Bioenergin kan ge dubbel klimatnytta. Först genom att ersätta fossila bränslen. Därefter genom att det biogena kolet lagras i underjorden genom bio-CCS. Sverige har unika förutsättningar att demonstrera och tillämpa bio-CCS. Hur ser möjligheterna ut och vilka hinder finns?
I höstas kom den internationella klimatpanelen IPCC med sin rapport om vad som krävs för att hålla den globala temperaturökningen under 1,5 grad. De flesta scenarier som presenterades innehöll betydande volymer bio-CCS.

Mindre koldioxid i atmosfären
Bio-CCS (bioenergy + carbon capture and storage) innebär infångning och geologisk lagring av biogen koldioxid, alltså koldioxid som kommer från biomassa. Eftersom förbränning av biomassa är koldioxidneutral innebär bio-CCS motsatsen till utsläpp. Koldioxid från atmosfären tas upp med växternas hjälp och lagras säkert i berggrunden. Ibland används också termen ”negativa utsläpp”.
Användningen av CCS innebär en extra kostnad jämfört med att endast använda biobränslen för att ersätta fossila bränslen, och låta det fossila kolet ligga kvar i berggrunden. Men med kombinationen bioenergi och CCS kan vi både ersätta fossila bränslen och dessutom lagra biogen koldioxid. Slutresultatet blir att vi sänker atmosfärens koldioxidhalt ytterligare.
Utredning klar i januari 2020
I en svensk utredning, som startade i juli 2018, undersöks nu potentialen för bio-CCS och hinder i lagstiftningen för att använda bio-CCS i Sverige. I utredningen studeras också andra sätt att åstadkomma negativa utsläpp, som inlagring av biokol i mark och ökad inlagring i skog och mark. Utredningen leds av Åsa-Britt Karlsson, generaldirektör för Statens Geotekniska Institut, SIG, och ska vara färdig i januari 2020. Svebios medarbetare Karolina Norbeck ingår i utredningens expertgrupp.

Potential i massabruk och biokraftvärmeverk
För att kunna fånga in och lagra koldioxid kostnadseffektivt behövs antingen stora förbränningsanläggningar med stora volymer förbränningsgas som innehåller koldioxid, eller koncentrerade flöden av koldioxid. Det senare finns bland annat i etanolfabriker och biogasanläggningar. De största anläggningarna som använder biobränslen är stora massabruk och kraftvärmeverk.
Över 35 miljoner ton bio-CO2 i Sverige
I Naturvårdsverkets utsläppsregister kan vi hitta siffror på utsläppen av koldioxid från svenska anläggningar, både fossil koldioxid och biogen koldioxid. Registret gäller anläggningar som ska redovisa utsläpp enligt utsläppsrätthandeln ETS.
En tumregel är att en förbränningsanläggning ska ha ett utsläpp på minst en halv miljon ton koldioxid per år för att det ska vara effektivt att installera i avskiljning. Vi har gjort en lista över alla anläggningar i Sverige som släpper ut mer än 300 000 ton koldioxid och som har biobränsle som huvudsaklig energikälla. Många kraftvärmeverk eldar avfall, och då räknas en del av utsläppet som fossilt. Men om vi ska satsa på bio-CCS kommer vi att ta vara på all koldioxid från sådana pannor, så vi räknar hela volymen. Siffrorna gäller 2017.
De totala utsläppen av biogen koldioxid från de anläggningar som ingår i registret är 35,3 miljoner ton. Utsläppen av fossil koldioxid från anläggningar i ETS-registret är cirka 18 miljoner ton, totalt 53,5 miljoner ton. Det kan jämföras med att de totala svenska utsläppen av växthusgaser är 52,7 miljoner ton, varav koldioxid cirka 42 miljoner ton. Den svenska skogen ökar samtidigt kolförrådet med motsvarande 40–45 miljoner CO2 ton om året. De samlade utsläppen från massabruken i vår lista är 22,2 miljoner ton, och utsläppen från kraftvärmeverken på listan är 9,5 miljoner ton, totalt 31,7 miljoner ton.
CO2 från etanol- och biogasproduktion
Utöver de stora flödena av biogen koldioxid finns också mindre utsläppskällor vid etanol- och biogasproduktion. Lantmännen Agroetanol utvinner 175 000 ton koldioxid från sin fabrik i Norrköping. Denna koldioxid säljs till livsmedelsindustrin och ersätter fossilt framställd CO2, och hamnar till stor del i våra läskedrycker. Vid uppgradering av biogas till fordonsgas i cirka 65 anläggningar i Sverige avskiljs i dag koldioxiden, som utgör 25–35 procent av biogasens volym, för att höja kvalitén till fordonsgaskvalité. Denna koldioxid tas inte tillvara i dag.
En krona per kilogram koldioxid
Tekniken för att avskilja, transportera och lagra koldioxid anses vara väl utvecklad. I gamla gasfält i Nordsjön är redan över 20 miljoner ton CO2 lagrat. Men vad kostar det att avskilja och lagra koldioxid?
I Norge planeras två storskaliga projekt. Ett vid Fortums kraftvärmeverk för avfall i Oslo och ett vid Norcems cementfabrik i Brevik i södra Norge. Respektive projekt omfattar 400 000 ton CO2. Den fasta kostnaden för ett projekt beräknas till tio miljarder norska kronor, och för två projekt 13 miljarder. Driftkostnaden ligger på 400 miljoner kronor per projekt och år, alltså en krona per kilogram CO2. Med fler deltagare i projektet sjunker den fasta kostnaden. Norge vill därför gärna att Sverige ansluter med ett eller flera demonstrationsprojekt.
På sikt kan totalkostnader komma ner under en krona per kilogram CO2. Det är långt över många andra klimat-åtgärder, men under den svenska koldioxidskatten.

Vad är det främst som hindrar en snabb tillämpning av bio-CCS?
– Det finns en lång rad lagar och regelverk som försvårar för geologisk lagring av koldioxid, och för transporter över landgränser, berättar Karolina Norbeck. Utredningen tittar i första hand på hur den här typen av juridiska hinder kan undanröjas.
Svebio anordnar 16 maj ett seminarium med rubriken ”Heldag om kolsänkor – så fångas koldioxid och lagras i marken” i Stockholm. Till program och anmälan
Denna artikel publicerades först i Bioenergi nr 2-2019