Under december publicerade Aftonbladet en artikelserie om utvinningen av glimmer med barnarbete på Madagaskar. Artiklarna har också publicerats i sammandrag i Svenska Dagbladet (5 januari). Artiklarna väcker berättigade frågor om hur människor och miljö påverkas av den elektrifiering av trafiken som nu drivs fram både av svenska och europeiska politiker och av bilindustrin. När ska vi få ett regelverk som stoppar den här exploateringen av fattiga människor, och särskilt barnarbetet?
Mycket upprörande reportage från södra Madagaskar
Glimmer, aluminiumsilikat, är ett mineral som används för att förhindra batteribränder. Det går åt cirka tio kilo till varje elfordon. Glimmer finns också i en rad andra produkter, t ex glansig billack och smink. Men den snabba ökningen av elfordon har skapat en lika snabbt ökad efterfrågan på glimmer.
Madagaskar är en av de största glimmerproducenterna. En Unicefrapport från 2022 uppskattade att minst 11 000 barn mellan fem och 17 år utnyttjas för glimmerbrytningen på södra Madagaskar.
De vidriga förhållandena för barnarbetare vid koboltgruvor i Kongo har varit kända under många år. De likartade förhållandena vid glimmerbrytningen på Madagaskar har inte varit lika välkända. Artiklarna och bilderna i Aftonbladet och Svenska Dagbladet är ett vittnesmål som måste få politiska konsekvenser.
Staffan Lindberg, som skrivit texterna, berättar om 13-åriga Laha Varivahtse, en mager pojke i trasig t-tröja vars enda utrustning vid sidan av hammare och spett är en pannlampa, så att han ska se i mörkret nere i det trånga gruvhålet. Luften är tjock av damm och redan efter några meter är det svårt att andas. En vuxen skulle inte kunna ta sig in i de smala hålgångarna, tio meter ner i urberget och tjugo meter i sidled. Här hackar han loss glimmer som han sedan tar upp till ytan, där den packas i säckar och levereras till en uppköpare med lastbil. Laha har redan jobbat i tre år som barngruvarbetare. Snart blir han för stor för att kunna komma in i gruvgångarna. Under tiden har han förstört sina lungor och inte kunnat gå i skola.
Byborna arbetar i arbetslag om fyra, fem barn och några vuxna. Dagsinkomsten blir runt tjugo kronor för arbetslaget. Det räcker knappt till maten. Men det finns inga andra arbeten och hela regionen är sedan flera år drabbad av torka.
Glimmern köps upp av kinesiska företag som Pamica och Glory Mica (mica är det internationella namnet på glimmer). De kinesiska bolagen är i sin tur leverantörer av glimmerisolering till de stora biltillverkarna. Mönstret är detsamma som för koboltförsörjningen. I botten av försörjningskedjans pyramid finns fattiga barnarbetare som hålls på svältgränsen. I toppen finns globala biltillverkare som säljer dyra elbilar till välbeställda elbilsköpare, inte sällan med subventioner.