Olika tolkningar av regelverk för beräkning och mätning av stoft från mindre biobränslepannor har lett till att kommuner börjat kräva mycket avancerade och kostsamma mätningar av stoftutsläpp, trots att kraven inte finns beskrivna i reglerna, skriver Bosse Augustsson, vd för Clean Burn Trading.
Frågan har blivit mer och mer aktuell och är ett problem för både pelletsleverantörer och leverantörer av förbränningsutrustning samt användare av system för uppvärmning med biobränsle. Nu hotar situationen att, helt i onödan, leda till minskat intresset för närvärmeanläggningar med biobränsle.
Efter att en kommun beviljat en ansökan om att etablera en ny panna eller panncentral finns ofta flera krav från kommunen, bland annat finns ibland krav på att stoftmätning ska utföras av kunden inom en viss tid efter idrifttagande.
Redan här börjar ett svårgenomträngligt träsk av olika regler och uppfattningar som enligt mig beror på missuppfattningar. Det är kanske därför som olika kommuner använder egna, lokala regler.
Boverkets byggregler (BBR) har slutat gälla och istället pekar Energimyndigheten på ekodesignregler, som dock inte fullt ut har infört i väntan på en framtida utredning (en utredning som Energimyndigheten ska göra). Men Energimyndigheten pekar ändå på de ”nya” ekodesigndirektivet vilket kommunerna inte bryr sig om.
Ekodesignregler
Inom EU har man enats om att alla automatiskt matade fastbränslepannor upp till 70 kW skall vara ekodesigncertifierade. Även alla automatiskt matade fastbränslepannor upp till 500 kW skall klara kraven för detta.
I klartext betyder det att pannorna måste klara en viss lägsta årsmedelsverkningsgrad samt ett högsta tillåtna årsmedelsutsläpp. Hur detta skall beräknas framgår i ekodesigndirektivet. Detta är glasklart så långt.
Missuppfattning
På Energimyndighetens hemsida beskriver man ekodesignkraven fr.o.m. 2020 och hur gränsvärdena för till exempel stoft ser ut, men här har begreppet årsmedelsutsläpp fallit bort, vilket gör utsläppskraven i Sverige mycket tuffa, jämfört med i andra länder.
Årsmedelsutsläpp enligt ekodesigndirektivet räknas ut med hjälp av en formel där man lägger in pannans uppmätta stoftutsläpp vid maxeffekt och pannans uppmätta stoftutsläpp vid låglast. Energimyndigheten har missat en mycket viktig detalj i sin beskrivning om var gränsvärdena ligger och hur detta skall räknas ut. Denna miss måste rättas till direkt av Energimyndigheten.
Pellets av superkvalitet
Alternativet är att branschen måste leverera en pellets som är av en superkvalitet som inte finns och/eller montera extra filter på pannorna. Att montera elektrofilter på pannorna kan kosta 500 000 – 600 000 kronor per panna. Det finns lösningar med lägre investering, så kallade slangfilter med utbytbara tubfilter av keramisk typ. Dessa filter har dock en högre servicekostnad.
Detta är ett växande problem för alla parter och frågan behöver lösas snarast möjligt.
Nästa hot och mätmetoder
Resultatet av en stoftmätning beror på flera faktorer: Förbränningsutrustningens beskaffenhet, intrimning av denna samt pelletskvaliteten (hur mycket finfraktion som finns i bränslet).
En stoftmätning är en mycket tidskrävande och dyr procedur om man skall utföra den på det sätt som kommunerna allt som oftast vill att det skall utföras idag. För stoftmätning hänvisas till en mätnorm som heter: EN 13284-1:2018. Normen verkar främst vara framtagen för mätning av utsläpp från större avfallsförbränningsanläggningar med smutsiga bränslen.
Jag kan inte se att det står någonstans att EN 13284-1:2018 ska användas för mindre pelletspannor. Detta krav är något som någon skriver till i en handling eller har kommit till för att en konsult kan ha frågat ett mätföretag om dom kan mäta enligt EN 13284-1:2018? När svaret blivit ja har mätmetoden lagts in utan att det krävs enligt ekodesign-direktivet.
Tidskrävande procedur
En stoftmätning enligt EN 13284-1:2018 är en procedur som tar flera dagar i anspråk. Det tar ett antal timmar att sätta upp mätutrustningen och ett antal timmar att kalibrera den, varför detta en mycket dyr mätmetod.
Pannan skall vara inställd så att den efter intrimning kan gå kontinuerligt i en timma, vilket oftast är svårt då det måste finnas ett ordentligt värmebehov i anläggningen.
Speciellt gäller detta givetvis en körning i nominell last (full effekt). Pannan skall (bör) också vara inställd så att den går jämnt utan stopp/störning av driften för automatisk uraskning, sotning, vilket som regel kräver att någon från pannleverantören måste närvara för att justera detta. En stoftmätning enligt EN 13284-1:2018 blir därför ofta mycket dyr. Vem vill ha biobränsleeldning med dessa krav?
Kommunens krav leder till stor kostnad
Vi på Clean Burn medverkade vid en emissionsmätning enligt EN 13284-1:2018 på tre pannor i en panncentral för några månader sedan. Mätningen tog tre långa arbetsdagar i anspråk.
Vid mätningen var kunden också närvarande. Lägger man ihop alla deltagande personers arbetstid uppskattar jag att det tog ca 50 – 60 arbetstimmar vilket motsvarar minst 25 000 – 30 000 kr, plus kostnaden för själva mätningen.
Kostnaden för mätning brukar ligga på 25 000 – 75 000 beroende på mätföretag och antal pannor. Dessutom behövde byggnadsställningar hyras för att bekvämt kunna montera mätutrustningen på skorstenarna på den höjd som krävs för en mätning enligt EN 13284-1:2018.
Kommunens krav på stoftmätning har alltså resulterat i en mycket hög kostnad. Allt detta på grund av kravet att använda mätnormen EN 13284-1:2018. Denna stoftmätning ska i vissa fall också utföras periodiskt! Vem vill ha biobränsleeldning med dessa krav?
Fakta
Sammanfattning:
• Energimyndigheten behöver bestämma sig för att på riktigt använda ekodesigndirektivet som skulle införts 2020.
• Sveriges kommuner och Energimyndigheten behöver använda gemensamma regler (Ekodesigndirektivet).
• Energimyndigheten behöver förstå ekodesigndirektivet beträffande utsläpp och skriva rätt på sin hemsida.
• Energimyndigheten eller beslutande myndighet behöver acceptera en mätmetod för stoft som inte kostar en förmögenhet.
En parallell
Som en jämförelse mäts utsläppen på en äldre bil som en del av besiktningen varje år och det kostar cirka 500 kr. Själva mätningen tar högst 10 minuter. Ämnena man mäter är förvisso enkla att mäta, men ändå.
Skulle mätningen av en bil kosta 25 000 kr samtidigt som det skulle ta en dag eller mer i anspråk, skulle ingen tycka att det var acceptabelt. De första åren när en bil är ny, krävs ingen besiktning. Man hänvisar till tillverkarens avgascertifikat för respektive bilmodell.
Så är det även tänkt att vara för pannor genom ekodesigndirektivet för pannor upp till 500 kW.
Lösning med enklare mätmetod
Det finns handhållna instrument på marknaden som mäter stoft och andra emissionerna. Instrumenten har utskriftsfunktion och kan kopplas upp. Kraven motsvarar dock inte EN 13284-1:2018 men väl en annan mätnorm (VDI 4206) som används i Europa för stoftmätning av pannor.
Mätningarna skulle till exempel kunna utföras av sotare i Sverige, precis som sotarna redan gör i till exempel Tyskland. Mätningarna skulle kunna utföras i samband med sotning och samtidigt vara opartiska. En sådan mätning tar cirka 15 minuter. Ett instrument kostar strax över 100 000 kr.
Det är orimligt att återkommande betala en mycket hög kostnad för att kontrollera utsläppsvärdena enligt EN 13284-1:2018, istället bör myndigheterna bekräfta att mätmetoden som beskrivits ovan är godkänd.
Om myndigheter lägger onödigt stora/dyra krav på fastighetsägare och företag blir det för kostsamt att använda biobränsle för uppvärmning. Det viktiga är att ha låga utsläpp. Den utsläppta stoftmängden är en del av utsläppen, men får inte felaktigt bli huvudfrågan. Snabba och kostnadseffektiva mätmetoder ger en större förståelse och vilja att ha noggrann kontroll på utsläpp i verkligheten.