Valbos separering tar bort 95 procent av metallerna

Egentligen renas RT-bränslet från metaller i fem steg, men det sista steget – den sista magneten – plockar bort de allra sista magnetiska metallerna på transportbandet in till pannan vid Gävle värmeverk strax utanför stan. Denna artikel handlar om de fyra stegen dessförinnan.

Pionjär bakom separeringsmetoden i Gävle är entreprenören Ulf Ytterbom med företaget Valbo Entreprenad. Han startade sitt första entreprenadföretag redan 1968 och är senior till både till kunnande och ålder.

71-åringen Ulf var en av de första som 1995 började med krossning av grot. När krossningsverksamheten var som mest omfattande hade han sex grupper med kross- och flismaskiner i gång, som turnerade över nästan hela Sverige.

”Man lär sig…”

– Numer har vi minskat verksamheten något och håller oss här hemma i Gästrikland och Dalarna. Just nu har vi avtal med värmeverken i Gävle och Sandviken och förser dem med flis från returträ (RT) och från skogsbruket, berättar han.

När det gäller krossningen har Ulf Ytterbom hållit fast vid att använda hammarkrossar för sönderdelningen av såväl RT-virke som grot och stubbar. Även produktionsprocessen från det råa fram till färdig flis följer hans regler.

– Allt bygger på den erfarenhet vi byggt upp. Det här är en ganska ung bransch och det är inte så många företag som hållit på lika länge som vi gjort. Man lär sig med tiden, menar Ulf Ytterbom.

Tvåstegskrossning

Lärdomen under åren har blivit att RT-virke kan renas mycket bra om man gör det i flera steg och kombinerar två metoder. Så här går det till:

Vid krossningsplatsen strax utanför Gävle står en tvåstegs Doppstadt DZ 750 och tuggar i sig allt det RT-virke som maskinföraren Stefan Wahlberg i en Sennebogen 821E matar den med.

Doppstadten krossar i två steg och det är här som den första metallsepareringen sker.

I det första steget mal en långsmal trumma med upp till 42 slagor ner materialet grovt. Denna sönderdelning frigör det mesta och största av de metallföroreningar som finns i materialet. Eftersom trumman går långsamt (cirka 25–30 varv per minut) förstör metallen inte slagorna. En magnet får tag i det mesta och sorterar ut det till en container bredvid maskinen.

Spik i prydlig hög

– Titta här, säger Ulf Ytterbom. De här metallbeslagen vill vi inte få in i andra krossningssteget, det skulle slå sönder slagor och i värsta fall fästena på trumman. Det kan kosta 150 000 kronor att reparera skador av det slaget.

Doppstadtens andra trumma går nämligen betydligt fortare. Den snurrar 1 080 varv per minut och låter 36 slagor slå sönder materialet till den fraktion som värmeverket vill ha. Sållet som omgärdar processen avgör fraktionen.

Även efter den krossningen finns ett magnetförsett sorteringsband som skiljer av metallföroreningarna som finns kvar. I praktiken är det framför allt spik som fastnar här. Spiken ligger prydligt i en hög i containern och det trä som hamnar där innehåller metallföreningar. Så långt är separeringen traditionellt utförd.

Problem med aluminium

Men det finns fortfarande en hel del metaller kvar i materialet. Alla ickemagnetiska metaller smiter enkelt förbi magneterna i båda stegen och det skapar problem om bränslet eldas i det här skicket.

– Problemet med metallföroreningar är att magnetavskiljningen bara fungerar på magnetiska metaller. Aluminium, koppar, zink och mässing är exempel på vad som kan bli kvar i bränslet och som ger problem i pannorna, säger Ulf.

Metallerna smälter vid eldningen och blir liggande som en kaka i botten på pannorna, eller täpper igen luftflödet och/eller förorenar sandbäddar.

Problemen tvingar värmeverken till kostsamma stopp för rengöring. Ju fler stopp som krävs för att rensa pannorna från metallföroreningar, desto sämre ekonomi för energiproduktionen.

Tar även ickemagnetiskt

Efter det andra krossningssteget och andra metallsepareringen i Doppstadten på Valbo Entreprenads krossningsplats, är det dags för det krossade materialet att lastas på flisbil och fraktas till värmeverket.

Där väntar det tredje steget i processen. Där står nämligen Valbo Entreprenads ”virvelströmsseparator” från Steinert (byggd av tyska Günther), som plockar ur de sista metallbitarna.

Virvelströmsseparatorn har ett antal mycket snabbt roterande magneter, vars rotation skapar ett elektriskt fält som får allt material som leder ström att studsa i väg från flisen. Denna separering fungerar alltså på ickemagnetiska metaller som aluminium, koppar, zink och mässing. Den enda metall som vare sig den magnetiska eller virvelström-separeringen rår på är rostfritt.

Före virvelströmsteget finns också två vanliga magneter som plockar ut de sista magnetiska metaller som tidigare missats, antingen av Doppstadten eller andra krossar som levererar flis till värmeverket i Gävle.

Förebild för fler

För Valbo Entreprenad är den nästan fullständiga bortsorteringen av metaller ur RT-materialet en stor framgång.

– Det har minskat antalet eldningsstopp för rengöring av pannorna och flera kommuner och värmeverk hör nu av sig till oss eftersom de är intresserade av att ta efter vår teknik, säger Ulf Ytterbom.

Liknande tongångar hörs hos OP System, som är ett av de företag som importerar virvelströmsseparatorer till Sverige.

– Hittills finns kanske bara fyra, fem sådana här maskiner i hela Sverige, men intresset ökar berättar Mats Olofsson på OP System.

– Det råder brist på RT-flis i Sverige i dag. Bränslet behövs och för många värmeverk är metallerna ett stort problem. Så många försöker nu tillämpa samma reningsmetoder som Valbo Entreprenad utvecklat under många år, säger Mats Olofsson.

Extramaterial: Metallseparering i fyra steg