Annons Annons
Annons Annons

Nystart för klimatfrågan i EU med nya kommissionen

En ny EU-kommission har godkänts av EU-parlamentet och rådet, och nu tillträtt för att tjänstgöra de närmaste fem åren. Fjorton män och tretton kvinnor, från 27 av EUs 28 medlemsländer (Storbritannien har inte nominerat).

Den nya kommissionen med Ursula von der Leyen i ledningen har redan från start lovat att klimatfrågan ska bli en av dess viktigaste arbetsuppgifter. En ”grön ny giv” presenteras och klimatmålen kan komma att skärpas. De mål som fastställdes i Energiunionen grundades på underlag som gjordes redan före Parisavtalet och har inte tagit höjd för målet ”att sträva efter 1,5 grads ökning av medeltemperaturen jämfört med förindustriell tid”.

Klimatarbetet kommer att ledas av en av kommissionens tyngsta ledamöter, den holländske socialdemokraten Frans Timmermans. Energikommissionär är estniskan Kadri Simson och miljökommissionär är Virginijus Sinkevicius från Litauen.

Man kan som bioenergiföreträdare känna oro för att klimatfrågan ska hanteras av en holländare, men lugnad av att baltiska politiker också finns i centrala roller. Bioenergin, både från åker och från skog, kommer säkert att vara ett omstritt politikområde också framöver.

Kommissionen består till allra största delen av helt nya ansikten. Också EU-parlamentet innehåller många nya ledamöter. Den svenska delegationen har bara fyra ledamöter av 20 totalt som fanns i parlamentet förra perioden.

Bioenergy Europe, Svebios motsvarighet i Bryssel, berättade i sitt veckobrev i slutet av november att man redan haft möten med 43 parlamentsledamöter i utskotten ENVI (miljö), ITRE (industri och forskning) och AGRI (jordbruk), de utskott som hanterar olika aspekter av bioenergi. Det gäller nu att utbilda de nya ledamöterna, så att de vet vad bioenergi är och vilken roll den kan spela. Många är okunniga.

Från Svebios sida uppmanar vi EU att ompröva sin inställning på några punkter:

  • Öka omställningstakten i transportsektorn genom att satsa mer på biodrivmedel, inte bara på elektrifiering.
  • Ompröva inställningen till biobränslen från åkergrödor. Europas bönder måste ges en central roll i klimatomställningen och tillåtas odla alla typer av energigrödor.
  • Ge större prioritet till energiutvinning från avfall. Förbränning är ett bra sätt att ta hand om restavfall och avgifta.
  • Skifta fokus från subventioner och detaljregleringar till generella styrmedel, främst koldioxidskatt och stärkt utsläppshandel.

Investeringsbanken skippar fossilt

Den Europeiska Investeringsbanken, EIB, beslutade 14 november att avbryta långivning till fossila energiprojekt från och med 2021. Det kan tyckas självklart att EUs resurser inte ska användas för att hålla dödsdömd energiteknik under armarna. Ändå är det en viktig politisk och ekonomisk signal. Stoppet gäller alla investeringar inom kol och olja, och nästan alla investeringar inom naturgas, som nya pipelines. Däremot gör man undantag för småskalig uppvärmning med naturgas, om pannor är EcoDesign, och för viss kraftproduktion om det finns planer på att blanda in biogas i framtiden. Det här är plumpar i protokollet.

Svenska företag, exempelvis inom fjärrvärme och kraftvärme, skulle kunna använda EIB i större utsträckning som finansieringskälla. Banken lovar att fram till 2030 spendera en biljon euro (1 000 miljarder euro) på lån till klimatomställning och miljö.

En viktig sak att hålla koll på är hur EIB värderar bioenergi. Det finns formuleringar i riktlinjerna som antyder att man kan komma att göra egna hållbarhetsvillkor utöver Förnybarhetsdirektivets. Det skulle kunna skapa onödig byråkrati och begränsningar för bioenergin. Vi ser en parallell i arbetet med EUs Finansieringsförordning och den så kallade taxonomin. Också i den processen är det många som agerar för att lägga in nya begränsningar för bioenergin.

Priset på koldioxid avgörande

Att få till stånd prissättning på koldioxidutsläppen är avgörande. Priset på utsläppsrätter har ökat sedan EU genomfört skärpningar av handelssystemet ETS. Från den tidigare låga nivån kring fem euro per ton CO2 har priset i år ökat till nivåer mellan 25 och 30 euro. Det är fortfarande en alltför låg nivå för att skapa ordentligt omvandlingstryck. Experterna brukar säga att man måste upp i nivåer kring 40–50 euro (eller dollar) för att få fart på bränslebyte och effektiviseringar. Kolpriset ligger nu på rekordlåg nivå, kring 55 dollar per ton. Det är ett resultat av att mycket kolkraft avvecklats i Europa och USA, och till stor del ersatts av naturgas, men även av förnybar el. Det låga priset gör att andra användare kan fortsätta med kol om det inte finns ett pris på koldioxidutsläppen.

Tyskland har i höst beslutat sig för att införa ett pris på koldioxid i ekonomin utanför ETS, i trafik och uppvärmning. Tyvärr valde man ett krångligt system med obligatoriska certifikat, som ska övergå i en utsläppshandel efter 2026. Tyskarna valde också alltför låga nivåer. Man börjar på tio euro per ton CO2 från 2021, som ska öka till 35 euro 2025. Det är långt under de nivåer som satts för den franska koldioxidskatten och långt under den svenska nivån, som i dag ligger omkring 120 euro.

Ändå är det en viktig signal att nu också Tyskland inför pris på koldioxidutsläpp och låter marknadskrafterna göra jobbet. Både Irland och Norge har också fattat beslut om höjning av sina koldioxidskatter.

Nytt energiskattedirektiv?

Inom EU har det också kommit igång en process för att revidera energiskattedirektivet från 2003. Direktivet anger minimiskatter på drivmedel (diesel och bensin) och på el för att motverka skattekonkurrens mellan EUs medlemsländer.

Redan 2011 fanns ett förslag om att också införa en minimi-CO2-skatt i direktivet, men förslaget föll. Problemet med skattepolitiken är att beskattning är en exklusivt nationell kompetens inom EU, vilket också innebär att alla medlemsländer måste vara överens om formuleringarna i ett nytt energiskattedirektiv. Idén är inte en EU-gemensam koldioxidskatt utan en gemensam lägsta nivå. Skatteinkomsterna ska stanna i de enskilda medlemsländerna.

Fördelen med generella styrmedel, som koldioxidskatt, är uppenbar. EU skulle kunna undvika detaljregleringar i sina direktiv om man istället satsade på generella styrmedel. Dessutom skulle de mest lönsamma investeringarna genomföras först och den samhällsekonomiska kostnaden skulle bli lägre än med regleringar och subventioner.

Kjell Andersson

Denna kommenterande text publicerades först i Bioenergi nr 6-2019 som finns att läsa som e-tidning här

Vi använder oss av cookies. Läs mer