Annons Annons
Annons Annons

Replik DN Debatt: Forskarna vilseleder och förvirrar politiker och allmänhet

Vi har råd och utrymme att både producera biogrödor och att odla miljövänligt. Det finns ingen brist på odlingsmark. Faktum är att under de senaste 150 åren har nettoökningen av biomassa varit större än den samlade avskogningen. Det skriver Svebio i en replik på forskarna Stefan Wirsenius och Timothy D Searchingers debattartikel ”Satsningen på biodrivmedel ökar koldioxidutsläppen” 13/12-201

Mänskligheten befinner sig i ett kritiskt läge när det gäller klimatet. Mitt under klimatmötet i Katowice publicerar ett par forskare en debattartikel i DN som bara kan leda till förvirring för de politiker som nu måste fatta snabba beslut om klimatåtgärder, och för den allmänhet och de företag som ska agera i vardagen. Forskarna måste tänka efter innan de går ut med den här typen av tvärsäkra påståenden.

Stefan Wirsenius och Tim Searchinger lanserar en ny typ av modellberäkning som de anser visar att biodrivmedel är sämre än fossila drivmedel för klimatet. Utgångspunkten är att det skulle kunna växa skog på all mark där man idag odlar. Odlingen får sedan bära en klimatkostnad, en ”utebliven möjlig kollagring”, som om all åkermark är ett resultat av avskogning. Man tar inte hänsyn till om denna avskogning har skett i nutid eller för hundratals år sedan. Med den här klimatkostnaden blir alla kalkyler till biodrivmedlens nackdel, och man kan lika gärna bränna bensin eller diesel i motorerna.

När man i rubrik och ingress påstår att det blir ”utsläpp” av koldioxid är detta inte sant. Det handlar inte om utsläpp till atmosfären, utan om en möjlig utebliven teoretisk inbindning av koldioxid. Budskapet till allmänheten av biodrivmedel ger utsläpp är alltså felaktigt, missvisande och förvirrande. Biodrivmedlen kommer inte att leda till ökade utsläpp ens i Wirsenius och Searchingers modell.

Forskarna kan hävda att de räknat rätt, utifrån sina antaganden och sin modell. Så kan det vara. Och deras räknesätt kan ha ett teoretiskt intresse. En slutsats är exempelvis att det ur klimatsynpunkt lönar sig att öka skörden genom gödsling, och att ekologisk odling därför har en klimatkostnad genom sin lägre avkastning.

Men även om de teoretiska beräkningarna är intressanta är utspelet förödande för den politiska debatten kring biodrivmedel. Inte minst därför att de saknar koppling till verkligheten. Vi har i Sverige hundratusentals hektar dåligt utnyttjad åkermark som skulle kunna odlas med energigrödor. Vi odlar redan en del spannmål för etanolproduktion, med mycket bra klimatprestanda. Slutsatsen av Wirsenius och Searchingers resonemang är att denna produktion borde avvecklas och att den friställda åkern ska planteras med skog för att binda in koldioxid. Under tiden fortsätter vi att köra på bensin och diesel.

Det innebär flera saker:

  • De svenska jordbrukarna förnekas möjligheten att odla energigrödor och bidra till att ersätta fossila drivmedel.
  • Det tar många år innan den planterade skogen börja binda in större mängder koldioxid och det tar en hel generation innan skogen kan användas för material och bränslen.
  • Det svenska landskapet växer igen, med negativa effekter för biodiversitet och landskapsvård.

Debattörerna förordar att Sverige ska avskaffa den reduktionsplikt som införts för att ersätta fossila drivmedel med biodrivmedel. Man vill istället ensidigt satsa på el och i framtiden vätgas och elektrobränslen. Det innebär att vi kraftigt fördröjer omställningen och får fortsatt höga utsläpp av koldioxid från vägtrafiken under många år framöver.

Med förslaget att avskaffa reduktionsplikten stoppar de också användningen av de biodrivmedel som kan produceras av restprodukter från skogen och från avfall.

För att globalt klara 1,5-gradersmålet måste vi arbeta parallellt efter många olika spår. Att avstå från att använda jordbrukets resurser för att göra biodrivmedel gör det svårare, kanske omöjligt, att nå målet. Tvärtom, vi bör använda växterna som levande solfångare för att producera förnybara bränslen som kan ersätta fossila.

Vi har råd och utrymme att både producera biogrödor och att odla miljövänligt. Det finns ingen brist på odlingsmark. Tvärtom har mycket odlingsmark lagts ner under senare år, och den växande biomassan i världen ger ett överskott varje år, även inräknat avskogningen. Faktum är att under de senaste 150 åren har nettoökningen av biomassa varit större än den samlade avskogningen. Det framgår av de senaste siffrorna från Global Carbon Project, som presenterades för några dagar sedan (se diagram). Den ökade koldioxidhalten kan uteslutande kopplas till förbränning av fossila bränslen, inte till minskad mängd biomassa i skogarna.

Källor och sänkor för koldioxid historiskt, summa 1870 – 2017, enligt Global Carbon Project. Land use = förändrad markanvändning (avskogning) är lika stor som Land sink = nettoökning av global biomassa. Koldioxid från biomassa har alltså inte alls bidragit till den ökande halten koldioxid i atmosfären. Källa: Global Carbon Project

Källor och sänkor för koldioxid historiskt, summa 1870 – 2017, enligt Global Carbon Project. Land use = förändrad markanvändning (avskogning) är lika stor som Land sink = nettoökning av global biomassa. Koldioxid från biomassa har alltså inte alls bidragit till den ökande halten koldioxid i atmosfären. Källa: Global Carbon Project

Om dessa forskare hade rätt och odling av grödor gav större utsläpp än bensin, så skulle våra utsläpp ha varit betydligt större i slutet av 1800-talet då den odlade ytan var ca 30 % större än idag i både Europa och Nordamerika, och odlingsmetoderna var betydligt sämre ur kolbindningssynpunkt – samtidigt som vi varken använde bensin eller diesel men faktiskt grödor för transportarbete (hö och havre). Och detta stämmer inte alls med vad vi vet om historiska utsläppsnivåer.

Våra politiker gör bäst i att inte lyssna på deras förslag. Allmänheten kan lugnt fortsätta tanka biodrivmedel, som produceras hållbart enligt de regler som finns i EU:s direktiv och vår egen hållbarhetslag. Och fortsätta köpa ekologiskt om de vill det.


Gustav Melin, vd Svebio, Svenska Bioenergiföreningen

Vi använder oss av cookies. Läs mer