Jag har i vår låtit huggit ner två granar på min tomt i Sörmland, och de ska bli ved för en köksspis och en kakelugn. Jag skördar den biomassa som under 60 år växt till. Nu tar jag ut en del av det kol som växt på mitt biogena kolkonto.
De som motarbetar bioenergi har de senaste åren pratat mycket om ”kolskulden”. Deras tanke är att man skapar en kolskuld när man avverkar skog och använder ved som bränsle. De säger att det tar mycket lång tid att återbetala kolskulden. Många säger och skriver till och med att biomassa är ”sämre än kol”, eftersom man släpper ut lite mer koldioxid vid förbränningen och det tar lång tid att betala av kolskulden. Atmosfären känner ingen skillnad på koldioxid och koldioxid, säger man.
Det är ett bakvänt resonemang och obegripligt hur det kunnat få så starkt fäste i debatten.
Jag vill hellre tänka på träden som en koltillgång, ungefär som pengarna man har på ett bankkonto. När träden växer är det med deras biogena kol precis som när pengarna växer på bankkontot. Varje år sätter man in ett antal kilo ved på kontot, och en dag när man behöver energi kan man ta ut ved (biogent kol) från kontot. Lika lite som man har pengar bara för att sitta overksamma på bankkontot, lika lite ska vi låta det biogena kolet bara sitta oanvänt i skogen. I Bägge fall är det inkomsten som är viktigast, inte saldot på kontot. Både pengar och biogent kol gör bäst nytta av att användas och cirkulera.