrika konstruktion innebär att pengar omfördelas mellan berörda aktörer utan att passera statskassan, vilket också är ett av skälen till varför systemet finns kvar mer än tjugo år efter att det infördes.

Statistiken för 2015 visar att de samlade utsläppen från avgiftskollektivet (401 pannor) var 11 391 ton kväveoxider och att den levererade energin var 66 562 GWh. Detta ger det genomsnittliga specifika utsläppet 0,171 kg/MWh. De totala utsläppen av kväveoxider i Sverige 2014 var 136 000 ton. Med andra ord omfattar kväveoxidavgiften mindre än tio procent av de totala utsläppen.

Sverige har som mål att minska utsläppen av kväveoxider till 118 000 ton år 2020. Om minskningen proportioneras mellan de verksamheter som omfattas, respektive inte omfattas, av kväveoxidavgiften ska avgiftskollektivet sänka sina utsläpp till nivån 9 883 ton år 2020.

Sedan kväveoxidavgiften infördes har de specifika utsläppen stadigt minskat. Om trenden fortsätter, med samma minskningstakt som det senaste året, tre procent, och givet oförändrad energileverans, kommer utsläppen för avgiftskollektivet 2020 att vara 9 782 ton.

De specifika utsläppen för el- och värmeproduktion i avgiftssystemet är i genomsnitt cirka 0,15 kg/MWh. Om andra verksamheter inom avgiftskollektivet hade haft samma specifika utsläpp skulle de totala utsläppen för avgiftskollektivet ha varit lägre, 9 981 ton. Det är också så att el- och värmeproduktion som omfattas av kväveoxidavgiften ersätter annan energiproduktion med sämre prestanda och som inte omfattas av avgiften.

Sammantaget innebär detta att nya och förändrade styrmedel med syfte att minska utsläppen i första hand ska riktas mot de sektorer som inte omfattas av kväveoxidavgiften. De ska i alla fall inte riktas mot el- och fjärrvärmesektorn.

Den statliga utredningen ser över möjligheten att göra om kväveoxidavgiften till en skatt. Det blir dock svårt för utredningen att motivera ett eventuellt sådant förslag ur miljösynpunkt. Om man nödvändigtvis måste öka styrningen för anläggningarna inom avgiftskollektivet är det mer effektivt att behålla nuvarande konstruktion och höja avgiftsbeloppet med några kronor per kilogram.

Erik Dotzauer, Skatte- och styrmedelsexpert på Fortum Värme


Denna krönika publicerades först i Bioenergi nr 3.

Vi använder oss av cookies. Läs mer