WWF presenterade den 11 november rapporten ”Hållbar elektromobilitet – Vad krävs för att eldrivna vägtransporter ska vara miljömässigt och socialt hållbara?”. Rapporten pekar på vad som måste göras för att förbättra klimatpåverkan, hållbarhet och sociala aspekter i elbilens produktionskedja.
Andelen elfordon måste öka snabbt de kommande åren om vi ska klara klimatmålen. Elektrifieringen måste dock genomföras på ett sätt som tar hänsyn till andra miljöaspekter och sociala frågor. I en ny rapport som IVL Svenska Miljöinstitutet tagit fram på uppdrag av WWF beskrivs de utmaningar som kommer med elektrifieringen. Rapporten tar också upp vad som krävs av såväl politiker, näringsliv och konsumenter för att skapa en hållbar elektrifiering.

Tufft klimatmål
Ett av Sveriges tuffaste klimatmål är att utsläppen från inrikes transporter (exklusive flyg) ska minska med 70 procent fram till år 2030 (jämfört med 2010). I en tidigare rapport som IVL tagit fram på uppdrag av WWF visas att målet kan gå att nå med väldigt omfattande åtgärder. En tredjedels minskad trafikmängd, en hög grad av elektrifiering, effektivare fordon och hållbara biobränslen är bland annat det som krävs enligt rapporten.
Produktionsfasens påverkan
Som uppföljning presenteras nu rapporten ”Hållbar elektromobilitet – Vad krävs för att eldrivna vägtransporter ska vara miljömässigt och socialt hållbara?”. Rapporten tar avstamp i den nödvändiga och kraftiga ökningen av andelen elfordon som förväntas de kommande åren. Den beskriver bland annat klimatpåverkan i elbilens produktionskedja. Fullt elektriska fordon har i dag, med de flesta länders elmix, en betydligt lägre klimatpåverkan över livscykeln än motsvarande bensin- och dieselbilar. Klimatpåverkan i produktionsfasen är dock i regel högre.
Konflikter och arbetsmiljö
Batterier till elbilar ökar efterfrågan på sällsynta ämnen, exempelvis kobolt, som i dag ofta har stora hållbarhetsutmaningar i produktionsledet. En väsentlig andel av den kobolt som används för batteritillverkning utvinns i Demokratiska republiken Kongo (DRC) där det finns väpnade konflikter och de demokratiska systemen är svaga. Gruvindustrin har här stora utmaningar med arbetsmiljö och arbetsvillkor samt påverkan på människors hälsa och naturmiljön. Att få till en mer hållbar produktion av kobolt är en fråga som såväl politiker som näringsliv måste ta itu med.
Spårbarhet behövs
– Vi vill se spårbarhetssystem för material inom fordonsindustrin som säkerställer ursprung så att inte miljömässiga och sociala hållbarhetsaspekter sätts åt sidan. Här har både näringslivet och politikerna ett stort ansvar och svenska regeringen bör driva frågan i EU. Med en hög grad av återvinning framöver kan behoven av jungfruliga råvaror dämpas, fortsätter Ola Hansén.