Annons Annons
Annons Annons

Ny rapporteringsmetod för utsläppen från biobränslen visar på större potential för bio-CCS

Hållbart producerade biobränslen är en viktig del i Sveriges väg mot att nå klimatmålen, bland annat tack vare möjligheten att skapa negativa utsläpp genom bio-CCS. Ett längre utvecklingsarbete har resulterat i att Sverige nu kan rapportera en samlad bild av dessa utsläpp, som uppgår till 50 miljoner ton, skriver Naturvårdsverket i ett pressmeddelande.

Tidigare har de biogena koldioxidutsläppen från energisektorn uppgått till cirka 30 miljoner ton. Det omfattar förbränning från både transporter och stationära anläggningar, som till exempel fjärrvärmeverk. Genom att inkludera även utsläpp från förbränning av svartlut, en restprodukt inom massa- och pappersindustrin, ökar denna siffra med 15-18 miljoner ton.

Potential inom massaindustrin

– Med denna lösning som även inkluderar förbränningen av svartlut kan vi nu ge en mer fullständig bild av Sveriges utsläpp från förbränning av biobränslen. Siffran visar även på potentialen för bio-CCS, vilket kan möjliggöra negativa utsläpp, säger Katarina Wärmark, klimatanalytiker på Naturvårdsverket.

Stöd för bio-CCS

Bio-CCS är avskiljning och lagring av koldioxid från förbränning av biomassa. Tekniken minskar då koncentrationen av koldioxid i atmosfären, vilket ger negativa utsläpp, det vill säga minusutsläpp. Eftersom vissa utsläpp är svåra att undvika, till exempel utsläpp från jordbruket, är negativa utsläpp i form av bio-CCS viktiga för att kunna nå klimatmålen. Energimyndigheten har nyligen föreslagit omvända aktioner som stöd för bio-CCS, och potentialen uppskattas till minst 10 miljoner ton. Bio-CCS är möjligt på stationära anläggningar under vissa förutsättningar. I första hand handlar det om större, kustnära anläggningar.

Ny rapporteringsmetod

För utsläpp som kommer från industrins processer saknas möjligheten informera om biogena utsläpp i rapporteringen (i så kallade memo-items). Det saknas både metodriktlinjer och utrymme i tabeller för rapporteringen till EU och FN. Därför har Sveriges rapportering av biogena utsläpp i memo-item tidigare endast omfattat utsläpp från energisektorn. Stora biogena koldioxidutsläpp uppstår dock i processerna inom massa- och pappersindustrin, då restprodukten svartlut förbränns. För att även fånga upp utsläppen från förbränningen av svartlut har ett utvecklingsprojekt genomförts där man tittat på olika möjligheter. Projektets slutsats var att det bästa sättet att få med dessa utsläpp i rapporteringen är att rapportera dem inom energisektorn, vilket kommer göras från och med den statistik som publiceras för utsläppsår 2020 i december.

Sveriges biogena koldioxidutsläpp från förbränning av biobränslen

Sveriges biogena koldioxidutsläpp från förbränning av biobränslen.

Information om rapportering om biogen koldioxid

Enligt FN:s klimatkonventions beslutade riktlinjer för rapportering ska nettoutsläpp och nettoupptag av biogen koldioxid som sker genom kolcykeln i skog och mark följas upp i växthusgasstatistiken för markanvändningssektorn (LULUCF-sektorn) i det land där biomassan produceras. Om uttaget av biomassa från till exempel skogen är mindre än tillväxten, som är fallet för svensk del, redovisas det i statistiken för markanvändningssektorn som att kolförrådet i levande träd och andra växter ökar. Det innebär att utsläppen från förbränning och annan användning av biomassa ingår men inte syns.

De biogena koldioxidutsläppen från förbränning av svenskt biobränsle ingår alltså i Sveriges rapportering och ska inte redovisas i till exempel energisektorns övriga utsläpp då det skulle innebära en dubbelräkning.

Reporting of biomass in CRF tables and reallocation of emissions from spent liquor combustion

Mer information
Mer information om hur biogena koldioxidutsläpp påverkar klimatet och hur bio-CCS kan bidra till negativa utsläpp:

Biogena koldioxidutsläpp och klimatpåverkan
Vägen till en klimatpositiv framtid

För ytterligare information, kontakta:
Katarina Wärmark, klimatanalytiker, 010-698 13 59, katarina.warmark@naturvardsverket.se

Vi använder oss av cookies. Läs mer