De nya hållbarhetskriterierna för fasta biobränslen och biogas trädde i kraft den 1 juli. Vi kan nu från bioenergibranschen berätta för allmänhet, kunder och media att alla biobränslen, både fasta, flytande och gasformiga, är hållbara enligt gemensamma EU-kriterier. Inga andra energislag har motsvarande regelverk.
”Alla” ska förstås tas med en nypa salt, eftersom mindre anläggningar och privat småskalig användning är undantagna för att undvika onödig byråkrati kring mindre volymer. För värme- och kraftvärmeverk, liksom för bränsletillverkare, går gränsen för rapportering vid 20 MW, och för biogas går gränsen vid 2 MW.
Genomfört i hast
Det svenska genomförandet av EU:s hållbarhetskriterier, som finns i förnybartdirektivet, har skett med stor hast under de senaste veckorna. Detta trots att direktivet antogs redan i december 2018. Riksdagsbeslut togs så sent som 15 juni, bara ett par veckor innan regelverket måste vara på plats. Departementet och Energimyndigheten har arbetat parallellt med riksdagen med att utforma förordning och föreskrifter för att kunna informera marknadens aktörer om vad som gäller.
Enligt Svebios uppfattning är det mycket olyckligt att man inte kunnat införa lagstiftningen med längre framförhållning; det lyckades man med i Finland. Delvis beror senfärdigheten på att också EU-kommissionen var mycket sen med utlovade riktlinjer.
Nu får man göra det bästa av situationen. Regeringen har i propositionen lovat att volymer som ligger i lager och för vilka det tecknats kontrakt före halvårsskiftet automatiskt ska betraktas som hållbara. Men för nya volymer som kontrakteras under hösten finns det osäkerhet och det är viktigt att Energimyndigheten snabbt kommer ut med anvisningar och vägledning till berörda företag. EU-kommissionen ska tillåta frivilliga certifieringar, men det kan ta tid med godkännande.
Svensk råvara hållbar
Huvudregeln är annars att bränslen som kommer från svensk skogsmark ska betraktas som hållbara eftersom den svenska skogsvårdslagstiftningen med dess tillämpning anses klara villkoren i förnybartdirektivets artikel 29. Det handlar om att avverkningar ska vara lagenliga, att man återplanterar, att man inte avverkar i naturskyddade områden, att man tar hänsyn till markvård och biodiversitet, och att skogen bibehåller sin långsiktiga produktionsförmåga. Man ska också kunna visa på en positiv kolbalans, men det gäller på nationell nivå. Sverige har inga svårigheter att klara kraven, och kan betraktas som ett ”A-land” när man gör den riskvärdering som ska ske enligt direktivet. Detta framgår av regeringens proposition och av den analys som gjorts av skogsstyrelsen.
I praktiken kommer det att ske rapportering efter att hela 2022 har gått, dvs våren 2023, men man måste ha koll på varifrån biobränslet kommer för alla volymer som då ska rapporteras. För de flesta företag, de som ingår i ETS, handeln med utsläppsrätter, är det skarpt läge efter årsskiftet eftersom man då måste veta att allt bränsle som används klarar hållbarhetslagens krav. För bränsle som inte klarar kriterierna blir man skyldig att betala utsläppsrätter.
Frivilliga besked
De rapporterande företagen får ett hållbarhetsbesked för den godkända volymen. Även företag som levererar bränslen kan få frivilliga hållbarhetsbesked, dvs besked om att de egna bränslena klarar lagens krav. Det kan vara en stor fördel att kunna ge denna garanti för allt bränsle, även för det man levererar till kunder som inte är rapporteringsskyldiga. Det ska finnas oberoende granskning av att allt stämmer. Exakt hur detta kommer att hanteras och vilka som kan vara oberoende granskare ska framgå av Energimyndighetens anvisningar. Vi hoppas att systemet kan göras så enkelt som möjligt för att inte ge de rapporterande företagen onödiga administrativa kostnader.
För företag som importerar bränslen gäller att man måste ha jämförbara garantier från det exporterande landet. Sannolikt kommer man i första hand att lita till certifiering som godkänts av EU-kommissionen. Den som exporterar bränsle ska kunna använda de svenska hållbarhetsbeskeden.
Oklarhet om vissa bränslen
Förhoppningsvis ska det mesta bränslet kunna hanteras utan problem. Men det finns en del osäkerheten, inte minst kring ”marginella bränslen”, flis som kommer från mark som inte är skogsmark.
Definitionen på skogsmark är den som finns i skogsvårdslagens andra paragraf. Men det finns en hel del vegetation också på annan mark, både träd och buskar, som duger som bränsle. För allt det som kan betraktas som ”biogent kommunalt avfall” ska det inte vara något problem. För avfall gäller att det bara ska räknas från det att avfallet uppkommer och anses hållbart. Flis från parker och trädgårdar ingår i detta avfall, men vad gäller för annan tätortsmark som inte kan räknas som skog? Här finns det oklarheter. Vi hoppas att Energimyndigheten och Natur-vårdsverket kan reda ut vad som gäller.
Träd och buskar från betesmark, t ex röjning i hagar, liksom röjning i diken och skogsbryn, ska kunna betraktas som ”restprodukt från jordbruksverksamhet”, om vi förstått jordbruksverkets experter rätt.
För alla dessa udda bränslekategorier är det viktigt att man kan kategorisera och koda bränslet så att de som ska rapportera tydligt kan ange varifrån det kommer och vilken typ av bränsle det handlar om. Annars finns det risk att bränslet betraktas som ”icke hållbart”.
För salixflis gäller samma hållbarhetskriterier som för andra åkergrödor. För biogas kan det bli problem genom att många nya slutanvändare måste rapportera, eftersom tröskelvärdet är ganska lågt satt på 2 MW.
Hantera praktiskt
De svenska aktörerna kommer säkert att kunna hantera den nya lagstiftningen på ett praktiskt sätt. Mycket hänger på om Energimyndigheten agerar smidigt.
Kommer alla nu att acceptera att de godkända biobränslena är hållbara? Kommer lugnet att infinna sig i debatten? Nej, tvärtom. EU-kommissionen har redan nya förslag på gång om att skärpa kriterierna. Förslaget kommer några dagar efter att denna tidning nått läsarna. Det kan handla om restriktioner mot att använda stamved, om rapporteringskrav även på små värmeverk och om ytterligare villkor om orörd och gammal skog, bortsett från om den har naturvårdsskydd. Dragkampen om skogspolitiken och naturvården i EU går vidare och biobränslen
används som slagträ i den debatten.
Att hoppas på att debatten ska skifta fokus till att handla om klimat- och miljöpåverkan från elbilar och batterier, eller bristande energieffektivitet för vätgas, är nog att hoppas på för mycket.
Kjell Andersson, Svebio
Denna artikel publicerades först i Bioenergi nr 3-2021 som går att läsa som e-tidning här