Annons Annons
Annons Annons

EU:s gröna giv kan få hela havet att storma

Den nya EU-kommissionen under Ursula von der Leyen gjorde direkt efter tillträdet klimatpolitiken till en profilfråga genom att i december publicera ”Europas gröna giv”.

I anslutning till detta relativt kortfattade dokument på 24 sidor fanns också en lista på inte mindre än 47 olika initiativ som ska komma från kommissionen under de närmaste två åren. Det handlar om en rad nya förslag liksom om att revidera vissa av de nu gällande direktiven.

Huvudbudskapet i den gröna given är bra. Kommissionen vill skärpa EU:s klimatmål. Det nu gällande målet är en minskning av utsläppen av klimatgaser med 40 procent till 2030 jämfört med 1990, ett mål som antogs av EU:s regeringschefer 2014, alltså året före Parisavtalet. Eftersom Parisavtalet innebar en skärpning av det globala målet till ”att sträva efter max 1,5 grads temperaturökning” (tidigare gällde 2-gradersmålet) så bör också EU:s mål skärpas. Kommissionens förslag är nu 50 – 55 procent minskning till 2030. Det är också ett etappmål för att kunna nå målet om klimatneutralitet 2050.

Det skärpta målet är bra. Men måste man också riva upp alla redan färdigförhandlade direktiv? Beräkningar som gjorts visar att de direktiv som finns på plats och som förhandlats under de senaste åren tillsammans ger en minskning av utsläppen med 45 procent till 2030. Enligt Svebios uppfattning borde det nu räcka att skärpa de ekonomiska styrmedlen, exempelvis genom att revidera energiskattedirektivet, så att man får en minsta gemensam nivå för koldioxidskatter inom hela EU.

Fel att omförhandla

Att däremot börja omförhandla förnybartdirektivet, energieffektiviseringsdirektivet, LULUCF (markanvändningen och skogen) och andra direktiv skapar bara osäkerhet bland alla aktörer. Inte minst finns det risk att diverse grupper försöker få in nya restriktioner mot bioenergin. Det hela kan sluta i att hela havet stormar, med nya detaljregleringar och svåröverskådliga kompromisser som följd.

Flera av de här nya direktiven är dessutom ännu inte implementerade i medlemsländernas egen lagstiftning; den processen pågår för fullt. Dessutom finns det redan beslut om utvärderingar och kontrollstationer – för förnybartdirektivet redan 2023.

Vårbudget med krisstämpel

Årets vårbudget var en krisbudget präglad av coronakrisen, och det är förståeligt om våra politiska ledare inte ägnade så mycket uppmärksamhet åt klimat- och energifrågor. Det fanns bara ett par förslag som berör klimat och energi. Dels förlänger man biogasstödet med 120 miljoner kronor. Dels plussar man på 200 miljoner till solcellsstödet. När det gäller biogasen är det en tillfällig lösning i avvaktan på mer långsiktiga spelregler. När det gäller solcellstödet handlar det om att svara upp mot det stora intresse som finns från småhusägare och andra som söker bidrag enligt redan beslutade regler. Här borde man nu börja titta på modeller för att gradvis avveckla stödet, något som även solbranschen anser rimligt.

I slutet av 2019 presenterade regeringen sin klimathandlingsplan i enlighet med den nya klimatlagen. Syftet med klimathandlingsplanen är att visa vilka åtgärder som måste vidtas under den innevarande mandatperioden för att klara de redan beslutade klimatmålen. I anslutning till regeringens klimathandlingsplan fanns en lista på 132 konkreta åtgärder som man vill genomföra. Det är förvånande att det inte fanns mer avtryck av klimathandlingsplanen i vårbudgeten. Vi får nu avvakta vad som kommer i höstens budget, särskilt för omställningen av transportsektorn.

Tunga remisser

Svebio ska innan sommaren svara på ett antal tunga remisser. Det är bland annat statliga utredningar som också i fysisk mening är tunga. Biogasmarknadsutredningen är en lunta på 670 sidor, klimatpolitiska vägvalsutredningen är ännu tjockare, 850 sidor, utredningen om hållbar slamhantering är på drygt 750 sidor och Energimarknadsinspektionens rapport om hur Sverige ska implementera ny EU-lagstiftning på elmarknadsområdet är på 740 sidor. Sammanlagt alltså omkring 3 000 sidor utredningstext som Svebio ska ha en åsikt om enbart i de här fyra utredningarna.

Vid sidan av de här luntorna har det också kommit remisser om nya regler inom utsläppshandeln ETS, om stoppregel inom elcertifikatsystemet och om tillämpningen av MCP-direktivet, det direktiv som reglerar utsläpp från medelstora förbränningsanläggningar. Ytterligare några hundra sidor att ta ställning till.

Att svara på remisser är en viktig del av Svebios verksamhet. Vi försöker svara utifrån de grundläggande värderingar som Svebios styrelse och årsmöte har lagt fast. De handlar främst om att styra utvecklingen med generella styrmedel för att minska klimatpåverkan och negativ miljöpåverkan och ge utrymme för marknadens aktörer att hitta de bästa tekniska lösningarna.

Vi har i Sverige relativt starkt politiskt stöd för principen om generella styrmedel och teknikneutralitet. Det har gett oss världens högsta koldioxidskatt. Men det har på senare år införts en hel del direkta stöd och subventioner som strider mot den här linjen.

EU:s regler komplicerar

EU:s olika regelverk kan också skapa komplikationer när vi vill driva den här linjen. Ett aktuellt exempel är EU:s statsstödsregler, där tillämpningen från EU-kommissionen har gjort det omöjligt att använda koldioxidbeskattning och skatte-befrielse för biodrivmedel på ett sådant sätt som Sverige vill.

Det viktigt att ha en stark bevakning av beslutsprocesserna i EU. Svebio har stor hjälp av Bioenergy Europe, där vi är aktiva medlemmar. Men vi måste också vara aktiva själva. Det gäller också svenska företag som har resurser för samhällsbevakning. Det är viktigt att inte bara reagera på förslag som kommer, utan att också påverka inriktningen framöver. Det gäller nu inte minst den konkreta politiken för att genomföra ”Europas gröna giv”.


Denna artikel publicerades först i Bioenergi nr 2-2020 som går att läsa som e-tidning här.

Vi använder oss av cookies. Läs mer