Alla ämnen
Opinion & debatt

Skogskampanjen ett hot mot bioenergin

Ingen har väl kunnat undvika att det pågår en massiv kampanj för att förändra den svenska skogspolitiken och våra skogsbruksmetoder. Den har kopplingar till vad som händer på EU-nivå, men är också till stor del hemmaproducerad. 

När Dagens Nyheter och Sveriges Televisions vetenskapsredaktion gjort sina genomlysningar av svensk skogspolitik, skogens klimatbalans och bioenergiförsörjning har man hämtat frågeställningarna från organisationer som Skydda Skogen och Greenpeace och i praktiken gett dessa problemformuleringsmonopol. Urvalet av experter och intervjuobjekt har skett utifrån ett snävt kritiskt perspektiv.

Urvalet av ”fakta” har ibland varit så missvisande eller felaktigt att både Skogsstyrelsen, Naturvårdsverket och SLU sett sig tvingade att gå ut med officiella rättelser. 

Om den här agenda-journalistiken får genomslag i politiska beslut får det allvarliga negativa effekter för bioenergiförsörjningen och den svenska energianvändningen. Särskilt som kampanjen samspelar med negativa signaler från EU-kommissionen för vår bransch. (se Nytt från Svebio i Nr 4). 

Konsekvensen av ökad kolinlagring

Mycket av kritiken bygger på den så kallade kolskuldsteorin, och att det är bättre att låta skogen stå och lagra kol än att avverka och använda biomassan. Man säger att ”det är lika illa att elda biobränslen som att elda kol” eftersom det blir utsläpp av samma mängd koldioxid (eller till och med mer), och att det tar 60 – 100 år innan träden har tagit upp samma mängd kol. Vad man då bortser från är att användningen av biomassan ger klimatvinster på kort sikt, både vid substituering av material med hög klimatpåverkan (stål, betong, aluminium, plast osv) och substituering av fossila bränslen, och att dessutom skogen som helhet tar upp mer kol än vad som tas bort genom avverkning. 

Tanken om att hellre lagra kol i skogen än att använda skogens produktionsförmåga har fått fäste i vida kretsar, inte minst inom EU.

Kommissionen föreslår att inbindningen av koldioxid i LULUCF-sektorn (markanvändning och skogsbruk) ska öka från idag omkring 225 miljoner ton CO2  till 310 miljoner ton per år fram till 2030. Miljöorganisationerna driver på för att sätta ett mål på 500 – 600 miljoner ton. 

Kommissionens mål för Sveriges del kan i sämsta fall leda till att vi måste minska avverkningarna med 15 – 20 procent, med motsvarande avveckling av skogsindustrier, massabruk, sågverk och träförädlande industri. Det leder också till att vi får mindre volymer biobränslen i form av biprodukter och avverkningsrester.

Konsekvenser av ökade avsättningar

Effekterna blir desamma av de förslag som finns om ökade avsättningar för naturvårdsändamål. Sådana målsättningar finns både i EU:s biodiversitetsstrategi och i EU:s skogsstrategi. Man skriver om att 30 procent av skogen behöver vara reservat.

Frågan kompliceras av att olika länder mäter avsättningar på olika sätt. Tyskland har exempelvis en mycket vid tolkning av vad som räknas som skyddade arealer, medan Sveriges definition är snäv.

Följden kan bli att vi tvingas avsätta stora arealer som idag är produktiv skogsmark. Kravet gäller oberoende av om vi kan åstadkomma samma skydd genom åtgärder i den befintliga skogsskötseln. 

Mindre yta produktiv skogsmark ger mindre avverkning och i slutändan mindre volymer biobränslen. 

Konsekvensen av kontinuitetsskogsbruk 

Kalhyggen har blivit en symbolfråga i debatten om skogsbruket. Man sprider felaktiga uppgifter om att hyggesarealerna har ökat kraftigt i Europa, grundat på en artikel förra året i den vetenskapliga tidskriften Nature. Påståendena visade sig bero på metodfel och motsades för Sveriges del av de mätningar som görs av Riksskogstaxeringen. Det påstås också att kalhyggena ger stora utsläpp av koldioxid. Men ser man över hela växtcykeln stämmer det inte. 

Alternativet till att göra slutavverkningar är att bedriva hyggesfritt skogsbruk, det som också kallas kontinuitetsskogsbruk, med träd i alla åldrar och återkommande plockhuggning av fullvuxna träd. Metoden tillämpades fram till 1950-talet på stora arealer och används i en del länder på kontinenten. 

Det finns bred enighet bland skogsforskare om att kontinuitetsskogsbruk ger lägre avkastning, minst 20 procent. Eller mer, om man också tar hänsyn till att man inte kan använda plantmaterial med högre tillväxt när man inte planterar utan bara har naturlig föryngring, där man dessutom tar bort de bästa träden. 

Den lägre medeltillväxten och avkastningen ger också minskat koldioxidupptag och därmed mindre klimatnytta. Det ger också mindre volymer biobränslen, precis som ökade avsättningar och minskad avverkning. Det kan bli svårt eller omöjligt att samla in avverkningsrester när man plockhugger. 

De samlade konsekvenserna 

Sveriges energiförsörjning klaras idag till 38 procent med bioenergi, inklusive avfall och torv. Biobränslen från skogen är omkring två tredjedelar av detta. Om man tvingas avveckla en betydande del av skogsbruket och skogsindustrin får det stora konsekvenser både för dagens energiförsörjning, inte minst för fjärrvärmen, och för framtida möjligheter att göra biodrivmedel och biokemikalier.

Eftersom den globala efterfrågan på biobaserade produkter som byggnadsvirke, papper och kartong knappast kommer att minska betyder det att råvaruförsörjning måste flytta ut från Sverige och EU till länder i andra delar av världen. 

Inom Sverige blir konsekvensen lägre sysselsättning i många kommuner, minskade importintäkter och minskade intäkter för skogsägarna, såvida inte skattebetalarna ska betala skogsägarna för att inte använda sin skog.  

Förutom stora avbräck för den svenska ekonomin minskar skogens klimatnytta.


Denna krönika publicerades först i Bioenergi nr 5-2021 som går att läsa som e-tidning här

Bioenergis mest lästa

Få de senaste nyheterna inom bioenergiområdet.

Prenumerera gratis på Bioenergis nyhetsbrev.
Skickar begäran
Jag godkänner att Bioenergi lagrar mina personuppgifter.
Läs mer om vår integritetspolicy