Annons Annons
Annons Annons

Många EU-länder har svårt att nå 2020-målet

För några veckor sedan publicerade Eurostat, EU:s statistikmyndighet, siffror på hur långt EU-länderna nått 2018 för att klara sina mål för förnybar energi 2020. Läget illustreras med ett diagram som är mycket talande. EU-medlemmarna går i otakt. Några har lyckats mycket bra. Andra är senfärdiga.

Sverige är bäst i klassen: det är välkänt för Bioenergis läsare, men kanske inte för svensken i gemen. Sverige är det enda EU-land som får mer än hälften av energin från förnybara energikällor. För EU som helhet ligger andelen förnybar energi på 18 procent. Det betyder att EU fortfarande till 82 procent är beroende av icke-förnybar energi, till allra största delen fossila bränslen, olja, kol och naturgas. Huvuddelen av de fossila bränslena importeras och importandelen ökar nu ytterligare efter att Storbritannien lämnat EU och i stort sett all olja och gas i Nordsjön hamnar utanför unionen.

Tre grupper

Man kan dela in EU-länderna i tre grupper.

  • I norr finns några länder som redan har hög andel förnybar energi och som dessutom ökat kraftigt och redan överskrider 2020-målet. Det är Sverige, Finland och Danmark. Mest imponerande är Danmark som varken har vattenkraft eller mycket skog. Också de baltiska länderna har nått eller överskridit målen. Gemensamt för de här länderna är en stor satsning på bioenergi.
  • I väster finns ett antal högt utvecklade länder med låg andel förnybar energi, som dessutom genomgående ligger långt från att nå 2020-målet. Sämst har det hittills gått för Nederländerna, Irland och Frankrike, men också Storbritannien, Belgien och Spanien har lång väg till målet. Tyskland, Österrike och Italien har lyckats bättre.
  • I Östeuropa finns ett antal EU-medlemmar som i vissa fall klarat målet med råge, som Kroatien och Bulgarien, eller har långt kvar, som Slovenien och Polen. De här länderna har kommit med sent i EU och har lägre BNP än medlemsländerna i väster. De har därför fått relativt lågt satta mål. Det är också en förklaring till att länderna som grupp klarat betinget bättre än länderna i väster.

Exemplet från Norden visar att målen inte var orimliga, och att en klok satsning på bioenergi gjorde det möjligt att nå målet. Tyvärr har negativ opinionsbildning kring bioenergi i många av länderna gjort det svårt att nå målen. Här har inte minst miljörörelsen ett stort ansvar, som genomgående motarbetat biodrivmedel från åkergrödor, energiutvinning ur avfall och på senare år också pellets och flis från skogen. Den ensidiga tron på sol, vind, elektrifiering och vätgas har gjort det svårt att nå de näraliggande målen.

Nederländerna är ett illustrativt exempel. Som en direkt följd av att den holländska miljörörelsen motarbetat bioenergi ligger landet långt från målet och är ett av EU:s mest fossilberoende länder.

Den svenska ”planen”

Sverige skickade 16 januari in Sveriges integrerade nationella energi- och klimatplan till EU-kommissionen. Planen är en del av EU:s styrning av den gemensamma energi- och klimatpolitiken och ska användas av EU-kommissionen som ett underlag för att bedöma hur man ska kunna nå de mål som fastställts för 2030.

För oss i bioenergibranschen är planen dyster läsning. Regeringen visar inte att man är beredd att satsa på en fortsatt utbyggnad av bioenergianvändningen. Tvärtom andas planen stagnation för bioenergin mellan 2020 och 2030, och det svenska målet för förnybar energi 2030 är inte särskilt imponerande.

Redan idag ligger den svenska användningen av förnybar energi på omkring 55 procent, som framgår av Eurostats diagram. Det är 6 procentenheter över det mål för Sverige på 49 procent som formulerades omkring 2008. Då låg andelen omkring 40 procent. Nu föreslår regeringen ett mål på 65 procent 2030. Det stämmer inte alls med de mål som lagts fast av riksdagen om 100 procent förnybar elproduktion 2040 och en 70-procentig reduktion av utsläppen av klimatgaser från transportsektorn till 2030. Inte heller lär vi nå nettonollutsläpp 2045 om vi bara har 65 procent förnybart 2030.

Andel förnybar energi i EU-länderna:

Share_of_energy_from_renewable_sources_2018_infograph

Staplarna visar förnybar energi som andel av den totala slutanvändningen av energi 2018. De svarta strecken visar målet 2020. Källa: Eurostat

Med ett rimligt antagande om bränslebyte i transportsektorn borde andelen förnybart istället hamna på 75 procent 2030.

I avsnittet om bioenergi (avsnitt 2.1.2.4) skriver regeringen att användningen av bioenergi bara bedöms öka från 157 TWh till 161 TWh mellan 2020 och 2030. Man har inte räknat med någon ökning för biodrivmedel alls; utvecklingen beskrivs som ”konstant”.

Det är obegripligt att detta dokument fått passera de politiska instanserna utan att rättas till. Planen drogs i näringsutskottet i riksdagen före jul.


Kjell Andersson, näringspolitisk chef, Svebio

Denna artikel publicerades först i Bioenergi nr 1-2020 som även går att läsa som e-tidning.

Vi använder oss av cookies. Läs mer