Annons Annons
Annons Annons

Långsiktig energi- och klimatpolitik oberoende vem som regerar

När detta skrivs var valresultatet inte helt klart, men huvuddragen är klara. Ingetdera av de traditionella blocken har majoritet, och det är oklart hur en ny regering kommer att se ut.

För energi- och klimatpolitik har valresultatet och regeringsbildningen inte så stor betydelse eftersom inriktningen på de här politikområdena bestäms av breda politiska uppgörelser, i Energikommissionen mellan fem partier (S+M+C+MP+KD) och i Miljömålsberedningen mellan alla partier utom SD. Uppgörelserna ligger fast under alla omständigheter, med mål och inriktning fram mot 2040 – 2045.

Vad som kan bli aktuellt är att följa upp vissa delar som ännu inte blivit konkreta förslag. En sådan fråga är effektfrågan. Det finns bra skrivningar i energiuppgörelsen, men det saknas åtgärder som gör att vi kan få investeringar i planerbar elproduktion, när kärnkraften successivt avvecklas och vi får allt större andel icke planerbar produktion från vind och sol. Svenska Kraftnät kom under sommaren med en kraftbalansrapport som visar att vi kan få problem under de kallaste vintertimmarna, och man rekommenderar utbyggnad av planerbar produktion.

KD-ledarens utspel om kärnkraften i valrörelsen kunde ses som ett försök att bryta upp energiuppgörelsen, men de andra partiledarna markerade tydligt att uppgörelsen ligger fast med inriktningen en 100 procent förnybar elproduktion 2040. Jan Björklund (L) påpekade det ologiska i att både ha detta mål och hålla öppet för nyinvesteringar i kärnkraft. De stora partierna S och M har inget intresse av en ny kärnkraftsstrid.   

Fokus på elektrifiering

Inom klimatpolitiken kommer debatten säkert främst att stå kring utsläppen från trafiken, både vägtrafiken och flyget. Bonus/malus för nya bilar har brett politiskt stöd, men det finns också en ökande insikt om att detta styrmedel har brister. De flesta politiker, från olika partier, pratar enbart om elektrifiering av trafiken och nämner också biogas. Från Svebios sida pekar vi på att vi nu straffar ut dieselbilar som kan gå på ren HVO och inte ger tillräckligt stöd till etanolbilar, men däremot subventionerar tunga hybrider som ofta körs på fossilt bränsle. Bränslebytet med reduktionsplikten är på plats, men också här finns osäkerhet. Bensinkvoten är för låg, E10 dröjer, ingen vet hur kvoterna ser ut efter 2020, och EU:s direktiv skapar ytterligare osäkerhet.

Vi kommer säkert att få en fortsatt debatt om bonus/malus och reduktionsplikten.

Olika syn på styrmedel

På några områden har det varit tydliga skiljelinjer i valdebatten också inom energi- och klimatpolitiken. Det gäller särskilt frågor kring styrmedel. Medan det finns en stor enighet om målen, skiljer sig synen på medlen ibland kraftigt. De rödgröna förordar ofta direkta subventioner, typ elcykelbidrag och Klimatklivet, medan de borgerliga partierna lyfter fram generella styrmedel, som koldioxidskatten. Särskilt skarp har debatten varit kring hur man ska minska utsläppen från flyget, där de borgerliga lyft fram obligatorisk inblandning av biobränsle, medan de rödgröna i första hand vill fortsätta med flygskatt för att minska det totala flygandet. Alliansen har också lanserat idén om klimatdiffferentierade start- och landningsavgifter. Maria Wetterstrand utreder frågan och vi kan säkert räkna med beslut under mandatperioden, sannolikt en kvotering av flygbränsle som kan bana vägen för investeringar i produktion av bioflygbränsle.

Bio-CCS

En annan bioenergifråga som aktualiserades under valrörelsen är bio-CCS. Centerpartiet lade ett konkret förslag om att satsa på denna lösning. Regeringen har under sommaren tillsatt en utredning som ska titta både på bio-CCS och andra lösningar för att åstadkomma så kallade negativa utsläpp. Med detta menas åtgärder som reducerar halten koldioxid i atmosfären.

Bio-CCS avser metoder att avskilja koldioxid ur rökgaser från förbränning av biobränslen. Det kan också vara utskiljning av koldioxid från etanol- och biogasproduktion. Koldioxiden ska därefter lagras säkert underjordiskt. I Sverige kan man tänka sig bio-CCS vid stora massabruk och kraftvärmeverk.

Den statliga utredningen ska också titta på biokol, dvs produktion av träkol som myllas ner, och på åtgärder för ökad kolinlagring i skog och annan växlighet.

Argumentet för att genomföra bio-CCS i Sverige är att de klimatmodeller som klarar 1,5-gradersmålet förutsätter negativa utsläpp vid mitten av århundradet. Också Sveriges klimatmål räknar med CCS. Sverige är dessutom en mycket lämplig plats att pröva den nya tekniken eftersom vi har många stora anläggningar som förbränner biomassa.

Greenpeace på krigsstigen

Vi har i bioenergibranschen varit vana vid att få stöd från miljörörelsen. I samband med kärnkraftsdebatten och klimatdebatten har miljöorganisationerna i Sverige lyft fram alla förnybara energikällor, både vatten, vind, sol och bioenergi. Det har funnits en insikt om att de behöver samverka för att ge ett tryggt och stabilt 100 procent förnybart energisystem. På senare tid har det kommit in ett nytt tänkande i delar av miljörörelsen. Organisationer som Greenpeace och Jordens Vänner har påverkats av en europeisk och global opinionsbildning, som blivit alltmer negativ mot bioenergin.

Vi har nu fått information om att Greenpeace internationellt under de närmaste åren kommer att kampanja mot bioenergi från skog. Den nordiska grenen av Greenpeace kommer att delta i den här kampanjen. Vi ser redan en hel del debattinlägg i lokaltidningarna där Greenpeace ansluter sig till den så kallade kolskuldsteorin för biobränslen, och påstår att forskningen inte är ense om klimatnyttan med bioenergi, och att biobränslen från skogen är sämre än fossila bränslen.

Under valrörelsens slutskede gjorde Sverigedemokraterna ett utspel om sänkt bensinskatt med 70 öre, som skulle finansieras med hjälp av kraftigt minskat stöd till biodrivmedel. Utformningen, med sänkta skatteundantag och kraftigt minskad kvot i reduktionsplikten, skulle ta oss tillbaka till ett läge med bara låginblandning av biodrivmedel. Som stöd för sin linje anförde Sverigedemokraterna den kritik som kommer från Greenpeace, andra miljöorganisationer, forskare och EU-kommissionen. I slutdebatten sa Jimmie Åkesson att biodrivmedlen hotar orangutangerna.

Text: Kjell Andersson, Svebio, i Bioenergi nr 4-2018

Vi använder oss av cookies. Läs mer