När president Joe Biden den 27 juli presenterade sitt omfattande klimatpaket hade det fått namnet IRA (Inflation Reduction Act). Det var resultatet av hemliga förhandlingar med senatorn Joe Manchin från West Virginia, den delstat som är allra mest beroende av kolbrytning.
Manchin är demokrat, precis som Joe Biden, men har slåss för kolindustrin och hans väljare är djupt konservativa. För dem är också priset på bensin vid pump en central politisk fråga.
Följaktligen fanns det i IRA inget förslag om ens en cent i bensinskattehöjning, trots att bensinskatten i USA legat stilla sedan 1993.
Redan den 6 augusti röstade senaten om IRA efter en 16 timmar lång debatt. Representanthuset antog lagen 12 augusti. I bägge fallen följde omröstningarna strikt partilinjen – alla demokrater röstade för och alla republikaner emot. Den 16 augusti kunde Joe Biden underteckna lagen, som till stora delar genomförs vid årsskiftet, innan den nya kongressen tillträtt.
Solceller och trädplantering i städer
Det är signifikativt att IRA inte innehåller några energiskatter, men omfattande stöd och subventioner, av allt från solceller till trädplantering i städer. Det är fortfarande helt omöjligt att införa effektiva ekonomiska styrmedel för att driva utvecklingen bort från fossila bränslen i USA.
Allmänhetens ovilja mot skatter och fixeringen vid bensinpriset vid pump gör det omöjligt. Man har inte ens lyckats införa en samlad utsläppshandel för industrin och kraftverken. EU har haft sitt system EU-ETS på plats sedan 2005 och det har gett stora minskningar av utsläppen. Pris på utsläpp fungerar i en marknadsekonomi, men USA:s politiker kan inte ta till sitt detta självklara faktum.
”Med svansen mellan benen”
Joe Biden kom till klimatmötet i Glasgow för ett år sedan ”med svansen mellan benen”. Han hade just tvingats till ett förödmjukande nederlag mot Joe Manchin, som avvisade föregångaren till IRA, som kallades Build Back Better Act. Manchin ansåg att lagen var alltför negativ mot fossila bränslen. I år kunde Biden åka till Sharm el-Sheikh och skryta om den amerikanska politiken.
Sveriges klimatminister Romina Pourmokhtari hade en mindre avundsvärd roll. Hon skulle försöka förklara att Sverige fortfarande driver en framsynt klimatpolitik, trots att den nya regeringen just föreslagit sänkta eller avskaffade skatter på fossila bränslen och gett ett löfte om att kraftigt sänka de fossila drivmedelspriserna vid nästa årsskifte genom att skrota reduktionsplikten.
För första gången sedan 1970-talet bedriver en svensk regering en politik som ökar oljeberoendet. Vi har fått en regering som är beredd att frångå de klimatmål som riksdagen antagit med bred majoritet.
Läs hela blogginlägget här.