I drygt ett år har den svenska biogasen varit lika högt beskattad som fossilgas. Kritiken mot att skattebefrielsen togs bort har varit hård och många har frågat varför.
EU-kommissionen har inlett ett så kallat granskningsförfarande kring den svenska biogasskattebefrielsen med ambitionen att fatta beslut under 2024. Här beskriver Johnny Kjellström, näringspolitisk chef på Svebio, bakgrunden, konsekvenser och vad som händer nu.
Vad är bakgrunden till detta?
EU-kommissionen har inom ramen för bland annat ”Den gröna given” och ”Fit for 55” betonat vikten av fossilfria drivmedel och fossilfri uppvärmning. Hur kan då den svenska skattebefrielsen för biogas tas bort efter en EU-dom?
Bakgrunden är att det är olika EU-regelverk som ”krockar” med varandra. EU har antagit ambitiösa mål inom klimatområdet, samtidigt som man högt värnar om den inre marknadens funktion – den fria rörligheten för varor och tjänster – en av EU:s hörnpelare.
Statsstödsreglerna har varit hjälpsamma
EU-fördraget – det vill säga EU:s grundlag – reglerar att alla handelshinder mellan medlemsstaterna ska bort. Det ska vara lika lätt att handla mellan EU-länder som inom en medlemsstat. Att handla mellan Tyskland och Sverige ska i princip inte vara svårare än mellan Örebro och Gällivare. Ett viktigt instrument för att få detta att fungera är reglerna kring fri konkurrens och offentlig upphandling.
EU-kommissionen har sedan 2003 godkänt svensk biogasskattebefrielse i enlighet med EU:s konkurrensregler, närmare bestämt statsstödsreglerna. Dessa regler finns till för att värna den fria marknaden och begränsa offentliga stöd – inklusive skattesubventioner – till företag.
Statsstödsreglerna har tjänat svenska företag väl, eftersom de förhindrar större rika medlemsstater att med statliga medel gynna sina företag och därigenom snedvrida konkurrensen.
Statsstödsreglerna är också ett viktigt instrument för att se till att skattebetalarnas pengar förvaltas väl och inte upprätthåller olönsam verksamhet – som t.ex. varvsstöden i Sverige gjorde på 1970-talet – och därigenom sätta marknadsekonomin ur spel.
Vad har då den svenska biogasbeskattningen med detta att göra?
Jo, statsstödsreglerna innebär inte ett strikt förbud mot stöd till företag. För att nå gemensamma mål – såsom bättre miljö och klimat – kan stöd till företag godkännas av EU-kommissionen om de syftar till att lösa marknadsmisslyckanden och inte är oprortionerliga. Samtidigt får inte stöden sätta den fria rörligheten av varor och tjänster ur spel.
När EU-kommissionen i juni 2020 godkände en tioårig skattebefrielse för biogas i Sverige var det för en rekordlång tid, men med förbehållet att Energimyndigheten skulle ta fram årliga övervakningsrapporter för visa hur olika svenska statliga stöd sammantaget påverkar marknaden för biogas.
Vid sidan av skattenedsättningen lämnar även Energimyndigheten ett produktionsstöd på 30-40 öre per kWh biogas samt Naturvårdverket investeringsstöd för biogasinvesteringar inom ramen för Klimatklivet. Dessa stöd får, enligt statsstödsreglerna, sammantaget inte leda till överkompensation.
Varför underkände EU-domstolen skattebefrielsen?
Den tyska biogasproducenten Landwärme GmbH lämnade i oktober 2020 in ett klagomål till EU:s domstol i Luxemburg, EU-tribunalen. Landwärme menade att man hade svårt att konkurrera på den svenska marknaden med främst biogas från Danmark.
Detta eftersom den danska biogasen fick både produktionsstöd från den danska staten och skattebefrielse från den svenska, vilket försämrade möjligheterna att sälja tysk biogas i Sverige. Problemet var alltså att danska biogasproducenter riskerade att överkompenseras och därigenom få konkurrensfördelar.
Landwärme menade på att EU-kommissionen borde ha genomfört ett så kallat formellt granskningsförfarande och låtit konkurrenter inom EU yttra sig över den svenska skattebefrielsen innan kommissionen fattade sitt beslut.
Landwärmes väg
I december 2022 kom EU-tribunalens dom. Domstolen gick på Landwärmes linje och konstaterade att EU-kommissionen borde ha låtit konkurrenter i andra länder yttra sig innan man beviljade den svenska skattebefrielsen.
Kommissionen borde även ha vägt in att biogasimporten till Sverige från Danmark hade ökat markant de senaste åren – till nackdel för biogas från andra medlemsstater som Tyskland – till följd av de olika statliga stöden.
Varken den svenska regeringen eller EU-kommissionen överklagade domen. De gjorde bedömningen att ett överklagande till högre instans i Luxemburg skulle ta betydligt längre tid att behandla, kanske uppemot 3-4 år, varför ett granskningsförfarande var att föredra.
När domen vann laga kraft i mars 2023 beslutade Skatteverket att ta bort skattebefrielsen, vilket omedelbart drabbade svenska producenter och konsumenter av biogas. Det rör sig om cirka 1,5 miljarder kronor per år i högre skatt som direkt slog igenom i konsumentledet.
Förhoppningsvis kortare väntetid
Kommissionen beslutade den 30 januari – 13 månader efter tribunalens dom – att inleda en fördjupad granskning och bjuda in berörda parter till att lämna synpunkter. När kommissionens tidsfrist löpte ut i början av april hade det inkommit synpunkter från sex instanser, bland annat från Landwärme.
Nu får den svenska regeringen möjlighet att yttra sig över synpunkterna. Därefter ska kommissionen fatta ett nytt beslut inom 18 månader, men man har dock indikerat att avsikten är att avsluta ärendet betydligt snabbare än så.
Från regeringens sida menar man att de övervakningsrapporter som Energimyndigheten årligen tar fram sörjer för att inte svenska, danska eller andra biogasproducenter överkompenseras. Om så ändå skulle ske finns system för återkrav av stöd.
Om nu problemet är dansk biogas, varför inte beskatta den?
Här påverkar åter spelreglerna för den inre marknaden. Detta innebär att varor, som biogas, som importeras från Danmark till Sverige varken får beläggas med tull eller med andra skatter än vad som gäller för motsvarande svenska produkter.
Man får alltså inte missgynna några produkter och tjänster från andra EU-länder.
Är inte kommissionen för fossilfri gas?
Att regelverk krockar med varandra förekommer ofta, både på EU-nivå och nationellt. I fallet med biogasen har EU-kommissionen visat en välvillig inställning.
Kommissionen har godkänd den svenska skattenedsättningen i drygt 20 år och anser att den är positiv. Samtidigt måste kommissionen agera på och rätta sig efter EU-tribunalens dom. Frågan är principiellt viktig. Ska ett EU-land som lämnar ett statsstöd även behöva beakta stöd i andra EU-länder?
Om så är fallet kommer detta kan få stora konsekvenser eftersom skattesatser, arbetsgivaravgifter och stödsystem varierar stort mellan länderna. Dessutom varierar lönenivåerna stort mellan länderna. En fullständig rättvisa i handeln mellan EU-länder är med andra ord svår att nå.
Vilka konsekvenser har detta fått?
Det har ännu inte gjorts någon samlad bedömning kring vilka ekonomiska och miljömässiga konsekvenser hela denna process har orsakat, men vi kan konstateras att många biogasdrivna bussar i kollektivtrafik nu körs på fossilgas av kostnadsskäl.
Till detta kommer att de flesta nyetableringar som har beviljats stöd via Klimatklivet – till exempel många gårdsanläggningar – har lagts på is. Under 2022 beviljade Naturvårdverket cirka 140 biogasanläggningar investeringsstöd inom Klimatklivet, men endast ett tjugotal av dessa kom i drift under 2023. Många företag har dessutom fått stöd för att införskaffa biogasdriva fordon.
Ett exempel är Axfood, som 2018 beslutade köpa in fossilfria lastbilar som drivs på flytande biogas och beviljades stöd från Klimatklivet. De drabbas nu av höga priser på biogas. På det hela taget har det orsakat stora osäkerheter på biogasmarknaden. Vem vågar investera i biogaslösningar framöver?
Vad händer nu?
Vad vi nu behöver är en snabb hantering av regeringen och EU-kommissionen för att finna långsiktigt hållbara lösningar och spelregler.
Ambitionen är – som jag har förstått det – att detta ska ske under 2024. En bra ambition, men tyvärr innebär det i bästa fall nästan två förlorade år för biogasen.