Entreprenören Göran Forsberg, vd för Main Engineering, sålde i slutet av juni rättigheterna till bränslemataren Tubefeeder som används för att mata ut biobränsle ur silor eller andra typer av bränslelager.
Köparen av Tubefeeder, eller på svenska tubmatare, är det japanska företaget Unozawa Engineering med säte i Tokyo. I affären ingår överlåtelse av patenträttigheter, licensavtal, varumärke med mera. Affären innebär också att Göran Forsberg till viss del kommer att fortsätta arbeta med utveckling, rådgivning och marknad tillsammans med Unozawa. Nuvarande licenstagarna Jeffrey Rader och Saxlund International kommer att fortsätta vara licenstagare på samma sätt som tidigare. Marknaden för Tubefeeder är global och biobränslemarknaden i många länder är en ny och snabbväxande sektor. I Frankrike samarbetar Jeffrey Rader med SERA-Energi som framgångsrikt och på kort tid byggt drygt tio bioenergianläggningar till kunder som Arewa Dalkia och Cofely. Saxlund har levererat till kraftbolag som E.on och RWE. Vi skrev om detta i Bioenergi nr 1-2014.
Göran Forsberg förklarar affärens bakgrund
– När en produkt börjar växa och få en större marknad, blir den svårare att hantera för en liten entreprenör. Lösningen för min del blev att hitta ett nytt hem för tubmataren. Jag får en köpeskilling och en viss kommission på framtida affärer. Jag kommer också att fortsätta jobba med produktutveckling av tubmataren.
Goda relationer
Relationen med Unozawa sträcker sig drygt 15 år tillbaka i tiden.
Jag litar på deras tekniska kompetens och affärsmässiga moral, de är enkla att jobba med. Vissa språkbarriärer finns men en god personlig relation gör att allt ändå fungerar mycket bra. Det är förklaringen till att det blev just Unozawa som övertog Tubefeeder.
Pappers- och massaindustri
Unozawa är verksamma inom pappers- och massaindustrin, som till vissa delar liknar bioenergibranschen. Allteftersom bioenergibranschen växer har flera företag som är aktiva inom skogsindustri växlat över och börjat leverera sina produkter till bioenergiprojekt. Det gäller inte bara Unozawa utan även till exempel Raumaster, BMH och Andritz som har utrustningar som konkurrerar med Tubefeeder.
Marknad med hinder
Göran Forsberg har under många år jobbat hårt för att komma in med sin produkt på marknader runt om i världen.
– Tubmataren är på flera sätt en överlägsen produkt jämfört med de traditionella skruvmatarna, ändå är det svårt att introducera ny teknik eftersom etablerade relationer mellan industriella företrädare och utrustningsleverantörer är starka. Förhållandet är inte unikt för den här typen av produkter utan det är ett ganska vanligt fenomen inom industrin. I Japan existerade inte de här gamla relationerna och därför fanns en stor öppenhet för ny teknik.
Efter den första introduktionen i Japan, omkring 1999, har vad jag vet inget bruk köpt någon annan teknik. Sedan dess har 30–40 tubmatare sålts i Japan. Globalt har över hundra tubmatare levererats. Verksamhetens omsättning har varierat mellan åren. En investering i en tubmatare är vanligen mellan två och fyra miljoner kronor, säger Göran Forsberg.
Ökat intresse i Europa
På senare år har investeringarna i Japan avtagit på grund av ekonomisk recession, tsunami, och att pappers- och massaindustrin blivit mer återhållsamma med investeringar.
– Japan var den största marknaden för Tubefeeder under en period. Men i och med att utvecklingen av bioenergi i Europa tagit fart har vi på senare tid även varit mer framgångsrika i Europa. Jag skulle gärna se att Tubefeeder blir det naturliga valet för bränslehantering för alla inom bioenergi, inte bara för min egen skull, utan jag tycker att det objektivt sett finns starka skäl för det. Det handlar om homogenisering av bränslet som ger bättre förbränning, mycket lägre energibehov för bränsletransporten och därmed minskad resursanvändning tack vare mindre slitage, konstaterar Göran Forsberg. Det finns förstås enkla billigare tekniker för att hantera utmatning av biobränsle som ger en lägre initial investering.
– Men då glömmer man de aspekter som till exempel homogeniseringen och generellt lägre driftskostnader. I till exempel Frankrike har de förstått detta, säger Göran Forsberg och nämner leveranser till ett pappersbruk ägt av Gascogne Papier och en av Nestlés livsmedelsfabriker. Även i Storbritannien finns flera installationer gjorda på senare år. Men tubmataren har inte slagit igenom i Sverige. Det finns bara en installation som gjordes för många år sedan på Frövifors Bruk.
– Det skulle vara kul att få fler svenska aktörer att förstå fördelen med tubmataren, säger Göran Forsberg förhoppningsfullt.
Tillverkning i Värmland
Tubmataren tillverkas av olika underleverantörer. Några av de tubmatare som levererats till Frankrike har tillverkats i en verkstad i Kil i Värmland.
Aktiviteter pågår för att se om den verkstaden kan bli konkurrenskraftig för leveranser till nya anläggningar även på andra marknader, berättar Göran Forsberg.
Kort avskrivning möjlig
– Bränslehanteringen betraktas ofta som en lågteknologisk verksamhet som bara handlar om att förflytta materialet från en punkt A till punkt B. Men det är fel att tänka på det viset, hävdar Göran Forsberg med eftertryck. Bränslehanteringen är en viktig del av bränsleberedningen bland annat för att homogenisera bränslet. Tubmataren, med en skruv som ligger inne i ett rör med öppningar, plockar material längs hela sin längd. Det som kommer ut vid ena sidan är ett homogeniserat bränsle, något som är avgörande för pannans verkningsgrad. Om verkningsgraden bara skulle öka med 0,5–1 procent gör det att en investering i Tubefeeder får en mycket kort avskrivningstid. Under vissa förutsättningar kan man för avskrivning tala om så kort tid som månader, enligt Göran Forsberg.
Denna text publicerades först i Bioenergi nr 4-2016